Article

Hälsa i ett förändrat klimat

Ändra språk

Article Publicerad 2011-06-30 Senast ändrad 2023-03-21

Photo: © John McConnico

Topics: Biologisk mångfald – ekosystem Miljö och hälsa Anpassning till klimatförändringen

I augusti 2007 upptäckte de lokala hälsomyndigheterna i Italien ett stort antal fall av en ovanlig sjukdom i Castiglione di Cervia och Castiglione di Ravenna, två små byar på var sin sida om en flod. Nästan 200 personer hade drabbats och en äldre man dog (Angelini m.fl., 2007).

Efter en ingående undersökning befanns sjukdomen vara den insektsburna sjukdomen chikungunya. Den överförs till människor av Aedes-myggor eller tigermoskitmyggor, som är mer vanligt förekommande i Afrika och Asien. Källan till infektionen spårades till en man som varit på semester i regionen.

Man tror att den sjuke mannen smittats innan han reste till Europa. Väl hemma i Italien blev han biten av en tigermygga. Tigermyggan är en vektor, det vill säga bärare av viruset. Man tror att insekten sedan spred viruset till en annan person i byn. Detta utlöste en händelsekedja där tigermyggor bet infekterade personer och spred viruset tills en mindre epidemi hade utvecklas.

En väv av samverkande faktorer

Utbrottet av chikungunya berodde på en intrikat väv av samverkande faktorer och förhållanden som avslöjar några av de hälsorisker och utmaningar vi möter i en globaliserad värld. Turism, klimatförändringar, handel, artförflyttningar och folkhälsa spelade samtliga en roll.

Man tror att tigermyggor har förts in till Europa via en rad olika importerade varor – från prydnadsväxter som lyckobambu till använda däck. Mygglarver har hittats i många delar av Europa, men överlever utomhus bara i de varmare länderna i söder eller i växthus längre norrut – exempelvis i Nederländerna.

Dengue- och West Nile-feber förekommer nu även i Europa och överförs också genom myggbett. Enligt Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) i Stockholm har West Nile-febern sedan det första stora utbrottet i Rumänien 1996 blivit en viktig folkhälsofråga i Europa. För närvarande finns det inget vaccin och de förebyggande åtgärderna går främst ut på att minska exponeringen för myggbett.

Intensiv livsmedelsproduktion

Vi håller kanske på att skapa förutsättningar för spridning av infektionssjukdomar – förutsättningar som inte fanns tidigare. Industrialiseringen av livsmedelsproduktionen är till exempel mycket oroande. Genom intensiv uppfödning av en typ av djur riskerar vi att skapa monokulturer med mycket liten genetisk variation. Dessa djur är mycket känsliga för sjukdomar som orsakas av dålig hygien eller smitta från vilda djur, som fåglar. När sjukdomarna väl har kommit in i monokulturerna muterar de och sprids även till människor som arbetar med djuren. Överanvändning av antibiotika har blivit en accepterad metod för att kompensera avsaknaden av naturlig resistens – en praxis som kan vålla sina egna problem.

”Inom modernt, effektivt jordbruk förlitar man sig, precis som inom folkhälsan, på forskning och medicin för att uppfylla en del av behoven i en globaliserad värld. Även om modernt jordbruk har varit till stor nytta för många av oss genom att ge oss riklig tillgång till billigare mat kan det också leda till oförutsedda påfrestningar och problem”, säger ECDC:s direktör Marc Sprenger.

”Exempelvis kan den omfattande användningen av antibiotika i jordbruket leda till att den blir mindre effektiv eftersom bakterierna blir mer resistenta, vilket även kan få effekter på människor”, säger Marc Sprenger.

Innovation: miljö och hälsa

Insatser för att bekämpa klimatförändringarna kommer att förbättra luftkvaliteten

EU:s energi- och klimatförändringspaket har som mål att:

minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent till 2020,

öka andelen förnybar energi med 20 procent till 2020,

förbättra energieffektiviteten med 20 procent till 2020.

De insatser som krävs för att nå dessa mål kommer också att minska luftföroreningarna i Europa. Förbättringarna av energieffektiviteten och den ökade användningen av förnybar energi kommer båda att leda till minskad förbränning av fossila bränslen – en huvudkälla till luftföroreningar. Det brukar kallas för de positiva bieffekterna av klimatpolitiken.

