Jordbruket och klimatförändringen

Ändra språk
Article Publicerad 2015-09-14 Senast ändrad 2016-07-11 15:55
Jordbruket både bidrar till klimatförändringen och påverkas av den. EU behöver minska växthusgasutsläppen från jordbruket och anpassa sitt system för livsmedelsproduktion för att klara klimatförändringen. Men klimatförändringen är endast en av många belastningar på jordbruket. Inför växande global efterfrågan och konkurrens om resurser måste EU:s produktion och konsumtion av livsmedel ses i ett bredare perspektiv, där jordbruk och energi- och livsmedelstrygghet kopplas samman.

 Image © Javier Arcenillas, Environment & Me/EEA

Mat är ett grundläggande mänskligt behov och hälsosam kost är en viktig faktor för vår hälsa och vårt välbefinnande. Ett komplext och alltmer globaliserat system för produktion och leveranser har med tiden utvecklats för att tillgodose vårt behov av mat och av varierande smaker. I dagens värld kan fisk som fångats i Atlanten inom några dagar serveras på en restaurang i Prag tillsammans med ris som importerats från Indien. På samma sätt säljs och konsumeras europeiska livsmedelsprodukter i resten av världen.

Jordbruket bidrar till klimatförändring

Maten produceras, lagras, bearbetas, paketeras, bereds och serveras innan den når våra tallrikar. I varje led avger livsmedelsförsörjningen växthusgaser till atmosfären. I synnerhet jordbruk avger betydande mängder metan och kväveoxid, som är två kraftfulla växthusgaser. Metan bildas under matsmältningen i mag-tarmkanalen på kreatur (idisslare) och släpps ut via rapningar. Metan kan också avges från lagrat stallgödsel och organiskt avfall på soptippar. Kväveoxidutsläpp är en indirekt produkt av organiska och mineraliska kvävegödselmedel.

Jordbruket stod för 10 procent av EU:s sammanlagda växthusgasutsläpp 2012. EU:s utsläpp från jordbruket minskade med 24 procent mellan 1990 och 2012 genom betydande minskning av kreatursbesättningarna, effektivare användning av gödselmedel samt bättre hantering av stallgödsel.

Jordbruket i övriga världen går dock i motsatt riktning. Mellan 2001 och 2011 ökade de globala utsläppen från växtoch kreatursproduktion med 14 procent. Ökningen skedde huvudsakligen i utvecklingsländer på grund av att den totala jordbruksproduktionen ökade. Detta drevs på av den ökade globala efterfrågan på livsmedel och förändringar i konsumtionsmönstren för livsmedel på grund av ökande inkomster i vissa utvecklingsländer. Utsläppen från metanbildning i kreaturens mag-tarmkanal ökade med 11 procent under denna period och stod för 39 procent av sektorns sammanlagda växthusgasproduktion 2011.

Med hänsyn till matens centrala betydelse i våra liv är det ganska svårt att få till stånd en ytterligare minskning av jordbrukets växthusgasutsläpp. Trots detta finns det fortfarande möjlighet att ytterligare minska växthusgasutsläppen i samband med livsmedelsproduktionen i EU. Bättre integration av innovativ teknik i produktionsmetoderna, t.ex. uppsamling av metan från gödsel, effektivare användning av gödselmedel samt ökad effektivitet i kött- och mejeriproduktionen (dvs. minskade utsläpp per enhet producerad mat) kan bidra.

Förutom sådana effektivitetsvinster kan förändringar på konsumtionssidan hjälpa till att ytterligare sänka de växthusgasutsläpp som är förknippade med livsmedel. I allmänhet har kött- och mejeriprodukter det största globala avtrycket när det gäller koldioxid, råvaror och vatten per kilo av alla livsmedel. När det gäller växthusgasutsläpp genererar kreaturs- och foderproduktion vardera mer än motsvarande 3 miljarder ton koldioxid. Transport och bearbetning efter det att produkterna lämnat gården står för endast en liten bråkdel av de utsläpp som är förknippade med livsmedel. Genom att minska livsmedelsavfallet och vår konsumtion av utsläppsintensiva livsmedelsprodukter kan vi bidra till att minska växthusgasutsläppen från jordbruket.

