Energi i Europa – så ser det ut i dag

Ändra språk
Article Publicerad 2017-11-17 Senast ändrad 2017-11-20
10 min read
Länderna i Europa förbrukar mindre energi än för 10 år sedan, och det beror främst på ökad energieffektivitet. Tack vare energibesparingar och att användningen av förnybar energi har ökat snabbare än förväntat, är Europa också mindre beroende av fossila bränslen. Mellan 2005 och 2015 nästan fördubblades andelen förnybara energikällor i EU:s energiförbrukning från 9 till nästan 17 procent. Vissa sektorer och länder visar vägen mot ren energi, men trots en minskande marknadsandel fortsätter ändå fossila bränslen att vara den dominerande energikällan i Europa.

© Keith Arkins, Environment & Me /EEA

Den Portugisiska föreningen för Förnybar Energi meddelade i maj 2016 att hela Portugals energiförsörjning under fyra på varandra följande dagar kom från förnybara källor – 107 timmar för att vara exakt. Prestationer som denna blir allt vanligare över hela EU. Under vissa dagar kan Danmark generera mer än 100 procent av sitt elbehov från enbart vindkraft och har ändå tillräckligt mycket över för att kunna försörja delar av Tyskland och Sverige.

I Europa förbrukas mindre energi och fossilt bränsle

Förnybara energikällor utgör en snabbt ökande andel av den energi som används i Europa. Den största andelen av EU:s energiförbrukning kommer dock fortfarande från fossila bränslen (72,6 procent av den inhemska bruttoförbrukningen 2015), trots att denna andel minskar stadigt i energimixen.

I samma takt minskade EU:s totala energiförbrukning med mer än 10 procent mellan 2005 och 2015 och uppgick till nästan 1 630 miljoner ton oljeekvivalenter (Mtoe) ([1]) under 2015. Orsakerna till denna avsevärda minskning var energieffektiviseringar, ökning av andelen energi från vattenkraft, vindkraft och solceller, strukturella förändringar i ekonomin och den ekonomiska lågkonjunkturen 2008. De varmare vintrarna har också bidragit till minskningen, eftersom det gick åt mindre energi till uppvärmning av hus.

Elproduktion

Inom flera sektorer är utvecklingen bort från fossila bränslen är relativt påtaglig. Mellan 1990 och 2015 var det elproduktion från kol och brunkol som minskade mest och ersattes under 1990-talet och fram till 2010 i huvudsak av naturgas, främst beroende på lägre gaspriser. Under senare år har naturgas tappat viss mark, vilket beror på flera olika faktorer.  Dessa är bland annat det snabba utbyggnaden  av förnybar elproduktion och den ekonomiska nedgången 2008, som sänkte den totala efterfrågan på el. Vad som också har inverkat är de ökade gaspriserna, som drivs av prisindexeringen av gas till olja och de låga koldioxidpriserna, som beror på ett överskott av utsläppsrätter på marknaden.

Det är helt klart att ersättningen av kol och olja med renare alternativ ger  väsentligt mindre utsläpp av växthusgaser, i synnerhet inom sektorer med hög elförbrukning. Detta byte är också ett viktigt bidrag till den energiomställning som pågår i Europa, där man går över från ett energisystem som i huvudsak består av fossila bränslen till ett annat system med förnybara och rena energikällor.

År 2015 stod kärnkraften för 26,5 procent av EU:s elproduktion och är fortfarande en av de största energikällorna efter fossila bränslen och förnybara alternativ. Till följd av olyckan i Fukushima 2011 tänker flera EU-länder fortsätta avveckla sina kärnkraftverk. På grund av extra investeringar i underhålls- och säkerhetsåtgärder har kostnaderna för elproduktion från kärnkraft sedan dess stigit i vissa länder och detta har lett till att elen från kärnkraft blivit dyrare och därmed mindre konkurrenskraftig jämfört med el från andra källor. Som tidigare har visat sig ger kärnkraftsolyckor efterdyningar i den allmänna opinionen. Sådana opinionsförändringar i kombination med risker för ökande kostnader får vissa regeringar att avveckla kärnkraftverk och/eller investera i andra energikällor.

När ett kraftverk väl  är i drift kan det generera el i decennier. Så vid val av källa för energiproduktion måste man därför ta hänsyn  till befintliga och planerade anläggningar, liksom deras kapacitet och livslängd. Att inte ta hänsyn till dessa förhållanden kan leda till investeringar i nya kraftverk som drivs av fossilt bränsle. Vid sådana investeringsbeslut bör man också ha EU:s långsiktiga klimatmål i åtanke.

Förnybara energikällor ökar

Sedan 2005 har förnybar energi ökat snabbt till många marknadsaktörers förvåning. Denna ökning beror dels på politiska stödet för för förnybar energi såväl på nationell som på EU-nivå, men också på de senaste årens avsevärt lägre kostnader för förnybar energiteknik, särskilt för vindkraft och solceller. Faktum är att samtliga EU-medlemsstater har strategier och stödsystem för att främja användning av förnybar energi.

