Är vi redo för klimatförändringen?

År 2014 kommer att bli ihågkommet i hela Europa för sina extrema väderförhållanden. I maj 2014 drabbades sydöstra Europa av en cyklon som ledde till omfattande översvämningar och 2 000 jordskred på Balkanhalvön. I början av juni 2014 slog därefter en rad kraftiga regnoväder till mot norra Europa. I juli 2014 drabbades Europa av ett annat problem: hetta. I Östeuropa och Storbritannien var det värmebölja.

Extrema väderhändelser samt gradvis förändring av klimatet — såsom stigande havsnivåer och varmare hav — kommer att fortsätta. Dessa förhållanden väntas faktiskt bli vanligare och öka i intensitet i framtiden. Även om alla länder skulle skära ned sina utsläpp av växthusgaser radikalt i dag, kommer de växthusgaser som redan har släppts ut att fortsätta att göra klimatet varmare. Förutom att minska växthusgasutsläppen betydligt behöver länderna i Europa och i världen införa strategier och åtgärder för att anpassa sig till klimatförändringen.

Europas klimat håller på att förändras

Ett förändrat klimat påverkar praktiskt taget alla aspekter av våra liv. Intensivare och oftare förekommande nederbörd i många delar av Europa innebär att det blir vanligare med svåra översvämningar, som förstör bostäder och drabbar annan infrastruktur (t.ex. transport och energi) i riskområden. På andra håll i Europa, bland annat i Sydeuropa, gör högre temperaturer och minskat regn att många områden drabbas av torka. Detta kan leda till att jordbruk, industri och hushåll konkurrerar om knappa vattenresurser. Det kan också ge upphov till fler värmerelaterade hälsoproblem.

Klimatförändringen påverkar också ekosystemen i hela Europa. Många ekonomiska sektorer är beroende av sunda och stabila ekosystem för att ge oss en mängd olika produkter och tjänster, exempelvis bin som pollinerar våra grödor och skogar som hjälper till att absorbera växthusgaser. Förändringar av artbalansen och livsmiljöerna i ekosystemen kan få långtgående effekter. Minskad nederbörd i Sydeuropa kan leda till att det inte går att odla vissa grödor. Samtidigt kan högre temperaturer göra att främmande invasiva arter samt arter som bär på sjukdomar kan flytta längre norrut.

Varmare hav tvingar redan olika fiskarter att flytta norrut. Det ökar i sin tur fiskerisektorns problem ännu mer. Makrillbeståndens förskjutning norrut har t.ex. förvärrat de problem som redan fanns med överfiskning av sill och makrill i nordöstra Atlanten.

Klimatförändring kostar

Extrema väderförhållanden kan leda till dödsfall och hejda den ekonomiska och sociala aktiviteten i det drabbade området. Det krävs ofta betydande medel för att bygga upp skadad egendom och infrastruktur igen. De lesta skador som uppstått till följd av extrema väderförhållanden under de senaste decennierna beror dock inte enbart på klimatförändring. Huvudorsakerna till de ökade skadorna är den socioekonomiska utvecklingen och beslut som t.ex. att bygga ut städer i riktning mot flodslätter. Prognosen är dock att utan anpassningsåtgärder kommer skadekostnaderna och andra negativa effekter att öka i takt med att klimatet fortsätter att förändras.

Kostnaden för den framtida klimatförändringen kan eventuellt bli mycket hög. I den senaste tidens forskning har man uppskattat att utan anpassningsåtgärder kan antalet värmerelaterade dödsfall komma att uppgå till ungefär 200 000 per år i Europa 2100, medan kostnaden för skador till följd av flodöversvämningar kan bli över 10 miljarder euro per år. Om klimatförändringen blir omfattande och inga anpassningsåtgärder vidtas, kan ett ungefär 800 000 hektar stort område komma att härjas av skogsbränder varje år. Antalet personer som drabbas av torka kan också öka med en faktor på sju till ungefär 150 miljoner per år. De ekonomiska förlusterna på grund av en stigande havsnivå kan mer än tredubblas till 42 miljarder euro per år.

