Avfall: Ett problem eller en resurs?

Ändra språk
Article Publicerad 2014-09-04 Senast ändrad 2016-06-03 01:11
Avfall är inte bara ett miljöproblem utan även en ekonomisk förlust. En genomsnittlig europé producerar 481 kilo kommunalt avfall per år. En allt större del av detta återvinns eller komposteras och allt mindre skickas till soptippen. Hur kan vi ändra vårt sätt att producera och konsumera så att vi producerar mindre och mindre avfall och använder alltmer avfall som en resurs?

 Image © Andrzej Bochenski / EEA

Europa genererar stora mängder avfall: Livsmedels- och trädgårdsavfall, bygg- och rivningsavfall, gruvavfall, industriavfall, slam, gamla tv-apparater, gamla bilar, batterier, plastpåsar, papper, sanitärt avfall, gamla kläder och gamla möbler ...

Den mängd avfall som vi genererar är nära förknippad med våra konsumtions- och produktionsmönster. Antalet produkter som släpps ut på marknaden är en utmaning i sig. Demografiska förändringar, t.ex. en ökning av antalet singelhushåll, påverkar också det avfall vi genererar (t.ex. varor som förpackas i mindre enheter).

Den stora mångfalden av avfallstyper och de komplexa vägarna för avfallsbehandling (inklusive olagliga vägar) gör det svårt att få en fullständig överblick över det avfall som genereras och var det finns någonstans. Det finns uppgifter för alla typer av avfall, även om de är av skiftande kvalitet.

Hur mycket avfall genererar vi?

EU:s centrum för miljödata om avfall sammanställer avfallsuppgifter på europeisk nivå. Enligt uppgifter för 2010 för 29 europeiska länder (EU-28 och Norge) bestod cirka 60 % av det genererade avfallet av mineralavfall och jord, främst från bygg- och rivningsverksamhet samt gruvdrift. För metall, papper och kartong, trä, kemikalie och läkemedelsavfall samt animaliskt och vegetabiliskt avfall, stod varje avfallstyp för från 2 % till 4 % av den totala mängden.

Omkring 10 % av det totala avfallet som genereras i Europa består av det som kallas kommunalt avfall – avfall som huvudsakligen genereras av hushållen, och i mindre utsträckning av småföretag, samt offentliga institutioner som skolor och sjukhus.

År 2012 genererades 481 kilo kommunalt fast avfall per person i Europeiska miljöbyråns 33 medlemsstater. Det finns en något avtagande trend från och med 2007, som till en del kan förklaras av den ekonomiska kris som har påverkat Europa sedan 2008.

Sammanlagt genererades 2 500 miljoner ton avfall i EU-28 och Norge 2010. Här är en översikt över var avfallet kom ifrån och vad det bestod av.

På rätt spår: återvinner mer, deponerar mindre

Den svaga minskning som observerats i mängden kommunalt avfall som genereras i EU kan ha bidragit till att i viss utsträckning minska miljöpåverkan från avfallet. Avfallsmängderna är viktiga men avfallshanteringen spelar också en viktig roll.
Totalt sett återvinns en allt större avfallsmängd i EU och en minskande mängd skickas till deponier. För kommunalt avfall har andelen återvunnet eller komposterat avfall i EU-27 ökat från 31 % 2004 till 41 % 2012.

Trots dessa resultat finns det fortfarande stora skillnader mellan länder. I exempelvis Tyskland, Sverige och Schweiz skickas mindre än 2 % av det kommunala avfallet till deponier, medan Kroatien, Lettland och Malta deponerar över 90 %. De flesta länder med låg deponeringsgrad har hög återvinnings- och förbränningsgrad, i båda fallen över 30 % av deras totala kommunala avfall.

Ambitiösa mål fastställs i EU-lagstiftningen

Omsvängningen i avfallshanteringen är nära förknippad med EU:s avfallslagstiftning. Den viktigaste rättsakten på området är ramdirektivet om avfall. I direktivet beskrivs en hierarki för avfallshanteringen som startar med förebyggande, följt av förberedelse för återanvändning, återvinning, materialåtervinning och slutar med deponering. Syftet är att så långt som möjligt förebygga avfallsgenerering, använda avfall som genereras som en resurs och minimera mängden avfall som skickas till deponier.