Klimatförändringen påverkar jordbruket

Grödor behöver lämplig jord, vatten, solljus och värme för att växa. Varmare lufttemperatur har redan påverkat odlingssäsongens längd i stora delar av Europa. Blomnings- och skördedatumen för spannmål inträffar nu flera dagar tidigare under odlingssäsongen. Dessa förändringar väntas fortsätta i många regioner.

I allmänhet kan jordbruksproduktiviteten i Nordeuropa komma att öka på grund av längre odlingssäsong och förlängd frostfri period. Högre temperaturer och längre odlingssäsong kan också göra det möjligt att odla nya grödor. I Sydeuropa beräknas dock extrem värme och minskad nederbörd och vattentillgång försämra växtodlingens produktivitet. Skördarna beräknas också variera alltmer från år till år på grund av extrema väderförhållanden och andra faktorer som skadedjur och sjukdomar.

I delar av Medelhavsområdet kan kanske vissa sommargrödor odlas på vintern i stället på grund av extrem värme och vattenbrist under sommarmånaderna. Andra områden, som västra Frankrike och sydöstra Europa, beräknas drabbas av skördeminskningar på grund av att somrarna blivit varma och torra och det inte finns någon möjlighet att lägga om växtodlingen till vintern.

Förändringar av temperaturer och odlingssäsonger kan också påverka förökningen och spridningen av vissa arter, t.ex. insekter, invasiva ogräs eller sjukdomar, vilket i sin tur kan påverka skördarna. En del av de potentiella skördeförlusterna kan uppvägas av jordbruksmetoder, t.ex. växelbruk för att matcha tillgången på vatten, anpassning av datumen för sådd till temperatur- och nederbördsmönstren samt användning av växtsorter som är bättre lämpade för nya förhållanden (t.ex. sorter som bättre klarar värme och torka).

Markbaserade livsmedelskällor är inte de enda som påverkas av klimatförändringen. Utbredningen av vissa fiskbestånd har redan förändrats i nordöstra Atlanten, vilket har påverkat samhällen som är beroende av dessa bestånd genom hela försörjningskedjan. Tillsammans med ökad sjöfart kan varmare vatten också underlätta etableringen av invasiva marina arter, som gör att de lokala fiskbestånden går under.

Vissa EU-fonder, bland annat Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, den gemensamma jordbrukspolitiken och lån från Europeiska investeringsbanken är tillgängliga för att hjälpa jordbrukare och fiskesamhällen att anpassa sig till klimatförändring. Det finns också andra fonder inom den gemensamma jordbrukspolitiken som har till syfte att bidra till att minska växthusgasutsläppen från jordbruksverksamhet.

Global marknad, global efterfrågan, global uppvärmning …

I linje med den förväntade befolkningstillväxten och förändringar av kostvanorna mot högre köttkonsumtion väntas den globala efterfrågan på livsmedel öka med upp till 70 procent under kommande decennier. Jordbruk är redan en av de ekonomiska sektorer som har störst miljöpåverkan. Det är knappast överraskande att den betydande ökningen av efterfrågan kommer att ge upphov till ytterligare belastningar. Hur kan vi tillgodose denna ökande globala efterfrågan samtidigt som vi minskar den europeiska livsmedelsproduktionens och livsmedelskonsumtionens miljöpåverkan?

Att minska mängden producerad mat är inte en hållbar lösning. EU är en av världens största livsmedelsproducenter som producerar omkring en åttondel av den globala spannmålsproduktionen, två tredjedelar av världens vin, hälften av sockerbetorna och tre fjärdedelar av olivoljan (16). Varje minskning av viktiga stapelvaror kommer sannolikt att äventyra livsmedelstryggheten både i EU och i världen samt leda till höjda globala livsmedelspriser. Detta skulle göra det svårare för många grupper i världen att få tillgång till näringsrik mat till ett överkomligt pris.

