Personliga verktyg

nästa
föregående
poster

Gå till innehållet. | Gå till navigation

Sound and independent information
on the environment

Du är här: Hem / Miljösignaler - Välbefinnande och miljön / Miljösignaler 2012 / Artiklar / Vägen till global hållbarhet

Vägen till global hållbarhet

Ändra språk
Fyra decennier av miljöstyrning har hjälpt oss att bygga institutioner för att förstå och åtgärda miljöproblemen på ett bättre sätt. Tjugo år efter Riokonferensen 1992 träffas världens ledare på nytt i Rio de Janeiro för att förnya det globala åtagandet om en grön ekonomi och förbättra de globala styrelseformerna.
India

India  Image © Thinkstock

Det var vid FN:s miljövårdskonferens i Stockholm 1972 som det internationella samfundet möttes för första gången för att diskutera globala miljö- och utvecklingsbehov med varandra. Konferensen ledde till etablerandet av FN:s miljöprogram (Unep), som firar sitt 40-årsjubileum 2012, och till att många länder i världen inrättade miljödepartement.

Hållbar utveckling betyder många saker för många människor. Ett riktmärke är en definition från 1987 där hållbar utveckling beskrivs på följande sätt: ”En hållbar utveckling tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov” (Brundtlandkommissionens rapport ”Vår gemensamma framtid”). Dessa behov är inte bara ekonomiska intressen utan även den miljömässiga och sociala grund som är själva förutsättningen för globalt välstånd.

I juni 1992 möttes beslutsfattare från 172 länder i Rio de Janeiro för FN:s konferens om miljö och utveckling. Deras budskap var entydigt: ”Det krävs inget mindre än ett totalt skifte i våra attityder och vanor för att få till stånd de nödvändiga förändringarna.” 1992 års konferens var en vändpunkt som innebar att miljö- och utvecklingsfrågor verkligen blev en angelägenhet för alla.

FN-konferensen lade grunden till många viktiga internationella miljöavtal:

  • Agenda 21 – en handlingsplan för hållbar utveckling.
  • Riodeklarationen om miljö och utveckling.
  • Malawi-principerna om skogsbruk.
  • FN:s ramkonvention om klimatförändringar.
  • FN:s konvention om biologisk mångfald.
  • FN:s konvention om förhindrande av ökenspridning.

Precis tjugo år efter den historiska Riokonferensen samlas världen igen för att diskutera och besluta om vägen framåt. Konferensen om hållbar utveckling 2012 kommer att vara den fjärde i sitt slag och är ännu en milstolpe i de internationella ansträngningarna att uppnå hållbar utveckling. Grön ekonomi och global miljöstyrning står överst på dagordningen.

Jag talar för över hälften av världens befolkning. Vi är den tysta majoriteten. Ni har låtit oss ta plats i salen men våra intressen finns inte på dagordningen. Vad krävs det för att få vara med i spelet? Lobbyister? Företagsinflytande? Pengar? Ni har förhandlat hela mitt liv. Under den tiden har ni inte lyckats göra allvar av era föresatser, ni har missat målen och ni har brutit era löften.

Anjali Appadurai, student från College of the Atlantic, som talade för ungdomsorganisationerna den 9 december 2011 i Durban i Sydafrika.
Avslutningsdagen på FN:s klimatkonferens

Det finns ingen snabb och enkel väg till hållbarhet. Övergången kräver en gemensam ansträngning från såväl beslutsfattare som företag och medborgare. I vissa fall behöver politikerna ge incitament för att främja innovation eller stödja miljövänliga företag.

I andra fall kan konsumenterna vara tvungna att acceptera de extra kostnader som är förknippade med hållbara produktionsprocesser. De kanske också måste börja ställa större krav på företagen som tillverkar deras favoritmärken eller välja mer hållbara produkter. Företagen kan i sin tur behöva utveckla rena produktionsprocesser och exportera dem globalt.

Komplexa problem, komplexa lösningar

De komplexa globala beslutsstrukturerna speglar den komplexitet som också finns i vår miljö. Det är svårt att hitta rätt balans mellan lagstiftning, initiativ i den privata sektorn och konsumenternas val. Lika svårt är det att sikta in sig på rätt nivå. Det kan vara allting från den lokala till den globala nivån.

