Personliga verktyg

nästa
föregående
poster

Gå till innehållet. | Gå till navigation

Sound and independent information
on the environment

Du är här: Hem / Teman / Kuster och hav / Kuster och hav

Kuster och hav

Ändra språk
Mänsklig verksamhet skadar ekosystemen längs kusterna och i haven i en omfattning som aldrig tidigare. Trycket från fisket, föroreningar från land- och havsbaserade källor, urbanisering, förlust och förstörelse av värdefulla livsmiljöer samt invasion av främmande arter ökar över hela världen. Alla dessa trender kommer sannolikt att förstärkas av klimatförändringen.

Europa omges av fyra havsregioner: Medelhavet, Svarta havet, Östersjön och Nordatlanten, som också omfattar Nordsjön. Europa bedriver också omfattande maritim verksamhet i Arktis.

Människors verksamhet är ofta koncentrerad till kustregionerna, som har sämst möjligheter att assimilera denna verksamhet och där de negativa effekterna blir tydligast. De viktigaste hoten mot Europas kustområden är vattenföroreningar och eutrofiering, förlust av den biologiska mångfalden, utbyggnad av städerna, markförstöring och kusterosion.

Europas hav och kuster: intressanta fakta

  • Det havsområde som tillhör EU:s medlemsländer är större än EU:s totala landyta.
  • EU har en kustlinje på 68 000 km – mer än tre gånger längre än USA:s och nästan dubbelt så lång som Rysslands. Om man räknar in Europeiska miljöbyråns medlemsländer Island, Norge och Turkiet är kustlinjen 185 000 km.
  • Nästan hälften av EU:s befolkning lever mindre än 50 km från havet. Majoriteten är koncentrerad till stadsområden längs kusten. Under 2001 levde 70 miljoner människor, eller nästan 14 procent av hela EU:s befolkning, inom 500 meter från kusten.
  • Havet är Europas populäraste semesterdestination: 63 procent av de europeiska semesterfirarna väljer kusten som semestermål. Mellan 8 och 10 miljoner fritidsfiskare bär till exempel upp en europeisk industri som omsätter 8–10 miljarder euro per år.
  • De ekonomiska tillgångarna inom 500 meter från havet har ett beräknat värde på 500–1 000 miljarder euro.
  • EU:s offentliga utgifter för att skydda kustlinjen från erosion och översvämningar förväntas uppgå till 5,4 miljarder euro per år under perioden 1990–2020.

 

[Europeiska kommissionen 2006: Fakta och siffror om havet (uppgifter från den 27 september 2010)]

Om kuster och hav

Regional sea characteristics

Regionala särdrag

Europas hav omfattar Östersjön, Svarta havet, Nordostatlanten och Medelhavet. Nordostatlanten inkluderar Nordsjön, men också Arktis, Barents hav, Irländska sjön och Keltiska havet, Biscayabukten och Iberiska kusten.

Östersjön är delvis ett innanhav med låg salthalt på grund av ett begränsat vattenutbyte med Nordostatlanten och stor avrinning från floderna. De omständigheterna gör Östersjön särskilt känslig för övergödning.

Även Svarta havet är delvis slutet. Det är väldens största innanhav med begränsat vattenutbyte med Medelhavet. Svarta havets vatten är syrefritt på djup under 150–200 meter. Ytvattnets salthalt ligger inom ett medelintervall. En stor del av Svartahavsregionen anses vara rik på olje- och gastillgångar och olje- och gasexploatering pågår.

Medelhavet är också delvis slutet men med hög salthalt på grund av stark avdunstning och liten avrinning från floder. Det har ett begränsat vattenutbyte med Atlanten och Svarta havet. Det är det hav som har störst biologisk mångfald i Europa.

Nordostatlanten omfattar ett flertal olika hav och stor klimatvariation. Det är ett mycket produktivt område som inrymmer några av Europas värdefullaste fiskevatten och många unika livsrum och ekosystem. Här finns också Europa största olje- och gastillgångar.

Kusten är det område där land och hav möts. I de 24 kustländer som är medlemmar av Europeiska miljöbyrån finns det 560 000 km2 kustområden, vilket motsvarar 13 procent av den totala landmassan i dessa länder (enligt uppgifter i Corine Land Cover från 2000).

Djuphavet och havsbotten bildar ett omfattande och komplext system som är knutet till resten av planeten genom ett utbyte av material, energi och biologisk mångfald. Att djuphavens ekosystem fungerar är avgörande för de globala biogeokemiska cykler som stora delar av livet på jorden och den mänskliga civilisationen är beroende av. Djuphavsmiljöer finns både i europeiska och internationella vatten i Atlanten och i Arktiska oceanen. Med djuphavet avses i regel det hav som finns på större djup än 400 meter.

Förstöring av havens och kusternas ekosystem har iakttagits i Östersjön, Svarta havet, Medelhavet och Nordostatlanten samt i Arktis. De aktiviteter som påverkar miljön är en konsekvens av nödvändigheten av att uppfylla våra omedelbara mänskliga behov, men de påverkar arter och livsmiljöer som har utvecklats under tusentals om inte miljontals år, och ofta på ett oåterkalleligt sätt.

Dessa aktiviteter är knutna till en stor och ökande populationstäthet längs Europas kuster, fiske, föroreningar från jordbruket, industrikemikalier, utvecklingen av turism, rederier, infrastruktur för förnybar energi och andra maritima aktiviteter.

