nästa
föregående
poster

Article

Jorden, marken och klimatförändringar

Ändra språk
Article Publicerad 2019-12-18 Senast ändrad 2020-11-23
8 min read
Klimatförändringar har stor inverkan på jordkvaliteten, och förändringar i markanvändningen och jordens egenskaper kan antingen påskynda eller sakta ner klimatförändringar. För att kunna ta itu med klimatkrisen, producera tillräckligt med livsmedel och anpassa oss till ett föränderligt klimat krävs det friskare jordar och en hållbar förvaltning av mark och jord. Lösningen kan vara att bevara och återställa centrala ekosystem och underlätta för naturen att fånga in koldioxid från atmosfären.

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) offentliggjorde nyligen en karta[i] som visar att jordens översta 30 cm tjocka jordskikt innehåller ungefär dubbelt så mycket kol som hela atmosfären. Efter världshaven är marken den näst största naturliga kolsänkan och har en förmåga att fånga in koldioxid från luften som överträffar skogar och annan växtlighet. Detta ger en fingervisning om hur viktigt det är med friska jordar, inte bara för vår livsmedelsproduktion, utan även för att förebygga de värsta effekterna av klimatförändringar.

Klimatförändringar påverkar jordkvaliteten

Forskare kan redan se effekterna av klimatförändringar på jordens kvalitet, både globalt och i Europa. Enligt EEA:s senaste rapport Climate change, impacts and vulnerability in Europe[ii] (ej översatt till svenska) har exempelvis jordens fuktighet minskat avsevärt sedan 1950-talet i Medelhavsområdet och ökat i norra delar av Europa. I rapporten förutspås fler liknande effekter under kommande årtionden, i takt med att genomsnittstemperaturen fortsätter att stiga och nederbördsmönstren ändras.

Om jordfuktigheten fortsätter att minska kan detta innebära att behovet av bevattning inom jordbruket ökar och leda till mindre avkastning. Det kan till och med leda till ökenbildning, vilket skulle kunna få dramatiska effekter för livsmedelsproduktionen. Totalt har 13 EU-medlemsstater förklarat att de är drabbade av ökenspridning. Detta till trots konstaterade Europeiska revisionsrätten i en nyligen offentliggjord rapport[iii] att EU inte har någon klar bild av de utmaningar som är förknippade med ökenspridning och markförstöring och att de åtgärder som vidtas för att bekämpa ökenspridningen saknar samstämmighet.

Förändrade temperaturer för årstiderna kan också ändra de årliga cyklerna för djur och växter och leda till lägre avkastning. Exempelvis kan våren komma tidigare och träden börja blomma innan deras pollenatörer har kläckts. Den förväntade befolkningstillväxten innebär att livsmedelsproduktionen i världen kommer att behöva öka snarare än minska. För att detta ska vara möjligt måste vi bevara jorden i ett sunt skick och förvalta jordbruksområdena på ett hållbart sätt. Samtidigt ökar efterfrågan på biobränslen och andra växtbaserade produkter till följd av det akuta behovet av att ersätta fossila bränslen och förhindra växthusgasutsläpp.

EEA:s rapport om klimatförändringarnas effekter och om sårbarheten i Europa belyser även andra effekter på jord som hänger samman med klimatförändringarna, exempelvis erosion, som kan påskyndas av extrema klimathändelser som intensivt regn, torka, värmeböljor och stormar. Förutom att landområden går förlorade kan stigande havsnivåer förändra jorden i kustområdena eller föra med sig föroreningar och salt från havet. När det gäller markanvändningen kan klimatförändringar göra vissa jordbruksområden, särskilt i södra Europa, oanvändbara eller mindre produktiva, samtidigt som nya möjligheter kan uppstå längre norrut. Inom skogsbruket kan minskningen av ekonomiskt värdefulla träslag minska värdet av skogsmark i Europa med 14–50 procent fram till 2100. I en nyligen publicerad EEA-rapport[iv] om klimatanpassning och jordbruket betonas att de övergripande effekterna av klimatförändringar kan leda till betydande förluster för den europeiska jordbrukssektorn: upp till 16 procent av jordbruksinkomsterna i EU kan gå förlorade fram till 2050, även om detta kan variera avsevärt från region till region.

 

Ändå är det största klimatproblemet kopplat till marken troligen den koldioxid och metan som finns lagrad i permafrosten i de arktiska regionerna, främst i Sibirien. När den globala temperaturen stiger smälter permafrosten. Upptiningen gör att det organiska material som finns lagrat i den frusna jorden bryts ner, vilket kan leda till att stora mängder växthusgaser släpps ut i atmosfären. Detta kan få den globala uppvärmningen att accelerera långt bortom människornas kontroll.

Angrip klimatkrisen med jord

I april 2019 uppmanade en grupp mycket inflytelserika vetenskapsmän och aktivister[v] behovet av att ”skydda, återställa och återskapa skogar, torvmarker, mangroveskogar, saltträsk, naturliga havsbottnar och andra viktiga ekosystem” och låta naturen ta upp koldioxid från atmosfären och lagrar den. Om ekosystemen återställs skulle detta också innebära att biologisk mångfald och en rad ekosystemtjänster, inklusive rening av luft och vatten, förbättras och människor ges njutbara platser för rekreation.