Ramdirektivet om avfall tillsammans med andra EU-direktiv om avfall (om deponier, uttjänta fordon, elektriskt och elektroniskt avfall, batterier, förpackningsavfall m.m.) innehåller särskilda mål. Exempel: Senast år 2020 ska alla EU-länder återvinna hälften av sitt kommunala avfall. Senast 2016 ska 45 % av batterierna samlas in. Senast 2020 ska 70 viktprocent av icke-farligt bygg- och rivningsavfall återvinnas eller materialåtervinnas.

EU-länderna kan välja olika tillvägagångssätt för att uppnå sina avfallsmål. Vissa tillvägagångssätt verkar fungera bättre än andra. Exempelvis verkar välutformade deponiskatter vara ett effektivt sätt att minska det deponerade avfallet. Utökat producentansvar som innebär att producenten är skyldig att ta tillbaka produkten i slutet av dess brukstid tycks också vara effektivt.

Mycket av det avfall som vi kastar bort kan återvinnas. Återvinning är bra för miljön eftersom avfallet inte hamnar i deponier utan blir till råvaror för nya produkter. Återvinning kan också främja innovation och skapa jobb.

Luftföroreningar, klimatförändringar, föroreningar av mark och vatten ...

Dålig avfallshantering bidrar till klimatförändringar och luftföroreningar och påverkar direkt många ekosystem och arter.

Markdeponier, som betraktas som den sista utvägen i avfallshierarkin, avger metan, en mycket potent växthusgas som bidrar till klimatförändringen. Metan bildas från biologiskt nedbrytbart avfall, t.ex. livsmedels-, pappers- och trädgårdsavfall av mikroorganismer som finns i deponierna. Beroende på hur deponierna är byggda kan de eventuellt också förorena mark och vatten.

När avfallet samlats in så transporteras och behandlas det. Under transporten avges koldioxid – den vanligaste växthusgasen – och luftföroreningar, bland annat partiklar, till atmosfären.

En del av avfallet förbränns eller återvinns. Energi från avfallet kan användas för produktion av värme och elektricitet, som sedan kan ersätta den energi som produceras från kol eller andra bränslen. Energiåtervinning från avfall kan alltså bidra till att minska växthusgasutsläppen.

Återvinning kan även bidra till att sänka växthusgasutsläppen och andra utsläpp. När återvunnet material ersätter nya material, behöver mindre mängder nya material utvinnas eller produceras överhuvud taget.

Avfall påverkar ekosystemen och vår hälsa

Vissa ekosystem, bland annat havs- och kustekosystem, kan påverkas kraftigt av dålig avfallshantering eller av nedskräpning. Marint skräp är ett växande problem och inte enbart av estetiska skäl. Det utgör allvarliga hot mot många marina arter som kan trassla in sig i skräpet eller äta det.

Avfall påverkar också miljön indirekt. Det som inte återvinns eller materialåtervinns från avfallet utgör en förlust av råvaror och andra insatsvaror som använts i kedjan, dvs. under produktens produktions- och transportfaser.

Miljökonsekvenserna under livscykelkedjan är betydligt större än de som uppkommer enbart under avfallshanteringsfaserna.

Direkt eller indirekt påverkar avfallet vår hälsa och vårt välbefinnande på många sätt: Metangaser bidrar till klimatförändringen, luftföroreningar släpps ut i atmosfären, sötvattenkällor förorenas, grödor odlas i förorenad jord och fisk sväljer giftiga kemikalier, som till sist hamnar på vår middagstallrik ...

Olagliga verksamheter som illegal dumpning, förbränning eller export spelar också en viktig roll, men det är svårt att uppskatta den fulla omfattningen av sådana verksamheter och deras konsekvenser.

Ekonomiska förluster och hanteringskostnader

Avfall representerar en ekonomisk förlust och börda för våra samhällen. Arbetskraft och andra insatsvaror (mark, energi osv.) som används under utvinnings-, produktions-, distributions- och konsumtionsfaserna går också förlorade eftersom resterna kastas.

