Intervju – Ska vi odla mat eller bränsle på våra åkrar?

Ändra språk
Article Publicerad 2017-11-20 Senast ändrad 2018-03-22
6 min read
För bara tio år sedan hyllades produktionen av biobränsle från växter som ett ekologiskt alternativ till fossila bränslen. På senare tid har den börjat betraktas som en konkurrent till livsmedelsproduktion och är inte alltid en så effektiv lösning när det gäller att minska utsläppen av växthusgaser eller luftföroreningar. Vi har talat med Irini Maltsoglou, som arbetar med naturresurser vid FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), om produktion av biobränsle och jordbruk samt om och hur det kan ske på ett hållbart sätt.
© Allan Harris

© Allan Harris

Varför har produktionen av biobränsle varit så kontroversiell de senaste åren?

Nackdelarna med biobränslen är som regel en konsekvens av ett ohållbart jordbruk. Precis som i all jordbruksverksamhet kan även produktionen av biobränsle få negativa effekter om man inte tar hänsyn till lokala samhället, den lokala arbetskraften och miljön och den sociala situationen. Det är ingen enkel formel eftersom vi, precis som i alla typer av jordbruk, måste se över vad som för närvarande produceras och hur biobränslen kan integreras i den lokala produktionen. Vi måste också bedöma vilken potential biobränsleproduktionen har för fattigdomsminskningen och den ekonomiska utvecklingen i området.

Därför kan vi inte säga att produktion av biobränsle är dålig i sig. Det beror i hög grad på vilka jordbruksmetoder som används och om de är hållbara. Jordbrukexempelvis i ett naturskogsområde skulle, oavsett om det är biobränslen och andra grödor, ha mycket negativa effekter eftersom man använder mark som inte borde användas. Å andra sidan skulle en anpassad och hållbar odling på marker som lämpar sig för biobränsle och som engagera de lokala bönderna, gynna samhället och erbjuda nya ekonomiska möjligheter.

Konkurrerar produktionen av biobränsle om mark- och vattenresurser med livsmedelsproduktionen?

Denna avvägning – biobränslen eller mat – är en förenkling av en mycket komplex fråga. För det första är biobränslen mycket situations- och landspecifika, och vi måste titta på förhållandena i landet för att avgöra om den tänkta biobränsleproduktionen är livskraftig i det aktuella jordbrukslandskapet. På samma sätt måste vi ta reda på varför ett land producerar biobränslen och vad det vill uppnå. Är målet att ta sig in på en ny jordbruksmarknad eller minska utsläppen av växthusgaser? I ett land där avkastningsnivåerna är mycket låga och nya investeringar kan leda till ökad jordbruksproduktivitet kan biobränslen vara en tänkbar lösning om de integreras i jordbrukssystemet.

För några år sedan diskuterade experter förhållandet mellan biobränslen och ökade priser på livsmedel. De kom inte till någon konsensus, men var överens om att många olika faktorer låg bakom ökningen av livsmedelspriserna. En av dessa faktorer var produktionen av biobränslen, men även minskade investeringar inom jordbruket, minskning av spannmålsprodukter, demografisk tillväxt, ekonomisk tillväxt, förändringar i kosten etc. De kunde inte komma fram till i vilken utsträckning biobränslen bar skuld för ökningarna. De olika faktorernas spektrum var relativt brett, och biobränslets bidrag till prisökningarna varierade mellan 3 och 75 procent.

Är andra generationens biobränslen effektivare avseende mark- och vattenanvändning?

I nuläget vet vi inte om andra generationens biobränslen alltid är en hållbar lösning på problemet. Faktum är att vissa av första generationens biobränslen i vissa fall kan vara bättre. Andra generationens teknik är ännu inte färdigutvecklad och tycks befinna på försöks- eller experimentnivå. Dessutom finns det problem med råvara och teknisk kapacitet. Med andra ord vet vi ännu inte om vi kan producera tillräckligt med lämpliga grödor eller om vi har rätt teknik och tillräcklig produktionskapacitet. Därtill är andra generationens teknik fortfarande mycket kostsam.

Vi gjorde en snabb beräkning och jämförde skillnaden mellan första generationens alternativ med sockerbetor och andra generationens alternativ med energigräs (mischantus). Siffrorna visade att vi genom att plantera sockerbetor (dvs. första generationens biobränsle) faktiskt kan få ut mer etanol från samma åkerareal än om vi skulle plantera energigräs (andra generationens biobränsle). För att odla energigräs skulle det även krävas mer vatten. Vi kan också behöva mer el för att producera andra generationens biobränslen, men det beror på vilken teknik som väljs och om det finns möjlighet till återföring i andra generationens system.