Särskilda problem:

  • Trots en kraftigt förbättrad rening av avfallsvatten är en omfattande övergödning från jordbruket fortfarande en stort problem för miljön längs kusterna. Det påskyndar tillväxten av fytoplankton och kan leda till omfattande syrebrist.
  • Koncentrationer av vissa tungmetaller och varaktiga organiska föroreningar i marina livsformer överstiger gränsvärdena för livsmedel på utvalda platser i samtliga Europas hav. Förekomsten av stora oavsiktliga oljeutsläpp har minskat, men oljeutsläppen från verksamheter som transporter och raffinaderier är fortfarande betydande. Sådana ämnen ackumuleras i livsmedelskedjan.
  • Invasiva arter sprids genom sjötransporter och vattenbruk och kan få förödande konsekvenser för ekosystem och samhälle. Den årliga ekonomiska förlusten på grund av vattenlevande invasiva arter beräknas överstiga 100 miljarder US-dollar globalt.
  • Ohållbart fiske förekommer i alla Europas hav och hotar de europeiska fiskbestånden. Destruktiva fiskemetoder som bottentrålning används fortfarande. Fisk, fåglar, däggdjur och sköldpaddor är bifångster och de marina livsmiljöerna och ekosystemen drabbas av påverkan från fiskeredskap. Fiske kan ändra det marina ekosystemet.
  • Även om skyddet av livsmiljöer och arter i haven och längs kusterna förbättras genom att vissa kust- och havsområden omfattas av Natura 2000 har det varit en långsam och svår process. Statusen för vissa kust- och de flesta havsmiljöer har fortfarande inte undersökts. 22 procent av de havslevande däggdjuren hotas av utrotning.
  • Turismen, som leder till ökad urbanisering längs Medelhavets kust, börjar nu också bli en viktig pådrivande faktor för utvecklingen längs Svarta havets kuster.
  • Klimatförändringen gör att havets yttemperatur och havsnivåerna stiger. Arterna som lever i havet och längs kusterna förändrar sin geografiska och säsongsmässiga spridning som reaktion på dessa förändringar. Förvaltningen av fisket och livsmiljöerna kommer i allt högre grad att behöva förändras för att garantera en miljömässig hållbarhet. Havens pH-värden kommer att fortsätta sjunka som ett resultat av stigande halter av koldioxid i atmosfären. Korallreven i Europas utomeuropeiska territorier, centrum för biologisk mångfald, hotas av stigande temperaturer och försurning.

EU:s politik

För att lösa miljöproblemen för Europas kuster och hav krävs politiska åtgärder inom många olika områden, såsom vatten, natur, föroreningar, fiske, klimatförändring och markplanering. Historiskt har dessa områden betraktats som separata politikområden, men genom antagandet av ett ramdirektiv om en marin strategi 2008 har en integrerad strategi införts: förvaltningsstrategin avser hela ekosystemet och har som mål att uppnå en god miljöstatus för många olika miljöfaktorer. Ramdirektivet om en marin strategi stöds av ramdirektivet för vatten som reglerar den ekologiska statusen för kustvatten och vatten i övergångszoner genom att beakta trycket från gödningsmedel, kemiska ämnen och avfallsvatten, och av livsmiljö- och fågeldirektiven som fastställer bevarandemål för vissa arter och livsmiljöer i haven och längs kusterna.

Havs-, jordbruks- och turistsektorerna väntas fortsätta att växa. Ett viktigt framtida mål för ramdirektivet om en marin strategi kommer att bli att se till att tillväxten är miljömässigt hållbar via olika förvaltningsstrategier. Sådana strategier kan stödjas genom tillämpning av planeringsprinciper i linje med integrerad förvaltning av kustområden och fysisk planering i kust- och havsområden.

Även om riktlinjerna för en integrerad förvalting av kustområden innehåller miljömål för fiskbeståndens status, regleras alla aspekter av fisket i den gemensamma fiskeripolitiken. En ny reform kommer att antas 2012.

Intressanta länkar

  • Ramdirektivet om en marin strategi innehåller krav på att en god miljöstatus för många biologiska element, inklusive fisk, ska ha uppnåtts i haven till 2020. Det förväntas minska föroreningarnas effekter och belastning på havsmiljön.
  • Integrerad förvaltning av kustområden innehåller rekommendationer om att utveckla strategier för att uppnå en hållbar utveckling av kustområden.
  • Fysisk planering i kust- och havsområden är ett verktyg som stöder utvecklingen av strategier för ett hållbart utnyttjande av havet genom att sammanföra ett flertal brukare av havsmiljön.
  • Ramdirektivet för vatten innehåller krav på uppnåendet av en god ekologisk status eller god ekologisk potential för biologiska och kemiska element i floddeltan och kuster i hela EU till 2015 och förväntas minska föroreningarnas effekter i floddeltan och längs kuster. Det kommer också att minska trycket från hydromorfologiska förändringar.
  • Nitratdirektivet syftar till att minska nitratföroreningarna från jordbruksmark.
  • Direktivet om rening av städernas avfallsvatten syftar till att minska föroreningarna från reningsverk och vissa industrier.
  • EU:s livsmiljö- och fågeldirektiv (se EU:s naturlagstiftning) utgör hörnstenen i Europas naturskyddspolitik. Livsmiljödirektivet vilar på två grundkoncept: Natura 2000-nätet av skyddade platser och ett strikt system för artskydd.
  • Hotet från klimatförändringen tas upp globalt i FN:s ramkonvention om klimatförändring (UNFCCC). I Kyotoprotokollet till ramkonventionen fastställs bindande utsläppsmål för de industrinationer som har ratificerat det, till exempel EU:s medlemsländer. Läs mer om klimatpolitiken.
Dokumentåtgärder

Kommentarer

Prenumerationer
${Anmäl dig} för att få våra rapporter (i tryckt och/eller elektronisk form) och kvartalsvisa e-nyhetsbrev.
Följ oss
 
 
 
 
 
Europeiska miljöbyrån (EEA)
Kongens Nytorv 6
1050 Köpenhamn K
Danmark
Telefon +45 3336 7100