Vi ser redan effekterna av dessa insatser. Många europeiska hushåll kan nu köpa el från förnybara energikällor såsom vind, sol och biomassa. På produktionssidan svarade förnybar energi under 2015 för 77 procent av den nya produktionskapaciteten i EU.

Enligt de senaste uppgifterna från Eurostat ökade, enligt den slutliga bruttoenergianvändningen ([2]), andelen energi från förnybara källor till nästan 17 procent 2015, jämfört med 9 procent 2005. Detta är en av indikatorerna för Europa 2020-strategin som har satt ett mål på 20 procent av den slutliga bruttoenergianvändningen från förnybara källor före detta datum. Eftersom förnybara energikällor förväntas spela en allt viktigare roll för att möta Europas framtida energibehov diskuterar EU-institutionerna för närvarande ett förslag som skulle höja EU:s mål för 2030 till en andel på minst 27 procent.

Utmaningen för transportsektorn

Ökningen av förnybar energi varierar mellan länder och energisektorer (dvs. el, värme och kyla samt transporter). Förnybar energi stod för en stor andel av energianvändningen inom energisektorerna under 2015, men trots ökad användning av biobränslen stod den bara för 6,7 procent av energianvändningen vid transporter.

När det gäller vägtransporter har energieffektiviteten klart förbättrats under de senaste åren. Detta kan förklaras av förbättrad bränsleeffektivitet till följd av EU:s utsläppsnormer för nya personbilar och lätta lastbilar. Men trots  en ökad effektivitet ökade samtidigt efterfrågan på vägtransporter, vilket ledde till en viss ökning av växthusgasutsläppen från denna sektor under 2014 och 2015.

Även om utsläppen av växthusgaser minskar per personkilometer ([3]) från flygtransporter är de fortfarande betydligt högre än från vägtransporter, medan järnväg fortsatt är det transportmedel som har de lägsta utsläppen per personkilometer.

Länder övergår till förnybara energikällor

Sedan 2005 har användningen av förnybara energikällor ökat i samtliga EU-medlemsstater. Sverige är det överlägset bäst presterande landet, där 53,9 procent av den slutliga bruttoenergianvändningen under 2015 kom från förnybara källor. Därefter kommer Finland (39,3 procent), följt av Lettland, Österrike och Danmark. Hela 11 medlemsstater har redan uppnått eller presterat över sina 2020-mål som fastställdes i EU:s direktiv om förnybar energi.

Källorna till den förnybara energin skiljer sig avsevärt mellan EU:s medlemsstater. Estland är exempelvis nästan helt beroende av fast biomassa, i Irland kommer mer än hälften av den förnybara energin från vindkraft och i Grekland kommer den från flera olika källor, såsom biomassa, vattenkraft, vindkraft och solenergi.

Vilka effekter har våra bränsleval

Kärnavfall är som bekant oerhört svårt att lagra på ett säkert sätt, och fossila bränslen ger upphov till luftföroreningar och klimatförändringar. Förbränningen av fossila bränslen släpper ut föroreningar (kväveoxider, svaveloxider, flyktiga organiska föreningar och fina partiklar) i luften och växthusgaser i atmosfären. Även förbränning av biomassa kan ha liknande effekter på luftkvaliteten och bidra till klimatförändringar. Biobränslen kan ha negativ effekt på markanvändningen genom att de ökar belastningen på jordbruksmark och vattenresurser. Denna belastning kan dock till del motverkas genom att använda jord- och skogsbrukets restprodukter eller återanvända matolja för att producera andra generationens biobränslen.

Olika ekonomiska sektorer står för olika slags luftföroreningar. Transportsektorn står för en stor del av utsläppen av kväveoxider och partiklar, eftersom de flesta vägfordon har förbränningsmotorer. Detta påverkar särskilt luftkvaliteten i städerna. Energiproduktions- och distributionssektorn ansvarar för mer än hälften av alla utsläpp av svaveloxider och en femtedel av kväveoxidutsläppen i de 33 EEA medlemsländerna (EEA-33) ([4]).

Även om utsläppen av luftföroreningar har minskat betydligt i de flesta EU-länder utgör nuvarande nivåer fortfarande en stor risk för människors hälsa, eftersom luftföroreningar kan förvärra bland annat luftvägssjukdomar och hjärt- och kärlsjukdomar. Vissa av de förorenande ämnena kan också bidra till klimatförändringar och miljöpåverkan. Svart kol är exempelvis en av de vanligaste komponenterna i sot och finns främst i fina partiklar (mindre än 2,5 mikron i diameter). I stadsmiljöer är det i första hand vägtrafik och dieselmotorer som står för utsläppen av svart kol. Den svarta kolen i partiklarna har negativ inverkan på människors hälsa och bidrar till klimatförändringar genom att absorbera solens värme och värma upp atmosfären.