Även om klimatförändringen huvudsakligen väntas leda till kostnader för samhället, kan den också skapa ett begränsat antal nya möjligheter, som ofta är förenade med nya risker. Varmare vintrar i Nordeuropa kan innebära minskat behov av uppvärmning vintertid. Å andra sidan kan varmare somrar öka energiförbrukningen för kylning. Med smältande havsis kan farleder öppnas i Arktis för sjöfart och därigenom minska transportkostnaderna. Men ökad sjöfart kan medföra att Arktis utsätts för föroreningar. Sjöfarten bör därför regleras för att garantera att den är säker och ren.

Vilka de prognostiserade effekterna än är – mer regn, högre temperaturer eller mindre sötvatten – behöver de europeiska länderna anpassa sitt landsbygdslandskap, sina städer och sin ekonomi till ett förändrat klimat och minska vår sårbarhet för klimatförändring.

Vad innebär anpassning till klimatförändring?

Anpassning täcker ett brett spektrum av aktiviteter och strategier för att försöka förbereda samhällen på en klimatförändring. När anpassningsstrategierna väl har genomförts kan de minska klimatförändringens konsekvenser och skadekostnader och förbereda samhällena på att bli framgångsrika och utvecklas i ett förändrat klimat. En del av åtgärderna är relativt billiga, t.ex. informationskampanjer om att hålla sig sval i varmt väder eller varningssystem för värmeböljor. Andra anpassningsåtgärder kan vara mycket dyra, t.ex. att bygga jordvallar och kustskydd (kallas ofta för grå anpassning), flytta hus bort från flodslätter eller att bygga ut utjämningsmagasinen för att klara perioder med torka.

Vissa anpassningsåtgärder handlar om att utnyttja naturliga metoder för att öka ett områdes motståndskraft mot klimatförändring. Sådana gröna anpassningsåtgärder är bland annat att återställa sanddyner för att förhindra erosion eller att plantera träd på flodbanker för att minska översvämningar. Kuststaden Nijmegen i Nederländerna har genomfört gröna anpassningsåtgärder av detta slag. Floden Waal kröker sig och smalnar av runt Nijmegen, vilket leder till översvämningar i staden. För att förebygga skador av översvämningarna bygger staden en kanal så att floden får mer utrymme att flöda. Detta skapar också nya områden för rekreation och natur.

Det nederländska programmet ”Bygga med naturen” är ett annat bra exempel på kombinationen grå och grön anpassning. Det har främjat återställning av kustnära våtmarker som t.ex. sumpmark, vassområden, marskland och lerbottnar. Våtmarksväxternas rotsystem bidrar till att förhindra jordpackning. Genom att jordpackning förhindras i kustområdet skyddas omgivningarna mot översvämning.

Andra anpassningsåtgärder består i att använda lagstiftning, skatter, ekonomiska incitament och informationskampanjer för att öka motståndskraften mot klimatförändring (sådana åtgärder kallas för mjuk anpassning). En informationskampanj i Zaragoza i Spanien gjorde stadens 700 000 invånare mer medvetna om behovet av att hushålla med vattnet för att överleva under de längre perioder med torka som man räknar med i denna halvtorra region. Tillsammans med läckagekontroller av vattenledningsnätet har projektet nästan halverat vattenförbrukningen per person och dag jämfört med 1980. Stadens totala vattenkonsumtion har sjunkit med 30 procent sedan 1995.

Anpassning i EU

EU och dess medlemsstater arbetar redan på att anpassa sig till klimatförändringen. År 2013 antog kommissionen meddelandet En EU-strategi för klimatanpassning, som hjälper länderna att planera sin anpassningsverksamhet. Med hjälp av EU-medel främjar strategin även kunskapsuppbyggnad och kunskapsutbyte för att förbättra motståndskraften inom viktiga sektorer. Över 20 europeiska länder har redan antagit anpassningsstrategier. Där beskriver de vilka inledande åtgärder som de kommer att vidta (t.ex. sårbarhetsbedömningar och forskning) och hur de tänker anpassa sig till en klimatförändring. När det gäller konkreta åtgärder i praktiken befinner sig dock många länder på ett mycket tidigt stadium.

