nästa
föregående
poster

Introduktion

Sida Senast ändrad 2016-04-19
3 min read

1 .Introduktion

Rapporten Miljön i Europa: en andra utvärdering, som sammanfattas i denna översikt, ger en klar bild av miljöläget i Europa och de viktigaste av de områden som kräver åtgärder på nationell och internationell nivå.

Rapporten är avsedd att utgöra ett viktigt bidrag till Europeiska miljökonferensen i Århus i juni 1998, det fjärde mötet mellan miljöministrar från alla länder i Europa; den baseras och bygger vidare på Europe’s Environment: The Dobríš Assessment, som var den första lägesrapporten om miljön i hela Europa och publicerades år 1995 av Europeiska miljöbyrån (EEA). Det var en omfattande rapport som täckte 46 länder och gav en bedömning av det då rådande miljöläget i hela Europa, främst på grundval av data fram till omkring 1992.

Dobríš-rapporten framlades för den tredje konferensen med miljöministrarna från alla Europas länder, som ägde rum i Sofia i oktober 1995. Dessa konferenser syftar till att fastställa principer och handlingsprogram för förbättring av miljön, konvergerande miljöpolitiska program i Europas alla länder och ett mera bärkraftigt utvecklingsmönster i Europa. Vid mötet i Sofia fick rapporten ett positivt mottagande av ministrarna som ansåg den vara ett viktigt referensdokument för bedömning av framtida utvecklingar inom ramen för Europeiska miljöprogrammet (EPE). De bad EEA ta fram en andra utvärdering i tid till nästa konferens som planeras äga rum i Danmark 1998.

Miljön i Europa: en andra utvärdering är miljöbyråns svar på denna begäran.

Rapporten koncentrerar sig på de tolv viktiga miljöproblem som togs upp i den tidigare rapporten, och visar hur situationen har utvecklats sedan processen Environment for Europe inleddes år 1991 (i praktiken används 1990 ofta som referensår). Denna inriktning baseras på uppdraget som gavs av ministerkonferensen i Sofia, vilket innebär att rapporten inte behandlar alla de miljöproblem som förekommer i Europa. I framtida rapporter kommer Europeiska miljöbyrån att eftersträva en successivt ökad omfattning. Rapporterna kommer att kompletteras med särskilda bedömningar inriktade på speciella problem, samtidigt som den geografiska täckningen efter hand ökar.

Rapporten ger information om miljösituationen och om tendenserna i fråga om tolv olika miljöproblem, och anger dessutom de viktigaste av de socioekonomiska drivkrafter som utövar tryck på miljön i Europa. Samtidigt som den ger en klar bild av den föränderliga miljösituationen tar rapporten fram viktiga områden där det krävs ytterligare åtgärder.

Miljöexperter från många länder i Europa har hjälpt EEA att utarbeta denna rapport. Mekanismerna för insamling av harmoniserade miljödata i europeisk skala är tyvärr fortfarande otillräckliga, trots att detta prioriterats i EPE. De resurser som ställdes till förfogande för utarbetandet av denna rapport var i sig inte tillräckliga för att lösa problemet, och rapportens täckning varierar därför från land till land. Det var i synnerhet oundvikligt att den fick en övervikt för Västeuropa. Icke desto mindre ger denna rapport den mest omfattande och tillförlitliga översikten, och dess slutsatser underbyggs med en betydande mängd underlag från hela Europa.

I den närmast följande avdelningen av denna översikt sammanfattas de framsteg som gjorts i fråga om de viktigaste europeiska miljöproblemen, och avslutningsvis ges en analys av de viktigaste samhällssektorernas bidrag till problemen och till deras lösning. Den avslutande avdelningen ger sammanfattningar av de tolv miljöteman som tagits upp till granskning i huvudrapporten.

Ruta 1.: Gruppindelningen av de europeiska länderna i denna rapport:

Västeuropa (EU+Efta+Schweiz) Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal, Finland, Sverige, Storbritannien + Island, Liechtenstein, Norge + Schweiz

Central- och Östeuropa (alla centraleuropeiska länder + de baltiska staterna + Turkiet + Cypern och Malta) Albanien, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, Jugoslavien, Kroatien, Makedonien, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Ungern + Estland, Lettland, Litauen + Turkiet + Cypern och Malta

De nya oberoende staterna i Europa (utom de baltiska staterna)  Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldova, Ryssland, Ukraina, Vitryssland

I texten används för bekvämlighets skull ibland beteckningen Östeuropa såväl för de central- och östeuropeiska länderna som för de nya oberoende staterna.

Permalinks

Dokumentåtgärder