Resursanvändning i en cirkulär ekonomi

Vilket bränsle vi än väljer för att tillgodose våra energibehov kommer vi att behöva naturresurser – mark, vatten, mineraler, trä och energi. När det gäller fossilt bränsle skulle utvinning av nya reserver kräva offentliga och privata medel för att bygga nya anläggningar på land och till havs samt kraftverk, raffinaderier, rörledningar för transport m.m. Förutom att påverka hälsa, luftkvalitet och klimat skulle ökad efterfrågan och beroendet av fossila bränslen också leda till att länderna börjar borra i nya regioner och exploatera fler mark- eller havsområden, vilket i sin tur leder till nya risker för oljeutsläpp och föroreningar.

På liknande sätt kan en exponentiell tillväxt av förnybara energikällor leda till ökad efterfrågan av material, till exempel sällsynta jordartsmetaller som används i batterier och solceller. Precis som annan energiproduktion behöver solpaneler och vindkraftverk utrymme – vare sig de anläggs på land eller till sjöss. Samtidigt finns ett stort behov av produktivt jordbruksland och färskvattenresurser för produktion av bioenergi, men även för biomassa och biobränslen. Det är ingen enkel uppgift att avgöra hur mycket mark – eller ytor i allmänhet – som behövs för att generera förnybar energi så att det räcker för att fasa ut fossila bränslen. Möjligheterna till energiproduktion från förnybara källor och källan till förnybar energi kan dessutom variera väsentligt från region till region. Vissa länder kan ha bättre förutsättningar för sol- och vindenergi, medan andra kanske kan tillgodose nästan hela sina energibehov med geotermisk energi.

Utrustning för elproduktion, från solpaneler till rörledningar, kraftverk och infrastruktur, kommer att föråldras efter ett antal år, och det uttjänta materialet måste också tas om hand. Förnybar energi kan ge oss möjlighet till nya tekniska lösningar, exempelvis solpaneler, där olika komponenter och resurser kan återanvändas och återvinnas enligt principerna för en cirkulär ekonomi.

Men de potentiella vinsterna kan vara så många fler än komponenternas livslängd, återanvändning och återvinning. Bättre landskaps- och stadsplanering – som att integrera solpaneler i takmaterial eller i bullerskärmar på motorvägarna – kan mildra problemet med markanvändning, men också minska buller och visuell förorening.

Tekniska lösningar eller formgivning kan verkligen bidra till att minska de negativa effekterna av vår nuvarande energianvändning. Som hushåll, investerare, konsumenter och beslutsfattare kan vi genom att välja rena och smarta energialternativ faktiskt ha tillräcklig makt för att åstadkomma en total översyn av hur vi konsumerar och producerar energi i framtiden.

På samma sätt kan effektivare användning av resurser genom förebyggande av avfall, återanvändning och återvinning hjälpa minskningen av det totala energibehovet. Det går ju åt energi för att odla mat och tillverka konsumentprodukter, och varje gång som de hamnar i avfallet är det slöseri med de resurser – energi, vatten, mark och arbetskraft – som användes för att producera och transportera dem.

 

([1])            För enklare jämförelse görs en omvandling av energiinnehållet i olika bränslen till oljeekvivalenter, dvs. oljans energiintensitet.

([2])            Slutlig bruttoenergianvändning definieras som de energiprodukter som för energiändamål levereras till slutanvändare (industrin, transportsektorn, hushållen, servicesektorn, jordbruket, skogsbruket och fiskerinäringen), inkluderar även  användning av el och värme inom energisektorn i samband med el- och värmeproduktion samt förluster av el och värme vid distribution och överföring.

([3])            Med personkilometer menas transport av en passagerare med ett definierat transportmedel (väg, järnväg, inre vattenväg, till sjöss etc.) över en kilometer.

([4])            EEA-länderna omfattar EU-28, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz och Turkiet.

Länderna i Europa förbrukar mindre energi än för 10 år sedan, främst på grund av ökad energieffektivitet. Europa är också mindre beroende av fossila bränslen på grund av energibesparingar ochpå grund av att den förnybara energins spridning har gått snabbare än förväntat. Vissa sektorer och länder fungerar som ett föredöme och visar vägen för andra. Trots en minskande andel fortsätter ändå fossila bränslen att vara den dominerande energikällan i Europa.



 

Relaterat innehåll

Nyheter och artiklar

Relaterade indikatorer

Publikationer inom samma område

Se även

Geographic coverage

Temporal coverage

Dokumentåtgärder
Europeiska miljöbyrån (EEA)
Kongens Nytorv 6
1050 Köpenhamn K
Danmark
Telefon +45 3336 7100