En undersökning av anpassningsåtgärder som Europeiska miljöbyrån genomfört visade att vattenhushållning är den sektor som de lesta länder prioriterar. Länder satsar dock även direkta resurser på att informera sina medborgare. Exempelvis genomförde regionen Emilia-Romagna en upplysningskampanj om risken för borreliainfektion, denguefeber och West Nilefeber som ett led i ansträngningarna att minska spridningen av insektsburna sjukdomar.

Många länder har inrättat elektroniska plattformar för att underlätta utbytet av transnationell, nationell och lokal erfarenhet och god praxis när det gäller anpassningsåtgärder. Portalen Climate-ADAPT, som drivs av Europeiska miljöbyrån och kommissionen, är en europeisk plattform för sådant erfarenhetsutbyte.

Att låta bli att anpassa sig är inte ett hållbart alternativ

Extrema väderförhållanden och EU:s politik har lett till att anpassningsstrategier och anpassningsåtgärder har kommit högre upp på den politiska dagordningen i europeiska länder under de senaste decennierna. Enligt en aktuell undersökning har dock många länder inte möjlighet att vidta åtgärder därför att de saknar resurser som tid, pengar eller teknik. ”Osäkerhet om omfattningen av den framtida klimatförändringen” och ”oklar ansvarsfördelning” sågs också som hinder av ett stort antal länder.

Effekterna av klimatförändringen varierar från region till region. Beslutsfattarna måste också hantera svårigheten att inbegripa framtida förändringar i fråga om välstånd, infrastruktur och befolkning i sina planer för anpassning till klimatförändringen. Vad kommer en allt äldre och alltmer urbaniserad befolkning att behöva i form av transporter, bostäder, energi, hälso- och sjukvårdstjänster eller helt enkelt livsmedelsproduktion i ett förändrat klimat?

I stället för att behandla anpassning som ett separat politikområde kan anpassning bäst genomföras genom bättre integrering i alla delar av den offentliga politiken. Inom ramen för sina anpassningsstrategier undersöker EU-länderna och EU hur de kan integrera anpassningsfrågor i olika politikområden som jor dbruk, hälso- och sjukvård, energi eller transporter.

I synnerhet extrema väderförhållanden visar att det är ett mycket kostsamt beslut att avstå från anpassning och att det inte är ett hållbart alternativ på medellång och lång sikt. Exempelvis skadas transportinfrastrukturen ofta svårt vid översvämningar. När förflyttningar av människor, varor eller tjänster förhindras, kan de indirekta kostnaderna för ekonomin vara många gånger högre än den direkta kostnaden för skadad transportinfrastruktur.

Det är uppenbart att det är kostsamt att anpassa transportinfrastrukturen, precis som många andra infrastrukturprojekt. Det kan också vara svårt eftersom många olika grupper berörs av transportsystemet, alltifrån fordonstillverkare till infrastrukturförvaltare och passagerare. En kostnadseffektiv lösning är att beakta anpassningsåtgärder när infrastruktur byggs eller förnyas. EU-budgeten erbjuder också olika finansieringsmöjligheter för att stödja infrastrukturprojekt.

En effektiv lösning kräver ett långsiktigare och bredare perspektiv där klimatförändring integreras i olika offentliga strategier för hållbarhet. När det gäller anpassning till klimatförändringen väcker detta frågor om hur vi ska bygga våra städer, transportera människor och varor, förse våra bostäder och fabriker med energi, producera vår mat och förvalta vår naturmiljö.

Det är också tydligt att en effektiv kombination av anpassnings- och begränsningsåtgärder kan bidra till att dämpa de framtida effekterna av klimatförändringen och se till att Europa är bättre förberett och motståndskraftigare när effekterna väl kommer.