Miljöpolitiken blir mer effektiv om den beslutas och genomförs i olika skalor och vad som är rätt nivå varierar beroende på vilken fråga det handlar om. Låt oss ta vattenförvaltning som exempel. Sötvatten är en lokal resurs som är utsatt för globala påfrestningar.

Copyright: Thinkstock

Vattenförvaltningen i exempelvis Nederländerna sköts av de lokala myndigheterna men styrs av den nationella lagstiftningen och EU-rätten. De nederländska vattenmyndigheterna behöver inte bara ta hand om lokala problem och bry sig om vad som händer i länder längre upp i vattenflödet. De måste också planera för de höjda havsnivåer som den globala uppvärmningen förväntas leda till.

De flesta av de internationella riktlinjer och institutioner vi har i dag, bland annat Unep, kom till därför att man inte lyckats lösa problemen med lokala eller nationella åtgärder och man hoppades att global eller internationell samordning skulle ge bättre resultat. Unep bildades efter Stockholmskonferensen därför att deltagarna var överens om att en del miljöfrågor borde angripas på global nivå.

Ett nytt åtagande krävs

Copyright: ShutterstockI dag har världshandeln gjort att många av oss kan äta tomater och bananer hela året om liksom även produkter som bygger på komponenter från hela världen. Detta inbördes beroende ger många fördelar men kan också medföra många risker. Den miljöförorening som någon annan vållar kan hamna på din bakgård. Att allt hänger samman innebär att vi inte kan strunta i vårt eget ansvar för att skydda den globala miljön.

FN:s ramkonvention om klimatförändringar var ett av de viktigaste resultaten av världskonferensen i Rio de Janeiro 1992. Målet för konventionen är att stabilisera utsläppen av växthusgaser, som bidrar till klimatförändringarna. Om internationella avtal som t.ex. klimatkonventionen ska bli framgångsrika måste alla berörda engagera sig. Om bara ett begränsat antal länder engagerar sig för att skydda miljön kommer det förmodligen inte att vara tillräckligt, även om de skulle ansluta sig helt till den gröna ekonomins principer.

Årets världskonferens om miljön är en möjlighet att förnya det globala åtagandet om hållbarhet. Som medborgare, konsumenter, forskare, företagsledare, politiker måste vi alla ta ansvar för våra handlingar – och för vår passivitet.

Ett utdrag från Riodeklarationen om miljö och utveckling

FN:s konferens om miljö och utveckling 3–14 juni 1992 i Rio de Janeiro i Brasilien.

  • Princip 1: Människorna står i fokus för de frågor som rör hållbar utveckling. Alla har rätt till ett hälsosamt och produktivt liv i harmoni med naturen.
  • Princip 2: I enlighet med FN-stadgan och grundsatserna i internationell rätt har stater suverän rätt att nyttja sina egna resurser i enlighet med sina egna riktlinjer för miljö och utveckling och ansvarar för att aktiviteter inom deras jurisdiktion eller under deras kontroll inte skadar miljön i andra stater eller i områden utanför den nationella jurisdiktionens gränser.
  • Princip 3: Rätten till utveckling måste uppfyllas på ett sätt som både svarar mot nuvarande och kommande generationers utvecklings- och miljöbehov.
  • Princip 4: För att uppnå hållbar utveckling måste miljöskydd utgöra en nödvändig del av utvecklingsprocessen och inte betraktas isolerat från denna.
  • Princip 5: Alla stater och alla folk ska samarbeta om den viktiga uppgiften att utrota fattigdom, vilket är ett oeftergivligt krav för hållbar utveckling för att minska skillnaderna i levnadsstandard och bättre tillgodose majoriteten av världsbefolkningens behov.

Mer information

Geographical coverage

[+] Show Map

Dokumentåtgärder
Insorterad under

Kommentarer

Registrera dig nu!
Få anmälningar om nya rapporter och produkter. För närvarande har vi 33036 abonnenter. Frekvens: 3-4 e-brev/ månad.
Anmälningar arkiv
Följ oss
 
 
 
 
 
Europeiska miljöbyrån (EEA)
Kongens Nytorv 6
1050 Köpenhamn K
Danmark
Telefon +45 3336 7100