nästa
föregående
poster

Mark

Ändra språk
Sida Senast ändrad 2019-12-04
3 min read
Topics:
I marken sker 90 % av all livsmedels-, foder-, fiber- och bränsleproduktion, och den ger råvara till verksamhet som t.ex. trädgårdsodling och tillverkning. Marken är också viktig för ekosystemets hälsotillstånd: den renar och reglerar vatten, den är motorn för näringsämnenas kretslopp och en reservoar för gener och arter som stöder den biologiska mångfalden. Den är en global kolsänka och spelar en viktig roll i den potentiella uppbromsningen av klimatförändringen och dess konsekvenser. Genom att bevara spår av vårt förflutna är den dessutom en viktig del av vårt kulturarv.

Marken är dock föremål för pågående, ofta motstridiga krav från vårt samhälle. Markens förmåga att leverera ekosystemtjänster – i fråga om livsmedelsproduktion, som en reservoar för biologisk mångfald och som en reglerare  av gaser, vatten och näringsämnen – är således utsatt för påfrestningar. Observerad hårdgörning, erosion, förlust av organiskt material och förorening minskar markens motståndskraft eller dess förmåga att absorbera de förändringar den utsätts för.

Inom tidsramen för ett mänskligt liv kan man betrakta marken som en icke-förnybar resurs. I vår egenskap som samhälle måste vi hantera den på ett hållbart sätt för att kunna dra nytta av dess fördelar. Trots de olika verksamheter som i slutändan är beroende av marken finns det ingen särskild EU-lagstiftning om mark. Hittills, och till skillnad från vatten och luft, regleras markskydd indirekt eller inom sektorspolitiken: jord- och skogsbruk, energi, vatten, klimatförändringar, naturskydd, avfall och kemikalier. Avsaknaden av en sammanhållen markpolitik på EU-nivå återspeglas också i bristen på harmoniserade markdata.

Under de senaste tio åren har dock framsteg gjorts när det gäller strategiutvecklingen och insatser för samordnade data.  Europeiska kommissionens tematiska strategi avseende mark från 2006 understryker behovet av att skydda markens funktion som en väsentlig del av en hållbar utveckling. På global nivå hanteras markfrågor enligt det vidare begreppet markförstöring (hittills begränsat till torrområden) genom FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning (UNCCD). På senare tid har idén om att bevara markens funktioner inlemmats i begreppet markförstöringsneutralitet som en del av målen för hållbar utveckling, vilka FN:s generalförsamling enades om under 2015. Målen för hållbar utveckling inbegriper även mål för markkvalitet, markförorening, hantering av kemikalier och avfall. Genomförandet av målen för hållbar utveckling kan tillhandahålla ett viktigt verktyg för markskyddsåtgärder i Europa. Arbetet med att harmonisera och standardisera markinformation för allmänt bruk fortskrider, både på global och europeisk nivå.

EEA tar fram indikatorbaserade bedömningar för en rad ämnen som rör markanvändning och mark enligt tematiska kluster med markanvändnings- och markindikatorer. Markanvändnings- och markindikatorerna inbegriper indikatorer för ianspråktagande av mark, ogenomtränglighet, hantering av förorenade platser, markfuktighet, markerosion och organiskt kolinnehåll i marken. Man planerar att använda indikatorer för fragmentering och återanvändning av mark. Copernicus markövervakningstjänster underlättar regelbundna uppdateringar av flera av dessa indikatorer. EEA publicerar även ad-hoc-analyser om särskilda markrelaterade ämnen, t.ex. markresurseffektivitet i tätbebyggda områden, eller gödselmedels- och metallbelastningar på miljön.

Avseende ämnet samarbetar EEA med kollegor från Europeiska kommissionen (i synnerhet det gemensamma forskningscentrumet och GD Miljö), Eionets företrädare från det nationella referenscentrumet för mark och markanvändning och fysisk planering eller andra europeiska nätverk och experter. Globala partner inbegriper: UNCCD-sekretariatet, det globala partnerskapet för markfrågor, det globala markindikatorinitiativet (underlättas genom FN:s program Habitat) och FN:s miljöprogram.

EEA:s arbete inom detta temaområde har stötts av behöriga europeiska ämnescentrum sedan 1996; Europeiska ämnescentrumet för stadsutvecklings- och marksystem (ETC/ULS), som har varit verksamt sedan 2014, bidrar för närvarande till EEA:s arbete avseende mark. År 2007 överfördes markdataverksamheten till Europeiska markdatacentrumet vid Gemensamma forskningscentrumet.

Permalinks

Geographic coverage

Dokumentåtgärder