nästa
föregående
poster

Article

Att hålla sig frisk i en kemisk värld

Ändra språk
Article Publicerad 2022-09-19 Senast ändrad 2022-09-19
Photo: © Kai Dahms, Unsplash
Vi kan dela in föroreningarna i kategorier efter var de finns – i jorden, vattnet eller luften – eller efter vilken typ av förorening det handlar om, till exempel kemikalier. Syntetiskt framställda kemikalier finns överallt i vår omgivning. Vissa kan vara mycket skadliga för vår hälsa och för miljön. Hur kan vi begränsa de negativa effekterna av de kemikalier som har blivit en del av vår livsstil?

Varje dag utsätts vi för hundratals eller tusentals syntetiskt framställda kemikalier. De finns i vår mat, våra kläder, verktyg, möbler, leksaker, kosmetiska preparat och läkemedel. Samhället skulle inte vara detsamma utan dessa substanser. Men trots att de är så användbara vet vi att många av dem kan påverka vår hälsa och miljön på ett negativt sätt.

Enligt vissa beräkningar kan omkring 6 procent av hela världens sjukdomsbörda – bl.a. kroniska sjukdomar, cancer, neurologiska sjukdomar och utvecklingsstörningar – och 8 procent av alla dödsfall vara orsakade av kemikalier. Antalet kan komma att öka och beräkningen är endast grundad på ett litet antal kemikalier som man med säkerhet vet kan påverka hälsan.

Farliga blandningar och ”evighetskemikalier”

Under 2018 förbrukades över 300 miljoner ton kemikalier i EU och mer än två tredjedelar av dessa var kemikalier som klassificerats som hälsofarliga enligt Eurostat. Över 20 000 enskilda kemikalier har registrerats i EU enligt förordningen om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach).

Eftersom antalet kemikalier fortsätter att öka blir det allt svårare att bedöma alla effekter, som de har på vår hälsa och på miljön, från fall till fall. De flesta studier som hittills har gjorts har endast undersökt effekterna av enskilda kemikalier och deras gränsvärden, men befolkningen utsätts hela tiden för en blandning av kemikalier. Kombinationerna kan påverka hälsan även om de enskilda kemiska ämnena i blandningen inte överskrider gränsvärdena.

Dessutom kan långlivade kemikalier ansamlas i mänskliga vävnader och leda till negativa effekter på hälsan efter långvarig exponering. Per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS)37 är en grupp med närmare 5 000 allmänt använda kemikalier som kan ackumuleras över tid hos människor och i miljön. De är exempel på långlivade organiska föroreningar – så kallade ”evighetskemikalier”.

Vi exponeras främst för PFAS via dricksvattnet, livsmedel och livsmedelsförpackningar, damm, kosmetika, PFAS-belagda textilier och andra konsumentprodukter. Den här exponeringen för PFAS kan hos människa leda till njurcancer, testikelcancer, sköldkörtelsjukdomar, leverskador och flera olika fosterskador.

Genom att använda produkter och köksutrustning som inte innehåller PFAS kan man bidra till att minska exponeringen. Allmänna och mer specifika riktlinjer för hur man hittar PFAS-fria alternativ ges ofta av konsumentorganisationer och nationella institutioner som arbetar med miljö, hälsa eller kemikalier.

Försiktighetsprincipen

Försiktighetsprincipen kan med ett vardagligt uttryck också kallas att ”ta det säkra före det osäkra”. Det betyder att om det finns en vetenskaplig osäkerhet kring ett ämne och det finns goda grunder att misstänka skadeverkningar, bör beslutsfattarna vara försiktiga och undvika risktaganden. När det gäller kemikalier går utvecklingen av nya substanser snabbare än forskningen kring deras negativa påverkan. Därför är det viktigt att skynda långsamt.

Läs mer om försiktighetsprincipen:

Meddelande från kommissionen om försiktighetsprincipen.

EEA:s rapport ”Late lessons from early warnings II”.

 

Hormonstörande ämnen

Vissa kemikalier påverkar hormonsystemen i kroppen. Exponering för dessa så kallade hormonstörande ämnen kan leda till en mängd olika hälsoproblem, alltifrån utvecklingsstörningar, fetma och diabetes till infertilitet hos män och dödlighet förknippad med sjunkande testosteronnivåer. Foster, små barn och tonåringar är särskilt känsliga för hormonstörande ämnen.

