Mark

Ändra språk
Sida Senast ändrad 2016-12-10 01:30
I marken sker 90 % av all livsmedels-, foder-, fiber- och bränsleproduktion, och den ger råvara till verksamhet som t.ex. trädgårdsodling och tillverkning. Marken är också viktig för ekosystemets hälsotillstånd: den renar och reglerar vatten, den är motorn för näringsämnenas kretslopp och en reservoar för gener och arter som stöder den biologiska mångfalden. Den är en global kolsänka och spelar en viktig roll i den potentiella uppbromsningen av klimatförändringen och dess konsekvenser. Genom att bevara spår av vårt förflutna är den dessutom en viktig del av vårt kulturarv.

Marken är dock föremål för pågående, ofta motstridiga krav från vårt samhälle. Markens förmåga att leverera ekosystemtjänster – i fråga om livsmedelsproduktion, som en reservoar för biologisk mångfald och som en reglerare  av gaser, vatten och näringsämnen – är således utsatt för påfrestningar. Observerad hårdgörning, erosion, förlust av organiskt material och förorening minskar markens motståndskraft eller dess förmåga att absorbera de förändringar den utsätts för.

Inom tidsramen för ett mänskligt liv kan man betrakta marken som en icke-förnybar resurs. I vår egenskap som samhälle måste vi hantera den på ett hållbart sätt för att kunna dra nytta av dess fördelar. Trots de olika verksamheter som i slutändan är beroende av marken finns det ingen särskild EU-lagstiftning om mark. Hittills, och till skillnad från vatten och luft, regleras markskydd indirekt eller inom sektorspolitiken: jord- och skogsbruk, energi, vatten, klimatförändringar, naturskydd, avfall och kemikalier. Avsaknaden av en sammanhållen markpolitik på EU-nivå återspeglas också i bristen på harmoniserade markdata.

Under de senaste tio åren har dock framsteg gjorts när det gäller strategiutvecklingen och insatser för samordnade data.  Europeiska kommissionens tematiska strategi avseende mark från 2006 understryker behovet av att skydda markens funktion som en väsentlig del av en hållbar utveckling. På global nivå hanteras markfrågor enligt det vidare begreppet markförstöring (hittills begränsat till torrområden) genom FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning (UNCCD). På senare tid har idén om att bevara markens funktioner inlemmats i begreppet markförstöringsneutralitet som en del av målen för hållbar utveckling, vilka FN:s generalförsamling enades om under 2015. Målen för hållbar utveckling inbegriper även mål för markkvalitet, markförorening, hantering av kemikalier och avfall. Genomförandet av målen för hållbar utveckling kan tillhandahålla ett viktigt verktyg för markskyddsåtgärder i Europa. Arbetet med att harmonisera och standardisera markinformation för allmänt bruk fortskrider, både på global och europeisk nivå.

EEA tar fram indikatorbaserade bedömningar för en rad ämnen som rör markanvändning och mark enligt tematiska kluster med markanvändnings- och markindikatorer. Markanvändnings- och markindikatorerna inbegriper indikatorer för ianspråktagande av mark, ogenomtränglighet, hantering av förorenade platser, markfuktighet, markerosion och organiskt kolinnehåll i marken. Man planerar att använda indikatorer för fragmentering och återanvändning av mark. Copernicus markövervakningstjänster underlättar regelbundna uppdateringar av flera av dessa indikatorer. EEA publicerar även ad-hoc-analyser om särskilda markrelaterade ämnen, t.ex. markresurseffektivitet i tätbebyggda områden, eller gödselmedels- och metallbelastningar på miljön.

Avseende ämnet samarbetar EEA med kollegor från Europeiska kommissionen (i synnerhet det gemensamma forskningscentrumet och GD Miljö), Eionets företrädare från det nationella referenscentrumet för mark och markanvändning och fysisk planering eller andra europeiska nätverk och experter. Globala partner inbegriper: UNCCD-sekretariatet, det globala partnerskapet för markfrågor, det globala markindikatorinitiativet (underlättas genom FN:s program Habitat) och FN:s miljöprogram.