Att producera mer mat från den mark som redan används till jordbruk kräver ofta ökad användning av kvävebaserade gödselmedel, vilket i sin tur leder till kväveoxidutsläpp som bidrar till klimatförändring. Intensivt jordbruk och intensiv gödselanvändning avger också nitrat till mark och vattendrag. Det är visserligen inte direkt kopplat till klimatförändringen, men höga koncentrationer av näringsämnen (särskilt fosfat och nitrat) i vattendragen leder till övergödning. Övergödning stimulerar algtillväxt och uttömmer syret i vattnet, vilket i sin tur har allvarliga effekter på vattenlivet och vattnets kvalitet.

Att tillgodose den växande efterfrågan på livsmedel genom att använda mer mark skulle få allvarliga konsekvenser för miljön och klimatet, oavsett om det sker i Europa eller i resten av världen. De områden som är mest lämpade för jordbruk i Europa är redan till stor del uppodlade. Mark, särskilt bördig jordbruksmark, är en begränsad resurs i Europa och i världen.

Att ställa om skogsområden till jordbruksmark är inte heller någon lösning eftersom denna process är en källa till växthusgasutsläpp. I likhet med många andra förändringar av markanvändningen äventyrar avskogning (som för närvarande huvudsakligen förekommer utanför EU) även den biologiska mångfalden, undergräver ytterligare naturens förmåga att ta hand om klimatförändringens effekter (t.ex. genom att absorbera kraftig nederbörd).

Konkurrerande efterfrågan

Det är tydligt att världen måste producera mer livsmedel och att de viktigaste resurserna är begränsade. Jordbruket har stora effekter på miljön och klimatet. Klimatförändringen påverkar dessutom — både i nuläget och i framtiden — hur mycket livsmedel som kan produceras och var.

Vem som producerar vad och var är en sociopolitisk fråga som sannolikt kommer att bli kontroversiellare i framtiden. Den globala konkurrensen om dessa väsentliga resurser, särskilt med de beräknade effekterna av klimatförändringen, får utvecklade länder att köpa upp stora arealer jordbruksmark i mindre utvecklade länder. Sådana markköp och klimatförändringseffekter kan väcka frågor om livsmedelstryggheten, i synnerhet i utvecklingsländer. Livsmedelstryggheten är inte enbart en fråga om att producera tillräckliga mängder mat, utan också om att ha tillgång till mat med tillräckligt näringsvärde.

Detta komplexa problem kräver en sammanhängande och integrerad politisk strategi för klimatförändring och energi- och livsmedelstrygghet. Inför klimatförändringen och konkurrensen om knappa resurser måste hela livsmedelssystemet förändras och bli resurseffektivare samtidigt som man fortsätter att minska dess miljöpåverkan, inklusive växthusgasutsläppen. Vi behöver öka skördarna samtidigt som vi minskar vårt beroende av jordbrukskemikalier. Vi behöver minska jordbruksavfallet och minska vår konsumtion av resursintensiva och växthusgasintensiva livsmedel som kött.

Samtidigt måste vi också komma ihåg att jordbrukarna kan spela en viktig roll för att underhålla och bevara Europas biologiska mångfald. De är också ett viktigt inslag i landsbygdsekonomin. I de politiska åtgärderna för att ta itu med det komplexa problemet livsmedel och miljön måste man därför ta hänsyn till jordbrukets miljöpåverkan och socioekonomiska betydelse för många samhällen.

Relaterat innehåll

Geographic coverage

Austria, Belgium, Bulgaria, Croatia, Cyprus, Czech Republic, Denmark, Estonia, Finland, France, Germany, Greece, Hungary, Iceland, Ireland, Italy, Latvia, Liechtenstein, Lithuania, Luxembourg, Malta, Netherlands, Norway, Poland, Portugal, Romania, Slovakia, Slovenia, Spain, Sweden, Switzerland, Turkey, United Kingdom
Europeiska miljöbyrån (EEA)
Kongens Nytorv 6
1050 Köpenhamn K
Danmark
Telefon +45 3336 7100