Global nivå

• Utsläppsnormer för fartyg och luftfarten fastställs av respektive FN-organ (Internationella sjöfartsorganisationen och Internationella civila luftfartsorganisationen) och internationella konventioner, bland annat konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, som även riktar sig till andra än transportsektorn.
• I Kyotoprotokollet, som är en del av den internationella ramkonventionen om klimatförändringar, regleras växthusgasutsläpp, bland annat utsläpp från transporter (utom internationell luftfart och sjötransport).

EU-nivå

• EU:s gemensamma transportpolitik (2001, omarbetad 2006) utgör riktlinjerna. I riktlinjerna fastställs prioriteringarna för åtgärder i transportfrågor, bland annat miljöaspekterna.
• Dessutom reglerar miljöpolitiken och lagstiftningen övervakning, minskade utsläpp och förbättrad luftkvalitet (till exempel direktivet om omgivningsbuller, utsläppstakdirektivet, direktivet om renare luft i Europa, utsläppsgränser för fordon och kvaliteten på bränslen).

Nationell, regional och lokal nivå

• Den nationella transportpolitiken handlar om att dels om att införliva EU-politiken i den nationella lagstiftningen, dels utveckla transportsektorn i respektive land.
• Den regionala och lokala nivån är viktig när det gäller att fatta praktiska beslut om markanvändningen, som i sin tur påverkar efterfrågan på transporter och vilket transportsätt som enskilda användare väljer. Om människor i nybyggda bostadsområden inte får tillgång till kollektivtrafik har de inte något egentligt val.

För mer information, se: Generaldirektoratet för energi och transport