Omkring 800 ämnen är kända eller misstänkta hormonstörande ämnen och många av dem finns i vardagliga produkter, t.ex. konservburkar, plaster, bekämpningsmedel, livsmedel och kosmetika.

Hormonstörande ämnen är bisfenol A (BPA), dioxiner, polyklorerade bifenyler (PCB) och vissa typer av ftalater. Ftalater används t.ex. som mjukgörare i plaster som är vanliga i konsumentvaror, såsom vinylgolv, lim, rengöringsmedel, luftfräschare, smörjoljor, livsmedelsförpackningar, kläder, hygienartiklar och leksaker.

Genom att konsumera mat och dryck från förpackningar som innehåller ftalater kan man få i sig ftalater. En annan exponeringsväg är inandning av inomhusdamm som innehåller ftalater, som frigjorts från plastprodukter eller inredning som innehåller polyvinylklorid (PVC). (Detta är en orsak till varför det är så viktigt att vädra rum ordentligt med jämna mellanrum.) Barn som leker med leksaker som innehåller dessa ämnen är också utsatta för risk, och eftersom ftalater även finns i konsumentprodukter, som tvål och solskyddsmedel, kan man även få i sig dem via huden.

EU har vidtagit åtgärder för att minska exponeringen för ftalater genom att förbjuda användning av en del av dem och begränsa användningen av andra i leksaker, kosmetika och livsmedelsförpackningar. Men i vår vardag är vi fortfarande omgivna av äldre produkter och inredning som innehåller sådana ftalater som numera är förbjudna.

 

Substitution till ämne med likvärdig toxicitet

Kemikalier som funnits vara farliga har ibland ersatts med andra ämnen med liknande struktur, som senare har visat sig vara lika toxiska. Såsom i fallet när bisfenol-A, en kemikalie som tidigare fanns i många plastartiklar och papper till värmeskrivare, byts ut mot bisfenol-S och bisfenol-F.

Dessutom visade ett nyligen genomfört inspektionsprojekt utfört av Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) att produkter som importeras från länder utanför EU fortfarande kan innehålla ftalater. Kina har på senare år infört restriktioner för vissa ftalater i leksaker och material som kommer i kontakt med livsmedel, men ftalater belagda med begränsningar finns fortfarande i många produkter som importeras till EU från Kina och andra, ibland okända, tillverkningsställen.

Samordnade insatser har minskat förekomsten av långlivade organiska föroreningar i Europas miljö sedan 1970-talet, t.ex. dioxiner, PCB och atrazin, men deras beständighet och det faktum att de ackumuleras i livsmedelskedjan, särskilt i animaliskt fett, fortsätter att orsaka oro. Ett annat bekymmer är att vissa ämnen har ersatts med andra, lika giftiga kemikalier.

Kemikalier som vi äter

Bekämpningsmedel är en annan grupp kemikalier som kan skada vår hälsa, främst när vi äter grönsaker och frukt, som har varit i kontakt med dessa medel. Barn är särskilt känsliga, delvis eftersom de proportionellt sett äter mer mat per kilo kroppsvikt än vuxna gör. Genom att äta ekologiska produkter kan man minska mängden bekämpningsmedel man får i sig, men alla har inte råd med det.

EU reglerar bekämpningsmedel i förordningen om växtskyddsmedel och fastställer gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i livsmedel och foder. De senaste uppgifterna från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) visar att 95,5 procent av de livsmedelsprover som samlades in i EU under 2018 låg inom de lagstadgade gränsvärdena. Vindruvor och paprikor var bland de livsmedel som oftast översteg gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester. De prover som analyserats, både från konventionell och ekologisk produktion, visar dock att sannolikheten är låg för att EU-medborgarna utsätts för farliga nivåer av bekämpningsmedelsrester.

Alla kemiska substanser som är skadliga för vår hälsa är inte nya. Kvicksilver finns till exempel naturligt i miljön och har under flera århundraden släppts ut till luft och vatten genom mänskliga aktiviteter. I dag vet vi att intag av kvicksilver kan påverka nervsystemet, njurarna och lungorna, och att det kan ge fosterskador om en gravid kvinna exponeras.

