Resurseffektivitet och avfall

Ändra språk
Sida Senast ändrad 2017-02-16 14:07
De globala miljöproblem vi står inför idag beror till stor del på mänsklighetens överexploatering av naturresurser, bland annat av (fossila) bränslen, mineraler, vatten, mark och biologisk mångfald. Det har blivit allt tydligare att Europas rådande modell för ekonomisk utveckling – som baseras på utnyttjande av stora resurser och skapar mycket avfall och föroreningar – inte är hållbar i längden. Idag förlitar sig Europeiska unionen (EU) i hög grad på import och vi skulle behöva ett markområde dubbelt så stort som EU:s storlek för att fylla vårt resursbehov. Många av resurserna används endast under en kort period eller försvinner ur ekonomin genom att de deponeras eller tappar i värde (på grund av att kvaliteten sjunker under återvinningsprocessen). Detta påverkar inte bara miljön utan även vår ekonomiska konkurrenskraft. Lösningen är självklar men inte helt enkel: skapa ekonomisk tillväxt med färre naturresurser eller, med andra ord, göra mer med mindre. En förbättring av vår resurseffektivitet är därför en central del i en långsiktig miljöpolitik, vilket speglas i strategidokument som det sjunde miljöhandlingsprogrammet, EU:s färdplan för ett resurseffektivt Europa och EU:s handlingsplan för den cirkulära ekonomin.

Inledning

Europas ekonomi är beroende av obrutna flöden av naturresurser och material, bland annat vatten, grödor, virke, metaller, mineraler och energibärare. En betydande andel av dessa material tillhandahålls genom import. Detta beroende kan göra EU mer sårbart, då den globala konkurrensen om naturresurser ökar.

Många naturresurser är ojämnt fördelade globalt, vilket leder till större variationer i tillgång och priser samt ökar risken för konflikter. Osäkra och instabila priser kan också störa de sektorer som är beroende av resurserna och tvinga företag att friställa personal, skjuta upp investeringar eller sluta erbjuda varor och tjänster.

Samtidigt har den snabba ökningen i utvinning och exploatering av naturresurser många negativa miljöeffekter både i och utanför Europa. Förorening av luft, vatten och mark, försurning av ekosystem, förlust av biologisk mångfald, klimatförändringar och avfall orsakar ekonomiska och sociala risker såväl omedelbart som på medellång och lång sikt.

Ökad resurseffektivitet är mycket viktigt för att bibehålla socioekonomiska framsteg i en värld med begränsade resurser och ekosystem med begränsad kapacitet, men det är inte tillräckligt. Trots allt är ökad effektivitet bara ett tecken på att slutproduktionen ökar mer än resursförbrukning och utsläpp. Det garanterar inte en absolut minskning av miljöpåfrestningar till nivåer som är hållbara i Europa och globalt på lång sikt.

Vid en bedömning av hållbarheten i de europeiska produktions- och konsumtionssystemen är det därför nödvändigt att gå längre än bara mäta huruvida produktionen ökar snabbare än resursförbrukningen och relaterade påfrestningar (”relativ frikoppling”). Det finns snarare ett behov av att bedöma om det finns bevis på ”absolut frikoppling”, där produktionen ökar medan resursförbrukningen minskar.

Utöver en bedömning av förhållandet mellan resursförbrukning och ekonomisk nytta är det också viktigt att bedöma huruvida miljöpåverkan från samhällets resursförbrukning minskar (”påverkansfrikoppling”).


EU:s politik i ämnet 

I det sjunde miljöhandlingsprogrammet lyfts resurseffektivitet upp som ett av huvudmålen för att nå visionen för 2050 om att ”leva gott inom planetens gränser”:

  • Att skydda, bevara och stärka unionens naturkapital.
  • Att omvandla unionen till en resurseffektiv, grön, konkurrenskraftig och utsläppssnål ekonomi.
  • Att skydda unionens medborgare mot miljöbelastningar och risker för hälsa och välbefinnande.

Dessa mål är nära sammankopplade med och underställda olika, men relaterade, referensramar såsom färdplanen för ett resurseffektivt Europa och färdplanen för en ekonomi med låga koldioxidutsläpp.

En annan samling regelverk strävar efter ett skifte från det linjära tillväxtmönstret ”utvinn-producera-konsumera-kasta bort” till en cirkulär modell som bygger på att man bibehåller nyttan av produkter, komponenter och material samt behåller deras värde i ekonomin. Så som beskrivs i EU:s handlingsplan för en cirkulär ekonomi kräver detta förändring i hela försörjningskedjan, inklusive produktdesign, affärsmodeller och konsumtionsval samt förebyggande och hantering av avfall. EU:s avfallslagar är en av de stora politiska drivkrafterna bakom detta.

 

Europeiska miljöbyråns verksamheter

Europeiska miljöbyrån analyserar materialflöden och avfallsstatistik och skapar relaterade indikatorer och bedömningar. De politiska framstegen analyseras i tre parallella rapportserier om avfallshantering, förebyggande av avfall och resurseffektivitet. Ett helhetsperspektiv erbjuds genom årliga rapporter om den cirkulära ekonomin och bidrag till integrerade bedömningar såsom Europeiska miljöbyråns skrivelse Europas miljö – tillstånd och utblick 2020 (SOER2020).

Skräddarsydda analyser av utvalda aspekter av resurseffektivitetspolitiken, såsom övervakning av koncept, miljömål, marknadsbaserade instrument och andra interventionsstrategier produceras regelbundet.

En viktig del i arbetet utgörs av samverkan mellan aktörer och kapacitetsbyggande som rör dessa bedömningar, med regelbundna EIONET-möten och seminarier med nationella referenscenter för avfall och resurseffektiv ekonomi samt miljö.

 

Utsikter

Det aktuella arbetet är främst inriktat på att förbättra faktabasen för resurseffektivitet, cirkulär ekonomi och avfall. Bidrag till SOER2020 väntas, med tonvikt på tematisk information (avfall och resursförbrukning) samt en systemanalys av övergången till en cirkulär ekonomi.

Geographic coverage

Prenumerationer
${Anmäl dig} för att få våra rapporter (i tryckt och/eller elektronisk form) och kvartalsvisa e-nyhetsbrev.
Följ oss
 
 
 
 
 
Europeiska miljöbyrån (EEA)
Kongens Nytorv 6
1050 Köpenhamn K
Danmark
Telefon +45 3336 7100