nästa
föregående
poster

Article

Mördarsniglar och andra främlingar - Europas biologiska mångfald är på väg att försvinna i svindlande hastighet

Ändra språk
Article Publicerad 2009-04-03 Senast ändrad 2021-05-11
Har du trädgårdsarbete som hobby? Om du har det och bor i Central- eller Nordeuropa är ”mördarsniglarna” troligen en personlig fiende. De angriper dina växter och grönsaker utan pardon och verkar vara helt okänsliga för alla försök att hålla dem under kontroll.

Mördarsnigelns vetenskapliga namn är Arion lusitanicus, och den kallas också ”spansk snigel”, eftersom den är inhemsk på Iberiska halvön. Snigeln är hermafrodit och kan sprida sig mycket snabbt. Den är mer aggressiv än den inhemska svarta snigeln och äter andra, fredligare snigelarter.

Mördarsnigeln började sprida sig över Europa för omkring 30 år sedan genom att äggen följde med jorden i krukväxter. Den spridningsvägen är fortfarande den vanligaste.

Mördarsnigeln är bara ett exempel på det mycket bredare hot mot den biologiska mångfalden i Europa som utgörs av att främmande eller icke inhemska arter etablerar och sprider sig över kontinenten som en följd av mänsklig verksamhet. De flesta kommer som fripassagerare och transporteras oavsiktligt runt i världen. FN-konventionen om biologisk mångfald beskriver hotet om en invasion av främmande arter som ett av de allvarligaste mot den biologiska mångfalden globalt.

Främmande arter har kommit till nya platser så länge människor har rest och bedrivit handel. Den ökning av handel, upptäcktsresande och kolonisering som inleddes på 1600-talet inledde också den egentliga invasionen av främmande arter, med kända exempel som brunråttan som anlände till Europa för första gången med fartyg från Asien.

Omkring 10 000 främmande arter har registrerats i Europa. Vissa, exempelvis potatisen och tomaten, infördes avsiktligt och har i dag stor ekonomisk betydelse. Andra, så kallade ”invasiva främmande arter” skapar stora problem som skadedjur inom trädgårdsnäringen, jordbruket och skogsbruket som sjukdomsspridare eller genom att skada olika konstruktioner, t.ex. byggnader och dammar.

Invasiva främmande arter förändrar dessutom de ekosystem de lever i, de påverkar också andra arter i dessa ekosystem. En nyligen genomförd studie av slideväxter, som infördes till Europa från Ostasien som prydnadsväxt på 1800-talet, visar t.ex. att den snabba spridningen av denna invasiva växt har orsakat stora skador på naturligt förekommande växt- och insektsarter i Storbritannien och Frankrike.

Kostnad

Invasiva främmande arter blir ofta en stor ekonomisk börda för sina nya hemländer. Främmande växter minskar det europeiska jordbrukets avkastning, och holländsk almsjuka – som orsakas av en icke inhemsk svamp – har orsakat förödelse bland almarna i Centraleuropa. Den amerikanska grå ekorren, som har införts till Storbritannien, har inte bara konkurrerat ut den inhemska röda ekorren – en konsekvens som är svår att värdera i pengar – utan skadar dessutom barrträd och minskar deras virkesvärde.

Kostnaderna för skador och kontrollåtgärder på grund av invasiva främmande arter i USA har beräknats uppgå till 80 miljarder euro per år. Initiala beräkningar ger vid handen att motsvarande kostnad i Europa ligger på över 10 miljarder euro per år. Då har man ändå inte räknat med kostnaden för allvarliga sjukdomar som drabbar människan (t.ex. HIV och influensa) eller exceptionella utbrott av djursjukdomar.

Åtgärder för att minska (eller utrota) invasiva främmande arter är svåra, krångliga och kostsamma. EU‑kommissionen stödjer naturvårdsprojekt i medlemsstaterna genom miljöprogrammet Life. Anslagen inom Life används i allt större utsträckning till projekt som rör invasiva främmande arter, och budgeten närmar sig nu 14 miljoner euro per treårsperiod.