Den största exponeringen för kvicksilver sker om man äter stora rovfiskar, t.ex. tonfisk, haj, svärdfisk, gädda, gös, ål och spjutfisk. Det betyder också att man själv kan begränsa exponeringen genom att välja en annan kost, vilket är särskilt viktigt för känsliga grupper såsom gravida kvinnor och små barn.

För att få en mer heltäckande bild av vilka kemikalier vi utsätts för behöver vi data om vad som finns i våra kroppar. Det gäller både kemikalier som vi äter och sådana som kommer in i kroppen via andra exponeringsvägar. Sådana data om human biomonitorering kan förbättra den kemiska riskanalysen genom att ge information om den faktiska exponeringen via multipla exponeringsvägar.

Human biomonitorering — mäter vår exponering för kemikalier

Human biomonitorering mäter individers exponering för kemikalier genom att analysera ämnena, deras metaboliter (nedbrytningsprodukter) samt markörer för effekter på hälsan till följd av exponeringen, i urin, blod, hår och vävnader. Information om människors exponering kan kopplas till uppgifter om källor och epidemiologiska undersökningar för att ge underlag till forskning om sambanden mellan exponering och effekter på människor.

Det europeiska initiativet för human biomonitorering, HBM4EU, som lanserades 2017 och samfinansieras genom Horisont 2020, är en gemensam insats av 30 länder, Europeiska miljöbyrån och Europeiska kommissionen.

Initiativets huvudsyfte är att samordna och utveckla human biomonitorering i  Europa. HBM4EU ska ge bättre faktaunderlag om medborgarnas faktiska exponering för kemikalier och de möjliga hälsoeffekterna, till stöd för utformning av politiken. I projektet har man också inrättat fokusgrupper för att förstå EU-medborgarnas syn på kemisk exponering och human biomonitorering.

Inom ramen för HBM4EU pågår ett arbete för att ta fram robusta och sammanhängande datamängder om den europeiska befolkningens exponering för farliga ämnen. Detta inbegriper att ta fram exponeringsdata för 16 ämnesgrupper, blandningar av kemikalier och nya kemikalier, samt att undersöka exponeringsvägar och koppla exponering till hälsoeffekter.

Läs mer på:  www.hbm4eu.eu

På väg mot en säkrare kemisk miljö

EU har de strängaste och mest avancerade bestämmelserna i världen när det gäller kemikalier. Reach är den viktigaste rättsakten, som syftar till att skydda människors hälsa och miljön, och EU har infört regler för klassificering, märkning och förpackning av kemikalier.

Kemikaliers effekter i naturen

Syntetiskt framställdakemikalier, som släpps ut i naturen, kan påverka både växter och djur. Neonikotinoider är t.ex. en typ av insektsmedel som används inom jordbruket för att bekämpa skadedjur, som utgör ett hot mot bin, eftersom bin är viktiga pollinatörer för livsmedelsproduktion. Bekämpningsmedel kan också påverka fisk- och fågelpopulationer och hela livsmedelskedjor. Under 2013 införde Europeiska kommissionen kraftiga begränsningar för användningen av växtskyddsmedel och behandlat utsäde som innehåller vissa neonikotinoider för att skydda honungsbin.

EU har infört ett regelverk för kemikalier i tvätt- och rengöringsmedel, biocider, växtskyddsmedel och läkemedel. Föreskrifterna begränsar användningen av farliga kemikalier i kroppsvårdsprodukter, kosmetika, textilier, elektronisk utrustning och material som kommer i kontakt med livsmedel. Gränsvärden har också införts för kemikalier i luft, livsmedel och dricksvatten. Lagstiftningen gäller utsläppspunktkällor från industrianläggningar och reningsverk.

Det finns fortfarande utrymme för förbättringar för att skapa en mindre giftig miljö, och den europeiska gröna given syftar till att ytterligare skydda medborgarna mot farliga kemikalier med en ny kemikaliestrategi och genom att styra EU mot nollföroreningsvisionen.

 

 

Läs mer på

Permalinks

Geographic coverage

Temporal coverage

Taggar

Insorterad under
Insorterad under signals, signals2020
Dokumentåtgärder