Ekonomin: resurseffektiv, grön och cirkulär

Ändra språk
Article Publicerad 2014-09-04 Senast ändrad 2016-08-31 15:14
Vårt välbefinnande är beroende av att vi använder naturresurser. Vi utvinner resurser och omvandlar dem till livsmedel, byggnader, möbler, elektroniska enheter, kläder osv. Men vi utnyttjar resurser i så snabb takt att det överstiger miljöns förmåga att återskapa resurser och försörja oss. Hur kan vi garantera vårt samhälles välbefinnande på lång sikt? Att göra vår ekonomi grönare kan helt klart hjälpa till.

 Image © Rastislav Stanik

Välbefinnande är inte lätt att definiera eller mäta. Många av oss skulle nämna god hälsa, familj och vänner, personlig trygghet, att leva i en trevlig och hälsosam miljö, arbetsglädje, en inkomst som sörjer för en bra levnadsstandard, som faktorer som bidrar till vårt välbefinnande.

Även om det kan variera från person till person spelar ekonomiska aspekter – att ha ett arbete, en anständig inkomst, goda arbetsvillkor – en viktig roll för vårt välbefinnande. Frågor som anställningstrygghet eller arbetslöshet blir särskilt viktiga i ekonomiska kristider och kan påverka hela samhällets motivation och välbefinnande.

Vi behöver helt klart en välfungerande ekonomi som inte bara förser oss med de varor och tjänster vi behöver, utan även arbeten och inkomster som garanterar en viss levnadsstandard.

Naturresurser är nödvändiga för vår produktion och konsumtion, skapar välstånd och jobb, bidrar till vår livskvalitet och vårt välbefinnande. Men den höga nivån på resursförbrukningen undergräver ekosystemens kapacitet att tillgodose våra behov.

Ekonomin är beroende av miljön

En välfungerande ekonomi är bland annat beroende av ett oavbrutet flöde av naturresurser och material t.ex. timmer, vatten, säd, fisk, energi och mineraler. Ett avbrott i tillförseln av viktiga material kan faktiskt bromsa upp de sektorer som är beroende av dem och tvinga företag att friställa personal eller sluta leverera varor och tjänster.

Att ha ett oavbrutet flöde innebär att vi kan utvinna så mycket vi vill. Men kan vi verkligen göra det? Eller om vi gör det, hur påverkar det miljön? Hur mycket kan vi faktiskt utvinna utan att skada miljön?

Det korta svaret är att vi redan utvinner för mycket, mer än vad vår planet kan producera eller fylla på under en viss period. Vissa studier tyder på att den globala konsumtionen av råvaror per person fördubblats under de senaste hundra åren, samtidigt som förbrukningen av primärenergi tredubblats. Med andra ord konsumerar var och en av oss ungefär tre gånger så mycket energi och dubbelt så mycket råvaror som våra förfäder gjorde år 1900. Dessutom är vi nu över 7,2 miljarder människor, inte 1,6 miljarder som 1900.

Utvinningstakten och vårt sätt att använda resurser minskar faktiskt vår planets förmåga att försörja oss. Fiskbestånden är ett bra exempel. Överfiske, föroreningar och klimatförändringar har drabbat de globala fiskbestånden hårt. Många kustsamhällen som tidigare var beroende av fisket har varit tvungna att investera i andra sektorer, t.ex. turism. De som inte har klarat att diversifiera sin ekonomi har det kämpigt.

Våra ekonomiska verksamheter leder i själva verket till en rad olika miljöeffekter och sociala effekter. Luftföroreningar, försurning av ekosystemen, förlust av biologisk mångfald och klimatförändringar är samtliga miljöproblem som påverkar vårt välbefinnande allvarligt.

Att bli grön och resurseffektiv

För att bevara miljön och fortsätta att dra nytta av de fördelar den ger oss måste vi minska mängden råvaror vi utvinner. Detta kräver att vi ändrar vårt sätt att producera varor och tjänster och förbruka materiella resurser. Kort sagt behöver vi göra vår ekonomi grönare.

Även om det finns olika definitioner av begreppet grön ekonomi brukar det i allmänhet betyda en ekonomi där alla produktions- och konsumtionsval görs med samhällets välbefinnande och miljöns totala hälsa i åtanke. I mer teoretiska ordalag är det en ekonomi där samhället använder resurser effektivt så att människors välbefinnande ökar i ett samhälle för alla, samtidigt som man bibehåller de natursystem som försörjer oss.

EU har redan antagit strategiska mål och konkreta handlingsprogram för att göra sin ekonomi mer hållbar. Målet med Europa 2020-strategin är att skapa en tillväxt som är smart och hållbar och omfattar alla i samhället. Den är inriktad på sysselsättning, utbildning och forskning men även på att uppnå en koldioxidsnål ekonomi med klimat- och energimål.

I strategin identifieras flaggskeppsinitiativ för att uppnå dessa mål. Flaggskeppsinitiativet ett resurssnålt Europa spelar en viktig roll i EU:s politik på detta område. En rad lagstiftningspaket har också antagits för att förverkliga dess mål.

Men vad behöver vi då göra för att få EU:s ekonomi att bli mer resurseffektiv? Vi behöver kort och gott producera och konsumera på ett sätt som optimerar användningen av alla berörda resurser. För detta ändamål behöver vi skapa produktionssystem som genererar allt mindre avfall eller som producerar mer med mindre resurser.