Enligt en genomgång av befintlig information om samspelet mellan mark och klimatförändringar (Climsoil report[vi]) lagras omkring 75 miljarder ton organiskt kol i jorden i EU. Ungefär hälften av dessa lager finns i Sverige, Finland och Storbritannien eftersom dessa länder har mer skogsjord, särskilt våtmarksjord som torv, än de andra länderna. Som en jämförelse kan nämnas att EU:s totala utsläpp av koldioxid under 2017 uppgick till 4,5 miljarder ton enligt EEA:s senaste uppskattningar[vii].

Mängden organiskt kol i EU:s jordar kan vara på väg att öka långsamt, men det är mycket osäkert hur snabbt denna förändring sker. För att komplicera saken ytterligare förändras det organiska kollagret också ständigt, eftersom växterna fångar in koldioxid från luften för att sedan bryta ner den och släppa ut gaserna till atmosfären igen. En rapport[viii] från FN:s klimatpanel (IPCC) fastställer att man måste minska växthusgasutsläppen från samtliga sektorer – inte minst markanvändning och livsmedelsproduktion – för att nå målet om att hålla den globala uppvärmningen klart under två grader.

Trots osäkerheten kan restaurering av ekosystem och förbättring av jordkvalitet vara en mycket kostnadseffektiv klimatåtgärd med en trefaldig effekt. För det första tar växter upp koldioxid från atmosfären när de växer. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation[ix] skulle upp till 63 miljarder ton kol kunna tas upp om jordar som i dag är förstörda restaureras, vilket skulle kompensera för en liten men viktig del av globala utsläpp av växthusgaser. För det andra håller frisk jord kvar kolet i marken. För det tredje fungerar många naturliga och seminaturliga områden som ett kraftfullt försvar mot effekterna av klimatförändringar.

Fördelarna är många. Exempelvis kan områden vid floder (strandområden) och grönområden i städer fungera som ett kostnadseffektivt skydd mot översvämningar och värmeböljor. Friska jordar och marker kan absorbera och lagra ett överflöd av vatten och mildra eller förebygga översvämningar. Parker och andra naturområden i städer kan också bidra till lägre temperaturer under värmeböljor, delvis tack vare vattnet som lagras i jorden. Under torra perioder kan hållbara ekosystem långsamt avge det vatten som finns lagrat i marken så att de värsta effekterna av torkan mildras.

Fånga kolet i luften

Det finns också olika metoder för att förbättra markens förmåga att ta upp koldioxid från luften. I ett aktuellt europeiskt forskningsprojekt (studien Caprese[x]) visade att det snabbaste sättet att öka mängden kol i marken är att omvandla åkermark till gräsmark. För åkermark var det effektivaste sättet att öka kollagren i jorden att använda täckgrödor, dvs. växter som exempelvis klöver som odlas mellan skörden och sådden av nästa gröda, huvudsakligen för att öka jordens bördighet och undvika erosion.

Samtidigt kan beslut om att ändra markens användning leda till att områden förändras och i stället blir källor till utsläpp. Exempel på detta är när man dränerar torvmark, förbränner torv från våtmarker för uppvärmning och plöjer gräsmark och åkermark så att tidigare lagrat kol frigörs. För skogar är dynamiken densamma men tidsperspektivet ett annat. Precis som markens jord fungerar skogarna både som kollager och som kolsänkor, vilket innebär att de både lagrar kol och tar upp det från luften. Ofta tar unga, växande skogar upp kol snabbare än gamla skogar, men om gamla skogar avverkas försvinner kollagret i skogen. Beroende på hur träet används kan kolet släppas ut nästan direkt, som när virket förbränns vid uppvärmning, eller långt senare, exempelvis när det används för att bygga hus.

Friskare jordar och landbaserade ekosystem skulle kunna ta upp och lagra mer koldioxid från atmosfären än de gör i dag. Grön- och naturområden skulle också kunna bidra till att människor och natur kan anpassa sig till de oundvikliga förändringarna av vårt klimat. Jord kan visserligen inte på egen hand åtgärda klimatförändringarna, men vi måste ta hänsyn till den och den kan vara till stor hjälp i vår strävan.

EU:s åtgärder och EEA:s arbete med mark och klimatförändringar

I EU:s tematiska strategi för markskydd och tillhörande genomföranderapport[xi] betonas vikten av friska jordar för både begränsningen av och anpassningen till klimatförändringar. I Parisavtalet[xii] framhålls markanvändningssektorns avgörande roll för klimatåtgärderna.

Till följd av detta innehåller en ny EU-förordning[xiii] om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk krav på att medlemsstaterna åtminstone helt kompenserar för utsläppen av växthusgaser i sektorn under perioden 2021–2030.

För att genomföra den nya förordningen behövs rapportering och övervakning, något som EEA kommer att stödja. EEA fortsätter också att utveckla kunskapen om miljöproblem relaterade till markanvändningen och skogsbruket samt tillhörande markförvaltningsmetoder, bland annat med hjälp av jordobservationsdata från Copernicus landmiljöövervakningstjänst[xiv]. Många av EEA:s utvärderingar, indikatorer och data om jord, mark, ekosystem, jordbruk, skogsbruk, grön infrastruktur och andra ämnen har också starka kopplingar till klimatförändringarna.

Mycket är fortfarande okänt, men ju bättre vi förstår samspelet mellan jord, mark och klimat, desto större möjligheter har vi att skapa och använda hållbara lösningar.



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Permalinks

Geographic coverage

Temporal coverage

Topics