Biologisk mångfald – ett bredare sammanhang

Biologisk mångfald avser variationen av livet på jorden. Mångfalden representerar vår planets naturliga rikedom och utgör i denna egenskap grunden för våra liv och vårt välstånd. Den stödjer många grundläggande tjänster som vi är beroende av, så som vattnet vi dricker och luften vi andas. Mångfalden bidrar till pollineringen av grödor, till att sätta mat på bordet, reglera vädermönster och ta hand om avfall.

Utan den biologiska mångfalden skulle vi inte kunna överleva. I den bemärkelsen kan den betraktas som en försäkring från moder jord. Dess värde kan liknas vid finansmarknadernas, där en aktieportfölj med många olika värdepapper klarar störningar bättre jämfört med en ensidig portfölj.

Nu utarmas mångfalden med en förskräckande hastighet på grund av vårt sätt att utnyttja naturen för produktion, konsumtion och handel i den globaliserade ekonomin. Förlust och fragmentering av habitat – livsmiljöer – på grund av avverkning av skogar och naturområden i samband med byggnation av bostäder, dragning av vägar och brytning av jordbruksmark, dränering av våtmarker och uppdämning av floder för jordbruksändamål samt utfiskning av haven, är de främsta orsakerna till minskad biologisk mångfald.

Många naturvårdare anser att invasiva främmande arter är det näst största hotet mot den biologiska mångfalden globalt. Oavsett om sådana arter införs avsiktligt eller oavsiktligt kan de ställa till förstörelse som drabbar människor, ekosystem och inhemska växt- och djurarter. Problemet med invasiva främmande arter förväntas bli värre under det kommande århundradet, dels på grund av klimatförändringen, dels på grund av ökad handel och turism.

De andra stora hoten mot den biologiska mångfalden är föroreningar, klimatförändringen och överutnyttjande av resurser. Eftersom världens befolkning enligt prognoserna kommer att öka från dagens 6,7 miljarder till 9 miljarder 2050 kan man förvänta sig att de stora hotens inverkan på den biologiska mångfalden kommer att öka, liksom förlusterna.

Större inverkan av invasiva främmande arter i Europa

Främmande arter finns i alla europeiska ekosystem. Globaliseringen, särskilt den ökade handeln och turismen, har lett till en kraftig ökning av antalet och typen av främmande arter som kommer till Europa.

Havs- och kustområden påverkas dramatiskt som en följd av ökad sjöfart och konstruktion av kanaler mellan isolerade områden – Suezkanalen är fortfarande en betydande källa till nya arter i Medelhavet. Utsläppt barlastvatten från fartyg är en så stor källa till nya organismer att en särskild konvention, ”International Convention for the Control and Management of Ships Ballast Water & Sediments”, har införts för att ”förhindra, minimera och i sista hand eliminera överföringen av skadliga vattenlevande organismer och sjukdomsframkallande organismer” i barlastvatten.

Kontrollåtgärder

Det mest effektiva försvaret mot invasiva främmande arter är förebyggande åtgärder – i grunden en gränspatrull som hindrar nya arter från att komma in. Nästa steg är tidig upptäckt och tidigt insatta kontrollåtgärder.

Ett slående exempel är jättelokan, Heracleum mantegazzianum, som infördes till Europa som prydnadsväxt på 1800-talet. Arten är nu föremål för omfattande lokala kontrollåtgärder eftersom den har etablerat sig på gräsmarker och längs järnvägsspår, vägkanter och stränder. Jättelokorna bildar täta bestånd och tränger ut inhemska växtarter. Arten är dessutom giftig, och direkt hudkontakt kan ge kraftiga hudutslag. I dag är det troligen omöjligt att utrota jättelokan i Europa, medan prognosen för utrotning sannolikt hade varit bättre om åtgärder satts in tidigt (före 1950-talet).

