Lokalt och globalt

Vi har säkert alla hört berättelsen om Hans Brinker, den nederländska pojken som tillbringade natten med sitt finger i ett hål i fördämningsvallen för att förhindra att vattnet sipprade in och översvämmade staden Haarlem. Att berättelsen faktiskt skrevs av den amerikanska författaren Mary Mapes Dodge (1831–1905), som aldrig varit i Nederländerna, är en överraskning för många.

Joep Korting är inte lika välkänd men han är en viktig länk i ett av världens mest sofistikerade vattenförsörjningssystem, som inbegriper lokal, regional och nationell administration, samt förbindelser med myndigheter i andra länder och avancerade datorsystem där satelliter används för att övervaka infrastrukturen dygnet runt.

Joep är också en av de länkar på markplan som är så viktiga för genomförandet av en av EU:s mest ambitiösa och innehållsrika rättsakter någonsin – ramdirektivet om vatten.

I ramdirektivet om vatten föreskrivs samordnade åtgärder för att uppnå ”god status” för alla EU:s vatten, inklusive yt‑ och grundvatten, senast 2015. I direktivet föreskrivs också hur vi ska förvalta våra vattenresurser baserat på naturliga avrinningsdistrikt. Flera andra EU‑rättsakter, bland annat ramdirektivet om en marin strategi och översvämningsdirektivet, kompletterar ramdirektivet om vatten genom att förbättra och skydda Europas vattenförekomster och vattenlevande organismer.

Omprövning av vårt sätt att leva

Det är ingen hemlighet att vatten är ett stort problem i Nederländerna. Omkring 25 % av dess landareal – där 21 % av den nederländska befolkningen lever – ligger under havsytan. Femtio procent av landarealen ligger bara en meter över havsytan. Men Nederländerna har mycket mer än havet att ta itu med. Tillgången på sötvatten för medborgarna och företagen, förvaltningen av de floder som rinner från andra länder samt vattenbrist under varma perioder är bara några av uppgifterna.

Nederländarna är inte ensamma. Vatten håller på att bli en kritisk fråga jorden runt. Under 1900-talet hade vi en aldrig tidigare skådad tillväxt av befolkning, ekonomi, konsumtion och avfallsproduktion. Vattenuttaget har tredubblats under de senaste 50 åren.

Vatten är bara en av de resurser som står under allt större tryck. Det finns många fler miljöproblem, alltifrån luftkvalitet till marktillgång, som allvarligt har påverkats av viktiga tendenser som växande befolkningar, ekonomier och konsumtion.

Även om vi inte har hela bilden klar manar det vi vet om miljön oss att ompröva hur vi använder och förvaltar våra resurser. Denna omprövning – den gröna ekonomin – kan innebära en fundamental förändring av hur vi lever, gör affärer, konsumerar och hanterar vårt avfall som skulle förändra vår relation till jorden. Ett viktigt inslag i grön ekonomi är effektiv förvaltning av jordens naturresurser. Men vad innebär effektiv förvaltning av resurserna? Hur skulle det t.ex. kunna se ut för vatten?

Vattenförvaltning i praktiken

Joep börjar sin arbetsdag hos den lokala vattentillsynsmyndigheten i Deurne i Nederländerna kl. 8 på morgonen. Till hans arbetsuppgifter hör att kontrollera ett litet antal av det lilla landets 17 000 kilometer långa fördämningsvallar – varav 5 000 kilometer skyddar mot havet och de större floderna.

Joep kontrollerar också kanaler, slussar och dammluckor. Ibland avlägsnar han skräp eller jordbruksavfall, ibland reparerar han skadad utrustning. Vilken uppgift det än är mäter han ständigt vattenhöjden och noterar eventuella knep för att hantera den.

I det område där Joep arbetar finns det 500 dammluckor som övervakas dagligen. Vattennivån höjs eller sänks genom att dammluckorna justeras uppåt eller nedåt för att på så sätt styra vattnets rörelse i regionen. Trots alla högteknologiska system arbetar Joep och hans sju kolleger manuellt och kontrollerar dammluckorna varje dag. Vattennivåerna övervakas ständigt och det finns en katastrofplan och nödtelefonnummer som är bemannade dygnet runt.

Intressentdemokrati

Joep och hans kolleger genomför beslut som har fattats av de nederländska vattennämnderna. För närvarande finns det 25 lokala vattennämnder i Nederländerna. Tillsammans representerar de en institution som har funnits sedan 1200-talet då bönderna gick samman och kom överens om att tillsammans avleda vatten från sina åkrar. Dessa vattennämnder är helt självständiga i förhållande till kommunerna och har även egna budgetar och egna val – vilket gör dem till de äldsta demokratiska institutionerna i Nederländerna.

”Det innebär att när det är dags för budgetdiskussioner eller lokala val konkurrerar vi inte med investeringar i lokala fotbollsplaner, skolor, en ungdomsklubb eller en ny väg – som kan vara mer populära val”, säger Paula Dobbelaar, Joeps chef, som ansvarar för vattennämnden i distriktet Aa en Maas.

”Vi har också dagliga verksamheter, bland annat med anknytning till ramdirektivet om vatten. Vi försöker faktiskt ge våra floder större frihet – tillåta att de meandrar och hittar sin egen väg i stället för att flyta spikrakt. Genom att ge floderna den här friheten och större utrymme får de en mycket annorlunda karaktär – de blir en del av ett mer naturligt ekosystem igen”, säger Paula.