EEA:s arbete inom detta temaområde har stötts av behöriga europeiska ämnescentrum sedan 1996; Europeiska ämnescentrumet för stadsutvecklings- och marksystem (ETC/ULS), som har varit verksamt sedan 2014, bidrar för närvarande till EEA:s arbete avseende mark. År 2007 överfördes markdataverksamheten till Europeiska markdatacentrumet vid Gemensamma forskningscentrumet.

Relaterat innehåll

Relaterade indikatorer

Progress in management of contaminated sites Progress in management of contaminated sites Local soil contamination in 2011 was estimated at 2.5 million potentially contaminated sites in the EEA-39, of which about 45 % have been identified to date. About one third of an estimated total of 342 000 contaminated sites in the EEA-39 have already been identified and about 15 % of these 342 000 sites have been remediated. However, there are substantial differences in the underlying site definitions and interpretations that are used in different countries.   Four management steps are defined for the management and control of local soil contamination, namely site identification (or preliminary studies), preliminary investigations, main site investigations, and implementation of risk reduction measures. Progress with each of these steps provides evidence that countries are identifying potentially contaminated sites, verifying if these sites are actually contaminated and implementing remediation measures where these are required. Some countries have defined targets for the different steps.   Thirty of the 39 countries surveyed maintain comprehensive inventories for contaminated sites: 24 countries have central national data inventories, while six countries, namely Belgium, Bosnia-Herzegovina, Germany, Greece, Italy and Sweden, manage their inventories at the regional level. Almost all of the inventories include information on polluting activities, potentially contaminated sites and contaminated sites.   Contaminated soil continues to be commonly managed using “traditional” techniques, e.g. excavation and off-site disposal, which accounts for about one third of management practices. In-situ and ex-situ remediation techniques for contaminated soil are applied more or less equally.   Overall, the production sectors contribute more to local soil contamination than the service sectors, while mining activities are important sources of soil contamination in some countries. In the production sector, metal industries are reported as most polluting whereas the textile, leather, wood and paper industries are minor contributors to local soil contamination. Gasoline stations are the most frequently reported sources of contamination for the service sector.   The relative importance of different contaminants is similar for both liquid and solid matrices. The most frequent contaminants are mineral oils and heavy metals. Generally, phenols and cyanides make a negligible overall contribution to total contamination.   On average, 42 % of the total expenditure on the management of contaminated sites comes from public budgets. Annual national expenditures for the management of contaminated sites are on average about EUR 10.7 per capita. This corresponds to an average of 0.041 % of the national GDP. Around 81 % of the annual national expenditures for the management of contaminated sites is spent on remediation measures, while only 15 % is spent on site investigations. It should be noted that all results derive from data provided by 27 (out of 39) countries that returned the questionnaire, and not all countries answered all questions.

Se även

Geographic coverage

Albania, Armenia, Austria, Azerbaijan, Belarus, Belgium, Bosnia and Herzegovina, Bulgaria, Croatia, Cyprus, Czechia, Denmark, Estonia, Finland, France, Georgia, Germany, Greece, Hungary, Iceland, Ireland, Italy, Kazakhstan, Kosovo, Kyrgyzstan, Latvia, Liechtenstein, Lithuania, Luxembourg, Macedonia, Malta, Moldova, Monaco, Montenegro, Netherlands, Norway, Poland, Portugal, Romania, Russia, San Marino, Serbia, Slovakia, Slovenia, Spain, Sweden, Switzerland, Tajikistan, Turkey, Turkmenistan, Ukraine, United Kingdom, Uzbekistan
Prenumerationer
${Anmäl dig} för att få våra rapporter (i tryckt och/eller elektronisk form) och kvartalsvisa e-nyhetsbrev.
Följ oss
 
 
 
 
 
Europeiska miljöbyrån (EEA)
Kongens Nytorv 6
1050 Köpenhamn K
Danmark
Telefon +45 3336 7100