Seagulls

(c) Stipe Surac / EEA Waste•smART

Att ta hänsyn till hela system, i stället för enstaka sektorer

Vi behöver också beakta hela system, i stället för enstaka sektorer. Ett system består av alla processer och infrastrukturer som är förknippade med en resurs eller aktivitet och som är av betydelse för människans verksamheter. Ett energisystem består t.ex. av alla energiformer vi använder (kol, vind, sol, olja, naturgas m.m.), hur vi utvinner eller omvandlar energin (vindturbiner, oljekällor, skiffergas m.m.), var vi använder energin (industrier, transporter, husuppvärmning m.m.) och hur vi distribuerar energin. Det väcker också andra frågor, bland annat de mark- och vattenresurser som påverkas av energianvändningen och energiproduktionen.

Råvaror in, produkter och avfall ut

För att producera en vara eller en tjänst behöver vi insatsvaror. För att producera exempelvis säd behöver jordbrukarna förutom sin egen arbetskraft mark, utsäde, vatten, sol(energi), verktyg och i moderna jordbruk även gödningsmedel, bekämpningsmedel och mer sofistikerade redskap. Samma sak gäller mer eller mindre för modern tillverkning. För att producera elektroniska enheter behöver vi fortfarande arbetskraft samt energi, vatten, mark, mineraler, metaller, glas, plast, sällsynta jordartsmetaller, forskning osv.

De flesta råvaror som används i produktionen i EU utvinns också i EU. Under 2011 användes 15,6 ton råvaror per person som insatsvaror i EU, varav 12,4 ton bestod av råvaror som utvunnits i EU och resterande 3,2 ton importerades.

En liten andel av dessa insatsvaror exporterades. Resten – 14,6 ton per person – användes för konsumtion i EU. Materialförbrukningen varierar betydligt mellan olika länder. Exempelvis förbrukade finländarna över 30 ton per person och malteserna 5 ton per person 2011.

Under det senaste årtiondet skapade EU-ekonomin mer "mervärde" i form av bruttonationalprodukt för varje förbrukad enhet material (mineraler, metaller osv.). Med samma mängd metall producerade ekonomin exempelvis mobiltelefoner eller bärbara datorer som var mer "värdefulla" (dvs. värda mer) än sina föregångare. Detta brukar kallas resursproduktivitet. Resursproduktiviteten i EU ökade med ungefär 20 %: Från 1,34 euro till 1,60 euro per kilo material mellan 2000 och 2011. Ekonomin växte med 16,5 % under den perioden.

Vissa europeiska länder har relativt hög resursproduktivitet. År 2011 skapade Schweiz, Storbritannien och Luxemburg över 3 euro i förädlingsvärde per kilo material, medan Bulgarien, Rumänien och Lettland skapade mindre än 0,5 i förädlingsvärde per kilo. Resursproduktivitet är nära förknippad med den ekonomiska strukturen i landet i fråga. Starka tjänstesektorer och kunskapstekniska sektorer samt hög återvinningsgrad tenderar att höja resurseffektiviteten.

Cirkulär ekonomi

De nuvarande produktions- och konsumtionsprocesserna skapar inte bara varor och tjänster. De producerar även rester. Dessa kan ha formen av föroreningar som släpps ut i miljön, oanvända delar av materialet (trä eller metall), eller livsmedel som av en eller annan anledning inte konsumeras.

Samma sak gäller för produkterna i slutet av deras nyttjandetid. En del kanske delvis återvinns eller återanvänds, medan andra hamnar på soptippar eller förbränningsstationer. Eftersom resurser användes för dessa varor och tjänster, representerar varje del som inte utnyttjas faktiskt en potentiell ekonomisk förlust samtidigt som det är ett miljöproblem.

Européerna genererade i genomsnitt ungefär 4,5 ton avfall per person 2010. Omkring hälften av den mängden skickas tillbaka in i produktionsprocessen.

Med cirkulär ekonomi avses ett produktions- och konsumtionssystem som genererar så lite svinn som möjligt. I en idealisk värld blir praktiskt taget allt återanvänt eller återvunnet för att producera andra produkter. Förändrad utformning av produkter och produktionsprocesser kan bidra till att minimera svinnet och förvandla den oanvända delen till en resurs.

För närvarande använder vi mer resurser än vad vår planet kan producera. Vi behöver minska den mängd avfall vi genererar och den mängd material vi utvinner.

Människor och affärsidéer

Konsumenten och producenten är lika viktiga aktörer när det gäller att göra vår ekonomi grönare. Produktionsprocessen är inriktad på att leverera det som konsumenterna vill ha. Men vill vi äga ännu fler konsumentprodukter eller vill vi endast ha de tjänster som produkterna tillhandahåller?

Allt fler företag tillämpar affärsmetoder som kallas gemensam konsumtion. Det innebär att konsumenterna kan tillgodose sina behov genom att hyra, utnyttja produktservicesystem och arrangemang för delat utnyttjande, i stället för att köpa. Detta kan kräva ett nytt sätt att tänka om marknadsföring och produktutformning – med mindre fokus på försäljning och mer fokus på att göra hållbara och reparerbara produkter.

Internet och sociala medier gör det enklare att hitta och använda sådana produkter och tjänster för gemensam konsumtion. De behöver inte heller vara begränsade till att låna verktyg från grannarna, boka en bil från en bilpool eller hyra elektroniska enheter. Lånegarderober eller klädotek, där användarna kan låna kläder finns också i en del EU-länder.

Alla åtgärder för att minska takten i ny utvinning och avfallsmängden, inklusive att höja resursproduktiviteten, återvinna och återanvända, minskar trycket på miljön och ökar ekosystemens kapacitet att försörja oss. Ju friskare vår miljö är, desto friskare blir vi och desto bättre ställt får vi det.

Relaterat innehåll

Nyheter och artiklar

Related briefings

Publikationer inom samma område

Geographic coverage

Europe
Europeiska miljöbyrån (EEA)
Kongens Nytorv 6
1050 Köpenhamn K
Danmark
Telefon +45 3336 7100