Dessa frågor beror på hur de grundläggande förutsättningarna för jordbruket ser ut. Bor du i ett land som lämpar sig för produktion av sockerbetor? Har jordbrukarna lång erfarenhet av sockerbetor? I så fall skulle sockerbetor vara ett bättre alternativ, särskilt när vi betraktar mognadsgraden i den tillgängliga tekniken. Bor du i ett land där andra generationens biobränsleproduktion är mer livskraftig? I så fall kan det vara ett alternativ. Hur som helst krävs det stora investeringar för att bygga upp andra generationens anläggningar från grunden. En andra generationens biobränsleanläggning är fyra till fem gånger dyrare än en första generationens anläggning.

Kan biobränslen komma ifråga som en ren energikälla för Europa?

Oavsett var i världen vi befinner oss är nyckelfrågan om biobränslen kan vara ett hållbart alternativ till ren energi. Det beror väldigt mycket på var råvaran kommer ifrån och om det kan produceras på ett hållbart sätt. Har landet i fråga det råvaran som behövs för att producera biobränslet? Letar jordbrukarna efter en avsättningsmöjlighet för sina jordbruksprodukter? Vad är syftet med att producera biobränslen?

I Europa anses biobränslen dels minska utsläppen av växthusgaser, dels bredda inhemska energikällor. I så fall måste man fråga sig om den specifika biobränslekedjan uppfyller dessa mål eller inte. Nästa steg skulle då vara att avgöra om europeiska länder har förmågan att producera råvaran lokalt eller om det måste odlas utanför Europa. Om det främsta målet är att variera inhemska energikällor och förbättra energisäkerheten, skulle råvaran troligtvis behöva produceras i Europa. Om fokus ligger på att minska utsläppen av växthusgaser, kan även andra alternativ komma ifråga.

Vilken är FAO:s roll när det gäller biobränslen?

FAO täcker ett bredare spektrum – vi arbetar med bioenergi. Vi ser bioenergi som en form av förnybar energi som kommer från jordbruket. När länder ber om vår hjälp försöker vi först identifiera huvudorsaken till varför de överväger bioenergi. Är det för energisäkerhetens skull? Försöker de att stimulera jordbrukssektorn och skapa arbetstillfällen? Det kanske till och med kan vara för att få en hållbar träkolsproduktion för matlagning och uppvärmning. Är det för att utveckla eller elektrifiera landsbygden? I många utvecklingsländer är tillgången till elnät på landsbygden ofta mycket begränsad, och då kan användning av jordbruksavfall för elproduktion vara ett hållbart alternativ om avfallet inte används.

I vårt samarbete med dessa länder tar vi fram olika genomförbara alternativ utifrån landets behov och situation. Vi har många olika verktyg för att bedöma bioenergipotentialen, vilka integrerar jordbrukssektorn och därför tar hänsyn till livsmedelssäkerhet. Dessa verktyg använder vi  för att hjälpa länder att ta fram en plan för bioenergi och bedöma landets tekniska kapacitet.

Under senare år har vi tittat närmare på jordbruksavfall och bioenergiproduktion. Vi försöker inrikta oss på jordbruksavfall som är hållbart och livsmedelssäkert. Även om det oftast är uttryckligen förbjudet bränns avfall, vilket utgör en ytterligare källa till utsläpp av växthusgaser. Genom att bygga upp försörjningskedjor för bioenergi med hjälp av jordbruksavfall skulle utsläppen av växthusgaser minska samtidigt som en del av det befintliga energibehovet skulle tillgodoses. Nästa år kommer vi att undersöka möjligheterna att samla in denna biomassa. Jordbruksavfallet är ofta utspritt vilket gör detta till en stor utmaning. Förutom  uppsamlingsplatser, kommer vi också att studera  eventuella ersättningar till bönderna och hur mycket industrin kan tänka sig att betala för avfallet. Jordbruksavfall kan då bli en vara som är alltför värdefull för att brännas upp.

Irini Maltsoglou

Naturresursansvarig (ställföreträdande chef för energigruppen)

Enheten för klimat och miljö (CBC)

Avdelningen för klimat, biologisk mångfald, mark och vatten

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO)

Biobränslen är flytande eller gasformiga bränslen som producerats av biomassa, som i sin tur framställts av växter eller växtbaserade material. De fungerar som alternativ till fossila bränslen, i synnerhet inom transportsektorn.Första generationens biodrivmedel framställs av livsmedelsgrödor som majs, sockerrör och sojabönor. Andra generationens biodrivmedel produceras av råmaterial som i allmänhet inte kommer från livsmedelsgrödor och inte är lämpliga som mänsklig föda. Det kan bland annat röra sig om begagnad matolja och bioavfall från jordbruk och skogsbruk.

Relaterat innehåll

Nyheter och artiklar

Related infographics

Publikationer inom samma område

Se även

Geographic coverage

Temporal coverage

Europeiska miljöbyrån (EEA)
Kongens Nytorv 6
1050 Köpenhamn K
Danmark
Telefon +45 3336 7100