I linje med detta har EU‑kommissionen nyligen i ett meddelande om biologisk mångfald betonat behovet av en mekanism för ”tidig varning” för invasiva främmande arter. Som svar på detta planerar Europeiska miljöbyrån med sitt nätverk av medlems- och samarbetsländer att inrätta ett Europaomspännande informationssystem för att identifiera, upptäcka, bedöma och svara på nya och utökade invasioner.

Listan över de mest efterspanade

Främmande arter finns i alla former och storlekar. Vissa införs avsiktligt och är ekonomiskt betydelsefulla medan andra har liten inverkan. Ett relativt stort antal har dock inneburit katastrofer. Ett första steg i utvecklingen av kontroll- och hanteringsåtgärder är därför att identifiera de skadligaste arterna, så att insatserna kan inriktas direkt på dem.

För att få en bättre förståelse av främmande arter och deras inverkan på den biologiska mångfalden i Europa har Europeiska miljöbyrån med stöd av ett antal experter, fastställt en lista över de värsta invasiva främmande arterna som hotar Europas biologiska mångfald.

För närvarande innehåller listan 163 arter eller artgrupper. Arter sätts upp på listan om de är mycket spridda och/eller om de skapar betydande problem som drabbar den biologiska mångfalden och ekosystemen i arternas nya habitat.

Arterna på listan, i vilken kärlväxter är vanligast, med 39 poster, har en betydande inverkan på den inhemska biologiska mångfalden på genetisk nivå, artnivå eller ekosystemnivå. Många av arterna påverkar dessutom människors hälsa och ekonomin. Sedan 1950 har varje år i genomsnitt mer än en av de listade arterna etablerat sig, och det finns inga tydliga tecken på att situationen är på väg att förbättras ( figur 1).

De listade arterna kommer från många olika delar av världen, främst från Asien och Nordamerika ( figur 2). Många andra har dock sitt ursprung i en del av Europa, men har transporterats till andra delar av kontinenten.

Framtidsperspektiv

Skötsel och restaurering av livsmiljöer är exempel på insatser som krävs för att motverka negativa effekter av främmande arter. Denna typ av åtgärder är dock både svåra och kostsamma.

Exempelvis har kontrollåtgärderna mot mördarsnigeln varit krångliga och ofta haft endast lokal och tillfällig effekt, vilket dock inte innebär att de är betydelselösa.

Inom EU görs redan försök att motverka invasiva främmande arter genom skötsel- och restaureringsåtgärder som finansieras genom miljöprogrammet Life.

Under perioden 1992-2002 tilldelades 40 miljoner euro till projekt som rörde invasiva arter, och investeringarna ökar. EU finansierar dessutom studier av dessa arter inom programmet för forskning och teknisk utveckling.

Problemet med invasiva främmande arter kommer inte att försvinna. Globaliseringen och klimatförändringen (arter flyttar eftersom deras naturliga livsmiljö förändras) innebär att fler och fler av oss kommer att komma i kontakt med sådana arter. Det behövs alltså en ökad medvetenhet hos allmänhet och politiker om behovet av resurser för kontroll av de viktigaste införselvägarna, övervakning av riskområden för tidig upptäckt och beredskap för omedelbara åtgärder för att utrota oönskade arter.

 

Referenser

DAISIE, 2008. Delivering Alien InvasiveSpecies Inventories for Europe

EEA, 2007. Europe's environment — The fourth assessment. Copenhagen.

Europeiska kommissionen, 2006. Meddelanden från kommissionen. Att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2010 – och därefter – Att upprätthålla ekosystemtjänster för mänskligt välbefinnande. KOM/2006/0216 slutlig.

IMO, 2004. International Maritime Organisation. Conventions.

Kettunen, Genovesi, Gollash, Pagad, Starfinger, ten Brink & Shine, under utarbetande.

Scalera, R., 2008. How much is Europe spending for invasive alien species? Report to EEA

Weidema, I., 2000. Introduced Species in the Nordic Countries. Nord Environment 2000:13.

Permalinks

Dokumentåtgärder