Jordbruk, inledning

Ändra språk
Sida Senast ändrad 2019-05-14
5 min read
Jordbrukssektorn är en av de främsta markanvändarna i Europa och påverkar därför utseendet på landskapet i landsbygden. Jordbruket har både direkt och indirekt påverkan på miljön och är i sig själv beroende av naturresurser.

_DGP5161_2.jpg

More photos

Jordbruksmarken spelar en viktig roll i markanvändningsmönstren i EU. Gräsmark och åkermark utgör tillsammans 39 procent av Europas marktäcke (EEA, 2017a). Jordbrukssektorn är en stor användare av naturresurser och har ett komplicerat förhållande till miljön (OECD, 2017). Följande data återspeglar resultatet och påverkan av jordbrukssektorn inom EU:

  • Cirka 94 procent av ammoniakutsläppen i Europa kom från jordbruk under 2015, främst från gödsellagring, flytgödselspridning och användning av mineralgödsel.
  • Koldioxidutsläppen från torvjord i jordbruket är 100,5 Mt koldioxid per år, medan siffrorna för skogsbruk är 67,6 Mt koldioxid. Sammanlagt kommer utsläpp på 173 Mt koldioxid från dränerad jord, vilket gör EU till det andra största hotspot-området för torvmarkers koldioxidutsläpp (efter Indonesien) (Berge et al., 2017).
  • Genom sin bevattning skapar jordbruket ett högt tryck på förnybara vattenresurser. Under en säsong förbrukar sektorn mer än 50 procent av allt det vatten som används i Europa.
  • Jordbruket är en av de främsta nitratkällorna i yt- och grundvatten. I flera regioner i Europa, ofta de med ett intensivt jordbruk, är nitratkoncentrationerna fortfarande alltför höga.
  • Cirka 9 procent av jordbruksmarken finns i Natura 2000-områden – ett EU-omfattande nätverk av skyddade områden.
  • Jordbruket bidrog med 25 miljoner ton oljeekvivalenter (12,3 procent) till produktionen av förnybar energi (2015), vilket är en ökning med 15 procent från 2013 till 2015 (GD Jordbruk och landsbygdsutveckling, 2017).
  • Jordbruket är en naturlig del av livsmedelssystemen och utbudet av livsmedel som produceras i EU är varierande.
  • EU är i stort sett självförsörjande när det gäller de flesta av jordbrukets primära råvaror. Det är också den enskilt största exportören av jordbruksprodukter, vilket inkluderar bearbetade livsmedel (Europeiska kommissionen, 2016a).

 

Två av de största utmaningarna för jordbruket i Europa är klimatförändringen (EEA, 2017c) och markexploateringen, dvs. omvandlingen av mark för bebyggelse och infrastruktur (EEA, 2017a). Klimatförändringen kräver en anpassning av grödor och medför extrema väderhändelser (för ytterligare information om klimatanpassning, se Europeiska miljöbyråns analyser inom detta område, eller Climate-Adapt), vilket innebär att en djupgående riskhantering krävs. Markexploateringen leder till att jordbruksmarken minskar i många regioner.

Viktiga trender

Trots att utvecklingen av jordbrukssektorn är beroende av många faktorer och regionala variationer i sektorn, kan vissa viktiga trender på europeisk nivå iakttas. Andelen jordbruksmark av den totala markytan krymper och sektorn påverkas av markexploatering, dvs. omvandling till konstgjord mark. Oberoende av detta minskar även antalet jordbruk, men den genomsnittliga storleken på jordbruken ökar.

Alla tre faktorerna – markexploatering, intensifiering och extensifiering – leder till en förlust av jord- och skogsbruk med högt naturvärde och en nedgång i odlingslandskapets fågelbestånd.

Under senare år har jordbrukssektorn påverkats i all högre grad av extrema väderhändelser. Hagel, skyfall, översvämningar och torka på grund av klimatförändringen har lett till minskad avkastning (EEA, 2017c).

Sammanhang

Utvecklingen av jordbrukssektorn är starkt påverkad av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (GJP) (se Köster, 2010). Alltsedan EU:s jordbrukspolitik utformades i mitten på 1900-talet har den haft en stark ekonomisk dimension. Under de senaste 50 åren har det dock skett en förändring i typen av subventioner som erbjuds, med en övergång från en primärt sektorinriktad politik till en mer integrerad politik för landsbygdsutveckling med strukturella och jordbruksrelaterade miljöåtgärder. För närvarande består GJP av två huvudpelare: pelare 1 där direktstöd till lantbrukare och marknadsinterventioner ingår, samt pelare 2 där jordbruksutvecklingsprogram stöds.