Det har uppskattats att paketet kommer att minska årskostnaden för att uppfylla EU:s luftföroreningsmål med flera miljarder euro. Och besparingarna inom den europeiska hälso- och sjukvården kan bli upp till sex gånger större.

Att se helhetsbilden i Europa

Nya arter och nya sjukdomar som anländer till Europa är bara några av klimatförändringarnas hälsoeffekter. Många fler miljökonsekvenser och sociala konsekvenser kan till sist påverka människors hälsa genom kvalitativa och kvantitativa förändringar av vatten, luft och livsmedel. Även ändrade väderförhållanden, ekosystem, förutsättningar för jordbruk och försörjningsmöjligheter spelar roll.

Klimatförändringarna kan också förvärra befintliga miljöproblem, som luftföroreningar, och försvåra hållbar vattenförsörjning och renhållning.

Värmeböljan i Europa sommaren 2003, med över 70 000 dödsoffer, gjorde oss uppmärksamma på att vi måste anpassa oss till klimatförändringarna. Äldre personer och människor med vissa sjukdomar löper högre risk och vissa befolkningsgrupper är mer sårbara. I överbefolkade storstadsområden med mycket markbeläggning och värmeabsorberande ytor kan effekterna av värmeböljor förvärras på grund av otillräcklig avkylning under natten och låg luftcirkulation.

För befolkningarna i EU beräknas dödligheten öka med 1–4 procent för varje grads temperaturökning över en viss, lokalspecifik brytpunkt. Under 2020-talet kan den förväntade klimatförändringen komma att orsaka över 25 000 värmerelaterade dödsfall per år, främst i Central- och Sydeuropa.

”Det behövs mer fantasi för att utveckla diskussionen om hälsa, markanvändning, jordbruk, turism, handel och klimatförändringar. Vi gör kanske inte de rätta kopplingarna mellan folkhälsa, miljö och klimatförändringar för närvarande”, konstaterar Marc Sprenger.

”Jag besökte exempelvis nyligen en hälsoklinik och frågade vem som ansvarade för frågor relaterade till klimatförändringarna och fick veta att det inte fanns någon. Detta inte sagt för att fördöma någon viss hälsoklinik eller myndighet, men det visar att vi behöver förändra vår uppfattning av dessa problem eftersom de alla hänger ihop”, säger Marc Sprenger.

”Folkhälsovården måste börja anpassa sig och vara redo för nya sjukdoms- och klimatförhållanden. Nu kan människor få fel diagnos därför att deras läkare inte känner till nya virus. Många ser ut och beter sig som influensa. Vi behöver nya redskap för att hantera de nya utmaningarna, exempelvis utbildning. Laboratorier och andra inrättningar måste vara flexibla och kunna anpassa sig”, avundar Marc Sprenger.

Besök ECDC:s webbplats: www.ecdc.europa.eu

Mer information och en fullständig referenslista finns i sammanfattningen av SOER 2010.

Du kan läsa hela intervjun med Marc Sprenger på Miljösignalers webbplats: www.eea.europa.eu/signals

Invasiva främmande arter

Den asiatiska tigermyggan eller Aedes albopictus är en av de invasiva arter som har fått störst spridning. Dess traditionella utbredningsområde är från Pakistan till Nordkorea. Den finns nu överallt i världen och har beskrivits som den mest invasiva myggan i världen.

Myggan är bara ett exempel på ett mycket bredare hot mot Europas biologiska mångfald när främmande eller icke-inhemska arter etablerar sig och sprids över kontinenten till följd av människans verksamheter. Främmande arter återfinns i alla europeiska ekosystem. Globaliseringen, framför allt ökad handel och turism, har lett till ett uppsving av antalet och typerna av främmande arter som kommer till Europa.

Omkring 10 000 främmande arter har registrerats i Europa. Vissa av dem, som potatis och tomat, infördes avsiktligen och har kvar sin ekonomiska betydelse än i dag. Andra arter, så kallade invasiva främmande arter, kan vålla allvarliga problem för trädgårdsodling, jordbruk och skogsbruk. Detta som sjukdomsbärare eller genom att skada anläggningar som byggnader och dammar.

Invasiva främmande arter förändrar även de ekosystem de lever i till exempel genom att påverka övriga arter i ekosystemen. I FN:s konvention om biologisk mångfald identifieras invasiva främmande arter som ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i världen.