Att leva i en sammankopplad värld

För fem år sedan var Bisie i Wailikale-territoriet i östra Kongo en djungel. Bisie har nu blivit ett överfyllt bosättningsområde sedan man upptäckt tennföreningen kassiterit (tennsten). Det är en viktig komponent i kretskorten till många moderna prylar. Tennsten finns i våra mobiltelefoner, bärbara datorer, digitalkameror och spelkonsoler.

Tennsten är mycket eftersökt och dyrbar. Vår efterfrågan på konsumentelektronik har lett till en kraftig prisstegring på tennmalm. Enligt Financial Times har tennpriserna på Londons metallbörs ökat från cirka 5 000 dollar per ton 2003 till över 26 000 dollar per ton i slutet av 2010.

I dag är en rad olika naturresurser i Kongos skogar och djungler mycket efterfrågade. Trots detta fortsätter Kongo att vara ett mycket fattigt land. Under de senaste 15 åren har över fem miljoner människor dött i östra Kongo i ett krig mellan flera beväpnade grupper. Och det uppskattas att uppemot 300 000 kvinnor har våldtagits.

Detta har skett förut i Kongo, som för lite drygt hundra år sedan koloniserades av kung Leopold II av Belgien. Han blev en av världens rikaste män genom att sälja gummi från Kongo. Det var under industrialiseringen och den växande bilindustrin var beroende av gummi.

Vår uråldriga efterfrågan på naturresurser för att mätta, klä, skaffa tak över huvudet, transportera och underhålla oss själva ökar i allt snabbare takt samtidigt som tillgångarna på vissa resurser når kritiskt låga nivåer.

Natursystemen är också föremål för nya krav, exempelvis för växtbaserade kemikalier och biomassa som ska ersätta fossila bränslen. De stigande kraven på en krympande resursbas utgör sammantaget en allvarlig risk för Europas utveckling.

”Som världsmedborgare är vi alla bundna till våldet i Kongo. Utvinningen av mineral som underblåser konflikten förenar oss alla.”

Margot Wallström, FN:s generalsekreterares särskilda representant för frågor som rör sexuellt våld i konflikter.

Europa och den nya maktbalansen

Under loppet av 2000-talet ser vi att fler och fler viktiga globala drivkrafter hamnar utanför Europas inflytande och kontroll. Detta har konsekvenser när det gäller tillgången på resurser.

Globalt ser vi en påtaglig osäkerhet i fråga om tillgången till en rad viktiga naturresurser: livsmedel, vatten och bränsle. Europas behov av resurser kan under de närmaste decennierna komma att överträffas av Kinas, Indiens, Brasiliens och andra länders behov, vilket ytterligare ökar trycket på miljön.

Vissa utvecklingsländer är i snabb takt på väg mot en ekonomisk aktivitet i nivå med Europas: deras befolkning, konsumtionsnivåer och produktionskapacitet har potential att överskugga våra. Deras legitima strävan att utvecklas ekonomiskt och socialt kommer att leda till ökad användning av världens råvarutillgångar. I synnerhet Kina har skickligt agerat för att trygga sin tillgång till råvaror från en rad olika länder och regioner.

Den mänskliga befolkningen växer, den tekniska utvecklingen fortsätter och icke statliga aktörer inom den privata sektorn som till exempel multinationella företag får allt större makt. Eftersom de internationella styrmekanismerna är svaga hotar dessa krafter att leda till en ”huggsexa”, där var och en försöker trygga sin tillgång på naturresurser.

Globalisering: ett ramverk för mänsklig utveckling

Globaliseringens natur förser oss också med möjligheter och strukturer för en annan utveckling. Det finns ansatser till ett effektivt och rättvist globalt styre i frågor som är viktiga för oss alla.

FN:s millennieutvecklingsmål är just ett exempel på en global politisk process som är inriktad på rättvis och hållbar mänsklig utveckling.

De internationella klimatsamtalen har gjort framsteg under det senaste året. I Cancúnavtalet, som undertecknades i december 2010, erkänns för första gången i ett FN-dokument att den globala uppvärmningen måste hållas under 2 °C jämfört med den förindustriella temperaturen.

I avtalet bekräftas att de utvecklade länderna – vars industriverksamhet och avtryck utomlands givit upphov till den av människan orsakade klimatförändringen – ska bidra med 100 miljarder dollar per år i klimatfinansiering till utvecklingsländerna år 2020. Enligt avtalet ska också en grön klimatfond inrättas för att kanalisera mycket av finansieringen.

Genom initiativ som mekanismen REDD+ (Reducing Emissions from Deforestation and Forest Degradation) vidtas åtgärder för att minska utsläppen från avskogning och skogsförstörelse i utvecklingsländerna. Ingen av dessa åtgärder skulle ha varit möjlig utan globala styrningsstrukturer och samarbetsanda.

EU försöker främja samfällda insatser för gemensamma utmaningar och mål. I EU:s vision för 2020 stakas en strategi ut för tillväxt utformad kring en smart och hållbar ekonomi för alla.

En växande roll för icke-statliga aktörer

Det är uppenbart att globala politiska processer har en viktig funktion för att se till att den ekonomiska tillväxten inte förstör de underliggande natursystemen. Men ett annat kännetecknande drag i globaliseringen är den växande betydelsen av icke‑statliga aktörer.

Multinationella företag, till exempel mobiltelefontillverkare och IT-företag, kan spela en viktig roll för att få till stånd en hållbar utveckling. Det första företag som certifierar sina produkter som fria från ”konfliktmineral” kommer att få ett positivt inflytande på många människors liv liksom en gigantisk marknadsföringspotential.

Vi måste ta ledande företags innovativa forskning och utveckling som förebild och tillämpa dem på de utmaningar vi står inför. Vi måste mobilisera hela den tillgängliga arsenalen av kapacitet för problemlösning i syfte att nå en fortsatt hållbar utveckling.

Vi kan även engagera oss som medborgare – individuellt och genom icke-statliga organisationer. En del av oss går ut på gatorna för att protestera. Andra satsar tid och energi på att engagera sig i livsmedelseller samhällsfrågor. Många anpassar sina konsumtionsval för att minimera miljökonsekvenserna och för att se till att producenterna i utvecklingsländerna får en rättvis inkomst. Poängen är att globaliseringen påverkar oss alla och vi börjar inse att vi inte är maktlösa: vi kan påverka.

Utveckla, skapa, arbeta och utbilda

Vi måste fortsätta att utveckla, skapa, arbeta och utbilda oss själva. Och använda naturresurserna på ett smartare sätt. Det första och avgörande syftet med millennieutvecklingsmålen är att skydda den naturmiljö som de fattigaste av de fattiga är beroende av för sin dagliga överlevnad.

Detta innebär att förvalta naturresurserna på ett sådant sätt att lokalsamhällena kan överleva, sedan få behållning av dem och därefter utvecklas. Eftersom detta är en av de största utmaningarna vi står inför globalt, berättar vi i nästa kapitel mer om resurser och skogsbefolkningar i Indien.

Det är en utmaning där vi européer har en viktig roll att spela. En hållbar förvaltning av globala resurser kommer att vara av avgörande betydelse för ett rättvist ekonomiskt välstånd, ökad social sammanhållning och en hälsosammare miljö.

• Läs ”Pathways to a Green Economy”, en aktuell FN-rapport, här:
  www.unep.org/greeneconomy