Åtgärder för att mätta den hungriga staden

Ändra språk
Article Publicerad 2016-09-30 Senast ändrad 2016-09-30 16:53
Ingredienserna till de måltider vi äter hemma eller på restaurang kommer från när och fjärran. I en allt mer urbaniserad och globaliserad värld måste livsmedlen som produceras på landet transporteras in till städerna. Mycket fokus har lagts på att minska livsmedlens transportsträcka, vilket kan vara ett relevant men ibland begränsat koncept. Ett smartare och renare transportsystem skulle bara lösa en del av problemet. En bredare analys måste göras av hela livsmedelssystemet.

Också om vi bor på en gård måste merparten av den mat vi äter transporteras på det ena eller andra sättet. Eftersom tre av fyra européer bor i städerna är livsmedelsförsörjningen starkt beroende av transporter, som idag tungt förlitar sig på förbränningen av fossila bränslen. Detta har naturligtvis negativa effekter på miljön och klimatet.

Över hälften av världens befolkning bor i stadsområden och FN menar att denna andel förväntas öka till omkring två tredjedelar – över sex miljarder människor – till 2050. Många av dessa stadsbor förväntas tillhöra den växande och relativt välbärgade medelklassen, varför efterfrågan på alla slags livsmedelstransporter för att tillgodose både våra behov och smaker troligen kommer att öka.

Transportsträckan säger inte mycket om resan

Att transportera livsmedel, människor och varor har många effekter på miljön, inräknat luftföroreningar, buller, uppsplittring av landskapet och utsläpp av växthusgaser. Oron för dessa effekter har gjort att vi talar om livsmedlens transportsträcka, som vanligtvis handlar om avståndet som livsmedlen har färdats för att nå våra hem, snabbköp eller restauranger.

Att beräkna livsmedlens transportsträcka kan ibland vara ett bra sätt att bedöma en måltids effekter på miljön. Men det har också många viktiga begränsningar: bara en del av livsmedlens miljömässiga effekter kommer från transporterna av dem. För utsläppen av växthusgaser är det oftast mycket viktigare att se på hur livsmedlen produceras (dvs. i uppvärmda växthus eller på öppna fält under vegetationsperioden) än att se på transportsträckan. Faktum är att de flesta miljömässiga effekter av vad vi äter går tillbaka till produktionsfasen, i vilken ingår nerhuggning av skogar i jordbrukssyfte, bevattning, användning av konstgödsel, utfodring av djur osv.

Om vi bara ser på livsmedlens transportsträcka ignorerar vi inte bara hur livsmedlen producerades, utan också vilken typ av livsmedel vi köper. Att bli vegetarian eller bara skära ner på köttkonsumtionen, byta vilken typ av kött du äter och minska på livsmedelsavfallet skulle kunna minska ditt livsmedelsrelaterade fotavtryck av växthusgaser med en fjärdedel.

Dessutom handlar livsmedlens transportsträcka vanligtvis om färden från produktionsplatsen till snabbköpet eller restaurangen. Men det kan faktiskt vara mycket effektivt att transportera stora mängder livsmedel från den ena platsen till den andra. Ditt eget val av transportslag – att gå, cykla, åka bil eller buss – när du tar dig till snabbköpet och hem igen kan vara mycket viktigare vid bedömningen av din måltids effekter på miljön.

Att bestämma vem som säljer vad

Livsmedlens transportsträcka är troligen ett mycket litet problem jämfört med hur livsmedlen förs till konsumenterna. Det finns inte någon enda, gemensam livsmedelsförsörjningskedja på europeisk nivå. Under senare år har leverantörer försökt forma allianser och tillhandahålla tjänster över hela Europa. Trots denna trend innebär kostnadstrycket på alleuropeiska leverantörer att många anlitar små operatörer som underleverantörer. En stor andel av godstransporterna på väg läggs därför fortfarande ut på entreprenad till, och transporteras av, mängder av små företag och förare/innehavare.

Enligt en studie av Europeiska kommissionen har det samtidigt skett en koncentration av detaljhandeln för livsmedel i EU. Detta har lett till att snabbköpskedjor, stormarknader och lågpriskedjor kommit in på marknaden med ett centraliserat distributionsnät som använder modern logistik. Med andra ord finns det färre aktörer inom detaljhandeln för livsmedel. Detta har lett till effektivare logistik och kostnadsbesparingar, men kan även påstås ha påverkat det tillgängliga urvalet av livsmedelsvaror för konsumenterna och gjort det svårare för mindre producenter att komma in i de vidare distributionssystemen.