Dessutom kostar avfallshantering pengar. Att skapa en infrastruktur för att samla in, sortera och utvinna är dyrt, men när den väl är på plats kan återvinningen generera inkomster och skapa sysselsättning.

Avfall har också en global dimension som är kopplad till vår export och import. Det som vi konsumerar och producerar i Europa kan generera avfall på annat håll. Ibland blir avfallet faktiskt en vara som är föremål för både laglig och olaglig gränsöverskridande handel.

Avfall som en resurs

Tänk om vi kunde använda avfallet som en resurs och därigenom minska vår efterfrågan på utvinning av nya resurser? Om vi utvinner mindre råvaror och använder befintliga resurser bidrar det till att vi kan undvika vissa av konsekvenserna utmed kedjan. I detta sammanhang utgör oanvänt avfall en potentiell förlust.

Att förvandla avfall till en resurs senast 2020 är ett av huvudmålen i EU:s färdplan för ett resurseffektivt Europa. I färdplanen framhålls också behovet av att säkerställa återvinning av hög kvalitet, eliminera deponier, begränsa energiåtervinningen till icke-återvinningsbara material och att stoppa olagliga transporter av avfall.

Det är möjligt att uppnå dessa mål. I många länder utgör köks- och trädgårdsavfall den största delmängden av kommunalt fast avfall. Denna avfallstyp kan omvandlas till en energikälla eller gödningsmedel om den samlas in separat. Anaerob nedbrytning är en avfallsbehandlingsmetod som innebär att biologiskt avfall genomgår en biologisk nedbrytningsprocess som liknar den i deponier men under kontrollerade betingelser. Anaerob nedbrytning producerar biogas och restmaterial som kan användas som gödningsmedel på samma sätt som kompost.

I en av miljöbyråns studier från 2011 undersöktes de potentiella vinsterna av bättre hantering av kommunalt avfall. Resultaten är slående. Förbättrad hantering av kommunalt avfall mellan 1995 och 2008 ledde till betydligt lägre växthusgasutsläpp, vilket huvudsakligen kan tillskrivas lägre metanutsläpp från deponier och att utsläpp från återvinning undveks. Om alla länder 2020 helt uppfyller det mål som uppställs i direktivet om deponier om att avleda avfall från deponier, kan de göra en extra minskning på 62 miljoner ton koldioxidekvivalenter växthusgaser från livscykeln – vilket skulle vara ett betydelsefullt bidrag till EU:s ansträngningar att begränsa klimatförändringen.

Det bästa sättet att minska miljöeffekterna av avfall är att förhindra att det ens uppstår. Många saker som vi kastar bort kan återanvändas och andra kan återvinnas som råvaror.

Åtgärderna för att hantera avfall börjar med att förebygga

De potentiella vinsterna är kolossala och de kan underlätta EU:s övergång till en cirkulär ekonomi, där ingenting slösas bort. Att flytta högre upp i avfallshierarkin erbjuder miljövinster även för länder med hög återvinnings- och materialåtervinningsgrad.

Tyvärr erbjuder våra nuvarande produktions- och konsumtionssystem inte särskilt många incitament för att förhindra och minska avfall. Hela värdekedjan från produktdesign och paketering till val av material behöver först omformas med avfallsförebyggande i åtanke och sedan kan resterna från en process göras till en insatsvara till en annan.

Att flytta högre upp i avfallshierarkin kräver en gemensam insats från alla berörda: konsumenter, producenter, beslutsfattare, lokala myndigheter, avfallsbehandlingsanläggningar osv. Motsatsen gäller också: Kommuner kan återvinna en ökande andel endast om hushållen sorterar sitt avfall.
Om avfallet utgör ett problem eller en resurs beror i sista hand på hur vi hanterar det.

Geographic coverage

Europe
Europeiska miljöbyrån (EEA)
Kongens Nytorv 6
1050 Köpenhamn K
Danmark
Telefon +45 3336 7100