Ohållbar konsumtion

”Röken började blåsa över gården sent en kväll. Det var inte särskilt trevligt. Askan föll som snö”, berättar Guðni Þorvaldsson, som driver ett familjejordbruk på södra Island, bara åtta kilometer från vulkanen Eyjafjallajökull. ”Vi var tvungna att ta in får och lamm och en del av hästarna. Fåren måste ju kontrolleras var tredje timme under lamningssäsongen. Allting var grått. De största askflagorna var tre centimeter stora. Jag lämnade fotspår efter mig som i snö.”

Guðni Þorvaldsson och den övriga isländska befolkningen var mycket väl förberedda på vulkanen Eyjafjallajökulls stora utbrott i mars 2010. Ett avancerat övervakningssystem med satellitbaserad positionsbestämning mäter de aktiva vulkanerna på Island. Avläsningarna tydde på att vulkanen växte i höjd – ett säkert tecken på att det pågår vulkanisk aktivitet inuti berget. Annan övervakning bekräftade detta. Det visar hur värdefull miljöinformation kan vara när den kombineras med ett effektivt system för information till allmänheten.

Resten av världen var kanske inte lika väl förberedd. Konsekvenserna blev globala på ett par dagar, främst på grund av det stora askmoln som bildades och störde lufttrafiken. Askan spreds på mellan 7 000 och 12 000 meters höjd – samma höjd som flygplanen använder. Luftrummet stängdes över Europa, vilket i sin tur strandsatte flygningar till Europa från platser så långt bort som Sydney. Den internationella flygorganisationen IATA uppskattade att flygbolagen förlorade 200 miljoner dollar i intäkter per dag.

Nästan all industri som var beroende av flygtransporter påverkades. I Kenya ruttnade växter, blommor och grönsaker som odlats för den europeiska marknaden i den glödheta solen, vilket ledde till förluster på miljontals euro. Det uppskattas att tio miljoner blommor – huvudsakligen rosor – kastades bort under de första dagarna efter utbrottet. Grönsaker som sparris, broccoli och gröna bönor gavs till kreaturen i stället för att hamna på de europeiska matborden. Leveranserna av färsk tonfisk från Vietnam och Filippinerna till Europa började sina.

Den spöklikt tomma himlen över Europa i april 2010 var en påminnelse om hur mycket flygtrafik det annars brukar vara. Rapporter om ruttnande blommor och grönsaker i Kenya påminde oss om varifrån våra blommor och grönsaker kommer. Det vulkaniska utbrottet illustrerade mycket klart sambandet mellan en del av våra nyckelsystem – av människan skapade och naturliga – som utgör grunden för vårt globaliserade samhälle.

På stor fot

Det ekologiska fotavtrycket är ett av flera mått som används för att illustrera de krav människan ställer på jorden. Fotavtrycket har sina begränsningar som mått, men är relativt enkelt att förstå: det är en uppskattning av hur stort mark- och havsområde som behövs för att ge oss de resurser vi använder och ta hand om vårt avfall.

År 2003 var EU:s ekologiska fotavtryck 2,26 miljarder globala hektar eller 4,7 globala hektar per person. Europas totala produktiva yta var däremot 1,06 miljarder globala hektar eller 2,2 globala hektar per person (WWF, 2007).

Om alla världens medborgare levde som vi européer gör skulle mänskligheten behöva mer än två och en halv planet för att tillhandahålla de resurser som vi konsumerar, ta hand om vårt avfall och lämna lite utrymme över till vilda arter (WWF, 2007).

Earth Overshoot Day

”Earth Overshoot Day” är den dag i kalendern då mänsklighetens förbrukning av ekologiska resurser för det året uppgår till vad jorden kan producera på 12 månader. Den dagen har vår kollektiva betalningsförmåga tagit slut och vi börjar låna från planeten.

År 2010 uppskattade Global Footprint Network att mänskligheten den 21 augusti hade förbrukat alla ekologiska tjänster – från filtrering av CO2 till att producera råvaror för livsmedel – som naturen på ett säkert sätt kan tillhandahålla under hela det året. Från och med den 21 augusti till årets slut uppfyllde vi vår ekologiska efterfrågan genom att tömma resursförråden och ackumulera växthusgaser i atmosfären.

Resurskrävande vanor

Både det globala fotavtrycket och Earth Overshoot Day är grova uppskattningar. Men vi vet i dag med säkerhet att vår globala efterfrågan på naturresurser har ökat enormt under de senaste årtiondena. De viktigaste pådrivande faktorerna är befolkningstillväxten, välståndsökningen och konsumtionsökningen. Större delen av befolkningstillväxten har skett i utvecklingsländerna, medan den högsta nivån av välstånd och konsumtion finns i industriländerna.

I Europa upprätthåller vi vårt ekologiska underskott – skillnaden mellan vårt fotavtryck och vår biokapacitet – genom att importera varor och tjänster från platser utanför våra nationsgränser. Vi exporterar också en del av vårt avfall. Vi blir kort sagt allt mindre självförsörjande.

Den växande globala handeln för med sig ökande miljöpåfrestningar och konsekvenserna av EU-ländernas konsumtion märks även på annat håll. En del av denna förskjutning sker mellan EU‑länderna, men en stor del ligger utanför EU och utom räckhåll för EU:s produktionspolitik. Det innebär att vi exporterar konsekvenserna av vår konsumtion till länder där miljöpolitiken ofta är underutvecklad. Något som i praktiken innebär en enorm påfrestning för lokalbefolkningarna och den lokala miljön.

Global konsumtion har stora och oåterkalleliga konsekvenser för de globala ekosystemen: 130 000 kvadratkilometer regnskog kalhuggs varje år. Sedan 1960 har dessutom en tredjedel av världens jordbruksmark övergetts eller utarmats till följd av överexploatering och markförstöring. (*)

Bryta cirkeln

Vi behöver bli bättre på att balansera behovet att bevara naturkapital och att använda det som bränsle i ekonomin. Att göra vår resursanvändning effektivare är den viktigaste åtgärden på det här området. När vi erkänt att vår nuvarande efterfrågan på natursystemen är ohållbar måste vi helt enkelt göra mer med mindre.

Uppmuntrande nog är detta ett område där de miljömässiga och kommersiella intressena kan sammanfalla: företag blomstrar eller går under beroende på sin förmåga att utvinna maximalt värde ur insatta resurser, precis som bevarandet av naturvärden och människors välbefinnande är beroende av att vi kan göra mer av det begränsade resursflödet.

Resurseffektivitet är nu ett flaggskeppsinitiativ i EU – ett viktigt inslag i strategin för smart och hållbar tillväxt för alla 2020. Resurseffektivitet förenar principerna om bra affärer med bra miljöpraxis genom att göra mer samtidigt som avfallet minskar. Det är som att kombinera en hälsosammare diet med ett motionsprogram – efter ett tag upptäcker du att du kan göra mer med mindre insatta resurser.

(*) Mer information finns i SOER temabedömningar: konsumtion och miljö: www.eea.europa.eu/soer/europe/consumption-and-environment