Också dessa centraliserade logistiksystem kan misslyckas och utsätta snabbköp och konsumenter för störningar i livsmedelsförsörjningen. Som exempel ledde bränsleprotester i Storbritannien år 2000 i vissa fall till att snabbköpen ransonerade livsmedel tills försörjningskedjorna hade återupprättats.

Att basera våra livsmedelssystem på storskaliga transporter har också följder för den typ av mat vi äter. Eftersom maten måste hållas färsk – eller åtminstone ätbar – under och efter transporten, måste många färskvaror plockas råa och för många livsmedel blir det nödvändigt att använda konserveringsmedel.

Pizzadrönarens tidsålder?

Matinköpen på nätet ökar snabbt i Europa och detta kan innebära en stor förändring av hur livsmedlen når konsumenterna. Det är dock inte särskilt tydligt om detta är bra eller dåligt för miljön.

Enligt en studie av MIT (Massachusetts Institute of Technology) om inköp av elektronik, kläder och leksaker ska dock näthandeln vara det miljövänligaste alternativet. Två skäl uppgavs för detta: konsumenten behöver inte ta sig till affären och en detaljhandlarnas webbplats ger ifrån sig betydligt mindre utsläpp (och använder mindre energi) än en fysisk detaljhandel. Men om du redan bor intill en livsmedelsaffär kan beräkningen ge andra resultat. Flera faktorer kan vara inblandade: Hur långt har du till närmaste livsmedelsaffär? Går, cyklar eller tar du bilen dit? Handlar du livsmedel för en hel vecka eller bara för en måltid?

En annan fråga är hur dina inköpsvanor följer med transportteknikens förändringar. Självkörande el-truckar och pizzalevererande drönare kan bli verklighet mycket fortare än vi tror. Vid transporter över långa avstånd kan effektivare containerfartyg – kanske långsamma ångfartyg kombinerade med segel – ändra spelet.

På samma sätt kan vår kost komma att ändras i riktning mot vegetariska alternativ. Eller så kan vårt proteinbehov till stor del tillgodoses av vattenbruk eller insekter. Vad gäller logistiken skulle det också vara mycket enklare att transportera koncentrerade pulver eller piller med högt näringsvärde, men dessa torrlösningar kanske inte passar de flestas bild av en läcker måltid, inte än i alla fall.

Andra innovativa lösningar, såsom att odla i städerna, till exempel på vertikala gårdar och ovanpå hustak, kan både minska transportbehoven och hjälpa städerna att anpassa sig till klimatförändringarnas påverkan.

En blick på Europas livsmedelssystem

EU:s sjunde miljöhandlingsprogram har satt det ambitiösa målet ”att leva gott inom planetens gränser”. Dessutom identifierar det både livsmedel och mobilitet, tillsammans med bostäder, som de nyckelsektorer där konsumtionens miljöeffekter bör minskas över hela livscykeln. Dessa sektorer tagna tillsammans står för nästan 80 procent av konsumtionens effekter på miljön.

En bra utgångspunkt verkar vara att åtgärda livsmedelsslöseriet, som varje år uppgår till omkring 179 kg för en genomsnittlig EU-konsument, eftersom det även bör minska behovet av livsmedelstransporter. Men för att ta itu med den ohållbara konsumtionen måste vi åtgärda hela livsmedelssystemet, inräknat produktion, konsumtion och ledning.

Förståelsen av detta har varit central i EEA:s aktuella bedömning, inräknat dokumentet”Greening the Common Agriculture Policy (CAP)” och jordbruksgenomgången i rapporten ”Europas miljö: Tillstånd och utblick 2015” (SOER 2015). I systemiska analyser tas maten upp i ett vidare hållbarhetssammanhang, där den inte bara kopplas till dess nuvarande miljöeffekter utan också till frågor såsom livsmedelssäkerhet i en globaliserad värld. Men också till ett ökat behov av livsmedel kopplat till en global befolkningsökning, stigande inkomster, klimatförändringarnas effekter på livsmedelsproduktionen och förändrade koster, med fetma och undernäring som två poler.

 

 

Geographic coverage

Austria, Belgium, Bulgaria, Croatia, Cyprus, Czech Republic, Denmark, Estonia, Finland, France, Germany, Greece, Hungary, Iceland, Ireland, Italy, Latvia, Liechtenstein, Lithuania, Luxembourg, Malta, Netherlands, Norway, Poland, Portugal, Romania, Slovakia, Slovenia, Spain, Sweden, Switzerland, Turkey, United Kingdom
Europeiska miljöbyrån (EEA)
Kongens Nytorv 6
1050 Köpenhamn K
Danmark
Telefon +45 3336 7100