Om miljöteknik

Miljötekniken ger lösningar för att minska materialinsatserna, skära ner på energiförbrukningen och utsläppen, återvinna värdefulla biprodukter och minimera avfallshanteringsproblemen. Miljötekniken ökar ekoeffektiviteten, eller med andra ord, "kan göra mer med mindre", stöder tillämpningen av miljöstyrningssystem och gör produktionsprocesserna renare.

Det finns stora möjligheter i Europa att bättre utnyttja den senaste tekniken inom energi, transport och materialanvändning. De europeiska företagen är särskilt starka inom förnybar kraftproduktion samt avfallshantering och avfallsåtervinning, där de har en global marknadsandel på 40 procent respektive 50 procent.

Miljöteknik används också för att samla in miljöinformation – övervakning och insamling av data som fastställer förekomsten av föroreningar eller förändringar i marktäckning, eller för att upptäcka effekter på människors hälsa med biologisk övervakning.

Miljötekniken har under de kommande tio åren potential att bidra till minskade utsläpp av växthusgaser med 25–80 procent, minskad nedbrytning av ozonskiktet med 50 procent och minskad försurning och övergödning med upp till 50 procent. För vattenindustrin är utmaningen att ta fram ny, kostnadseffektiv teknik som tar hänsyn till externa miljöeffekter och energiaspekter. Betydande tekniska förbättringar och marknadsexpansion väntas också för småskaliga lösningar för förbränning av avfall (waste-to-energy) och utveckling av småskaliga energisystem baserade på biomassa.

För att förverkliga miljöteknikens potential behöver det skapas större acceptans på marknaden. Bristande medvetenhet om de verkliga kostnaderna för anskaffning, användning och omhändertagande av material samt energi är fortfarande betydande hinder för ett bredare genomförande av många miljöinnovationer.

Kunder och investerare måste veta mera exakt vilken prestanda och vilka miljövinster de olika teknikerna har så att de med tillförsikt kan köpa och finansiera produkter som ofta är nya på marknaden. För att stödja detta diskuterar beslutsfattarna i Europa för närvarande hur kontroll av dessa tekniker ska utföras.