Under perioden 2010–2014 var den genomsnittliga andelen av EU-subventioner i jordbrukets faktorinkomst[1] mer än 35 procent, och andelen i direktstöden till lantbrukarna var 28 procent. Dessa siffror sträckte sig från mer än 90 procent (totala subventioner) och cirka 45 procent (direktstöd) i Slovakien, till cirka 15 procent respektive 12 procent i Nederländerna (Europaparlamentets utredningstjänst, 2017). Europeiska kommissionens rättsliga förslag för GJP efter 2020 publicerades i juni 2018. Förslaget strävar mot en större resultatinriktning vid beaktande av bidraget till om miljö- och klimatmål.

Jordbruksproduktionen regleras också av annan EU-politik och internationell politik där vissa direktiv, såsom nitratdirektivet och vattendirektivet, redan återspeglas i utformningen av GJP. Dessutom har också energi- och klimatpolitiken drivit fram en ökning i produktionen av energigrödor under det senaste decenniet (OECD/FAO, 2017).

Sektorn spelar en viktig roll i att uppnå målen för EU:s strategi för biologisk mångfald och FN:s mål för hållbar utveckling.

Europeiska miljöbyråns verksamheter

Europeiska miljöbyrån (EEA) samarbetar med andra EU-organisationer, t.ex. vid sammanställningen av gemensamma miljöindikatorer för jordbruket. Miljöbyråns data används vid övervakning och utvärdering av GJP, t.ex. som indata vid sammanställningen av vissa så kallade kontextindikatorer. I sitt arbete med Copernicus landmiljöövervakningstjänst utforskar miljöbyrån möjligheterna att använda Copernicus-data i högre grad till miljöutvärderingar av jordbruket. Man försöker också uppfylla jordbrukssektorns behov av data och produkter från fjärranalyser, t.ex. vid användningen av precisionsteknik i jordbruket.

Förutom sitt nära samarbete med andra EU-organisationer, samverkar miljöbyrån med nationella referenscentrum inom miljö och jordbruk. Dessa centrum ingår i miljöbyråns europeiska nätverk för miljöinformation och miljöövervakning (Eionet), där byråns 39 medlems- och samarbetsländer är representerade. Synergier uppstår i arbetet med andra internationella organisationer, som t.ex. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). Miljöbyrån samarbetar också med forskarsamhället och expertpaneler, t.ex. med projektteam som får stöd genom Horisont 2020-programmet.

 

Senaste publikationerna

I Europeiska miljöbyråns färska rapport ”Food in a green light” diskuteras produktion och konsumtion av livsmedel ur ett systemperspektiv.

 



[1] Jordbrukets faktorinkomst är ett mått på ersättningen från alla produktionsfaktorer (land, kapital och arbetskraft), oavsett om de ägs av jordbruksföretaget eller ej. Den utgör det totala värde som genereras av ett jordbruksföretag med produktiv verksamhet och definieras som värdet av produktionen minus rörliga kostnader, avskrivningar och produktionsskatter, plus subventioner för produktionen. (Baserad på GD Jordbruk och landsbygdsutveckling, 2017)

Relaterat innehåll

Nyheter och artiklar

Relaterade data

Relaterade datavisualiseringar

Relaterade indikatorer

Use of freshwater resources Despite renewable water is abundant in Europe, signals from long-term climate and hydrological assessments, including on population dynamics, indicate that there was 24% decrease in renewable water resources per capita across Europe between 1960 and 2010, particularly in southern Europe. The densely populated river basinsin different parts of Europe, which correspond to 11 % of the total area of Europe, continue to be hotspots for water stress conditions, and, in the summer of 2014, there were 86 million inhabitants in these areas. Around 40 % of the inhabitants in the Mediterranean region lived under water stress conditions in the summer of 2014. Groundwater resources and rivers continue to be affected by overexploitation in many parts of Europe, especially in the western and eastern European basins. A positive development is that water abstraction decreased by around 7 % between 2002 and 2014. Agriculture is still the main pressure on renewable water resources. In the spring of 2014, this sector used 66 % of the total water used in Europe. Around 80 % of total water abstraction for agriculture occurred in the Mediterranean region.  The total irrigated area in southern Europe increased by 12 % between 2002 and 2014, but the total harvested agricultural production decreased by 36 % in the same period in this region. On average, water supply for households per capita is around 102 L/person per day in Europe, which means that there is 'no water stress'. However, water scarcity conditions created by population growth and urbanisation, including tourism, have particularly affected small Mediterranean islands and highly populated areas in recent years. Because of the huge volumes of water abstracted for hydropower and cooling, the hydromorphology and natural hydrological regimes of rivers and lakes continue to be altered. The targets set in the water scarcity roadmap, as well as the key objectives of the Seventh Environment Action Programme in the context of water quantity, were not achieved in Europe for the years 2002–2014.

Publikationer inom samma område

Se även

Geographic coverage

Dokumentåtgärder
Prenumerationer
${Anmäl dig} för att få våra rapporter (i tryckt och/eller elektronisk form) och kvartalsvisa e-nyhetsbrev.
Följ oss