Article

Avfall på Grönland

Ändra språk

Article Publicerad 2012-06-20 Senast ändrad 2023-03-17

Photo: © EEA/Ace&Ace

Topics: Resurseffektivitet och avfall

Var vi än bor – från tättbefolkade städer till avlägset belägna bosättningar – skapar vi avfall. Matrester, elektroniskt avfall, batterier, papper, plastflaskor, kläder, gamla möbler – allt måste tas om hand. En del återanvänds eller återvinns, annat bränns för att ge energi eller skickas till soptippen. Det finns inte ett sätt att ta hand om avfall som fungerar överallt. Vi måste göra det med hänsyn till de lokala förhållandena. Trots allt startar avfall som ett lokalt problem. Grönland är glest befolkat och delvis väglöst med långa avstånd mellan samhällena, men det här är det sätt på vilket den grönländska regeringen angriper avfallsproblemet.

Intervju med Per Ravn Hermansen

Per Ravn Hermansen bor i Nuuk, Grönlands huvudstad. Han flyttade från Danmark för att arbeta med avfallshantering i Grönlands ministerium för inrikes frågor, natur och miljö.

Hur är det att bo på Grönland?

“Att bo i Nuuk skiljer sig inte särskilt mycket från att bo i andra medelstora städer. Det är ganska likt många städer i Danmark. Det finns samma slags affärer och serviceinrättningar. Det bor ungefär 15 000 personer i Nuuk. Både grönländska och danska talas allmänt i Nuuk, men i de mindre samhällena talar man praktiskt taget bara grönländska.

Jag har bott här sedan 1999 och jag tycker att människor konsumerar ungefär samma slags varor som i resten av världen, t.ex. persondatorer och mobiltelefoner. Och jag tror också att människor blir allt mer medvetna om avfallsproblemet.”

Vad är det som gör Grönlands avfallsproblem unikt?

Copyright: EEA/Ace&Ace “Grönland har ungefär 55 000 invånare och precis som alla andra människor i världen genererar grönländarna avfall. I många avseenden är Grönlands problem med avfall ganska allmänt förekommande. Grönländska företag och hushåll genererar avfall av olika slag och vi måste ta hand om det på ett sätt som inte skadar miljön.

I andra avseenden är avfallsproblemen unika på grund av Grönlands storlek och framför allt de utspridda samhällena. Det finns sex relativt stora städer, elva mindre och ungefär sextio bosättningar med 30 till 300 invånare spridda utefter kusten. Största delen av befolkningen bor på västkusten men det finns också små bosättningar och städer på östkusten.

Det är bara sex städer som har förbränningsanläggningar och det förslår inte för en miljömässigt tillfredsställande behandling av brännbart avfall. Det finns inga vägar mellan städer och bosättningar, vilket gör att vi inte enkelt kan forsla avfallet till förbränningsanläggningarna. Varor transporteras huvudsakligen sjövägen.

För närvarande har vi bara en grov uppfattning om hur mycket kommunalt avfall som genereras på Grönland och vi tror att den ökar. Hälften av bosättningarna har vad jag skulle kalla för förbränningsugnar, de övriga bränner avfallet ute i det fria eller slänger det på soptippen.

Enligt min mening har alla avfallsproblem vissa gemensamma egenskaper i grunden men de är ändå unika. Avfall är en lokal fråga med vidsträckta konsekvenser. Båda dessa aspekter måste beaktas i lösningarna.”

Vad säger du om farligt avfall och elektroniskt avfall då?

“I anläggningarna i de största städerna nedmonteras e-avfall, och farligt avfall tas om hand och lagras på platsen tills det fraktas till Danmark. Grönland importerar varor av alla slag, bland annat livsmedel, kläder och bilar, som främst skeppas från Ålborg. Farligt avfall och e-avfall tas ombord på fartygen för att fraktas till Danmark på tillbakavägen.”

Under senare år har multinationella företag börjat leta efter oexploaterade olje- och mineralreserver. Vad händer med gruvavfallet?

“Grönland har som princip att företagen ska kunna skaffa sig alla nödvändiga tillstånd från samma myndighet. Det innebär att gruvföretagen lämnar in ansökningar som omfattar alla aspekter av verksamheten, inklusive avfall, till mineral- och petroleumstyrelsen.

Praktiskt taget all verksamhet bedrivs utanför städer och bosättningar. När det gäller brännbart avfall kan företagen träffa avtal med lokalsamhällena om att använda deras förbränningsanläggningar. Denna extra efterfrågan på förbränning medför en ytterligare belastning på den lokala förbränningskapaciteten.”

Hur tar ni itu med det här problemet?

“Ett av de alternativ som diskuteras för närvarande är att bygga regionala förbränningsanläggningar och transportera avfallet dit. Det är uppenbart att vi inte kan bygga avfallsbehandlingsanläggningar i varje stad. Vi tittar också på värmegenerering – att värma upp bostäder genom att förbränna avfall.

I de mindre städerna har vi börjat uppföra anläggningar för att nedmontera e-avfall och ta hand om farligt avfall. I mindre bosättningar placerar vi ut containrar för elektroniskt avfall och farligt avfall, som sedan kan transporteras till anläggningarna i städerna.

Vi håller just nu på att genomföra två pilotprojekt för att transportera brännbart avfall till städer med förbränningsanläggningar.

Grönlands regering har en nationell plan för avfallshantering och den aktivitet jag just har berättat om ingår i den planen.”