”Problemet i Nederländerna är att vi har varit mycket välorganiserade och framgångsrika tidigare i vår hantering av vattenproblem – vi har hållit alla skyddade i 50 år – och nu tar människor allt för givet. Exempelvis hade vi kraftig nederbörd i den här delen av Europa förra året och medan folk i Belgien blev mycket oroade blev inte nederländarna det – de förväntade sig att det skulle tas om hand”, lägger Paula till.

Som nämnts är ledamöterna i den lokala vattenmyndigheten valda men endast 15 % av befolkningen röstar i valen. ”Det är inte riktigt representativt och det är återigen följden av att den nederländska befolkningen har blivit lite oemottaglig för vattenproblem”, säger hon.

Det breda spektrumet mellan lokalt och globalt

I de politiska huvudalternativen för effektiv och hållbar vattenförvaltning måste det ingå teknisk innovation, flexibelt och gemensamt styre, offentligt deltagande och upplysning samt ekonomiska instrument och investeringar. Medverkan av människor på lokal nivå är också viktig.

”Vatten förbinder oss verkligen både globalt och lokalt – i fråga om såväl problemen som lösningarna”, säger Sonja Timmer som arbetar på den internationella avdelningen hos den nederländska paraplyorganisationen för regionala vattenförvaltningar.

”Faktum är att trots de höga säkerhetsnormerna i Nederländerna upplever vi högre havsnivåer, mycket torra vintrar följda av en ökad förekomst av onormal nederbörd i augusti och på senare år har Rhen varit mycket vattenrik efter kraftiga regn i Schweiz och Tyskland. Det vattnet hamnar här till sist.”

Rikta strålkastarljuset mot miljön

”Att hantera mer vatten som emellanåt passerar internationella gränser eller högre havsnivåer innebär naturligtvis internationella insatser. Vi ingår i ett internationellt nätverk och våra gemensamma erfarenheter visar att om vatten inte ständigt är nyhetsstoff blir vårt arbete mycket svårare”, säger Sonja.

”För mig är vårt arbete på lokal nivå knutet till det nationella och internationella arbetet”, säger Paula. För det första har vi anställda som går runt och kontrollerar dammluckor och vattendrag … och ser till att de är rena och att vattennivåerna är vad våra kunder (jordbrukare, medborgare, naturvårdsorganisationer) önskar. För det andra har vi bra planer som bygger på de mycket abstrakta principerna i EU:s ramdirektiv om vatten som har omsatts till de konkreta protokollen för Joeps arbete ute på fältet. Numera uppskattar jag den här lokala aspekten. Tidigare arbetade jag på strategisk nivå på olika håll i världen – på en hög nivå med mycket lite förståelse av behovet att få de rätta lokala strukturerna.”

”När man sitter med ministrar som talar om global vattenstrategi är det mycket svårt att hålla båda fötterna på jorden. Detta har varit en viktig fråga för utvecklingsländerna – massor av strategi på hög nivå – mycket lite förståelse, infrastruktur och investeringar ute på fältet.”

”Nu när vattenproblemen har blivit en pressande realitet i Europa behöver vi också denna lokala strategi med fötterna på jorden lika mycket som de mera storslagna planerna”, säger Paula.

”Jag har åtta personer ute som kontrollerar dammluckorna varje dag. De bor alla här och de förstår lokalbefolkningen och de lokala förhållandena. Utan detta skulle än den ena och än den andra planen misslyckas och helt enkelt ersättas av en annan. Vi måste alla arbeta på det – att åstadkomma något lokalt – och ge människor möjlighet att själva ta itu med sina vattenproblem”, säger hon.

”Den lokala nivån är också viktig”, instämmer Sonja. ”Förvaltningen, en fungerande och decentraliserad strategi kan ta sig många uttryck och det är just detta som gör att det fungerar. Vi måste engagera människor igen och förklara för dem att det finns en risk och att vi behöver deras fortsatta medverkan”, säger hon.

En förvaltningskris

Även om delar av världen riskerar att få vattenbrist och andra delar av världen riskerar att få översvämningar är det fel att tala om en global vattenkris. Vad vi har är en vattenförvaltningskris.

Att tillgodose behoven i ett resurseffektivt samhälle med låga koldioxidutsläpp, upprätthålla mänsklig och ekonomisk utveckling och bevara vattenekosystemens viktiga funktioner kräver att vi ger våra i stort sett tysta ekosystem en röst, en lobby. Vi talar om politiska val – val som måste bygga på den rätta ramen på statlig och institutionell nivå.

Berättelsen om den lilla pojken som stoppade fingret i ett hål i fördämningsvallen nämns ofta i dag för att beskriva olika sätt att ta itu med en situation. Det kan handla om att vidta en liten åtgärd för att avvärja en stor katastrof. Det kan också innebära att försöka bota symtomen i stället för att ta itu med orsakerna.

Verkligheten är den att effektiv vattenförvaltning, liksom förvaltningen av många andra resurser, kommer att kräva lösningar som bygger på en kombination av åtgärder och beslut på olika nivåer. Globala mål och åtaganden kan endast omsättas i konkreta resultat om människor som Joep och Paula finns där för att förverkliga dem.

Mer information

• Europeiska miljöbyråns rapport 1/2012: Towards efficient use of water resources in Europe.