Personliga verktyg

nästa
föregående
poster

Gå till innehållet. | Gå till navigation

Sound and independent information
on the environment

Du är här: Hem / Miljösignaler - Varje andetag vi tar / Miljösignaler 2012 / Artiklar / Går det att sätta ”rätt” pris?

Går det att sätta ”rätt” pris?

Ändra språk
Topics: , ,
Många utvecklingsländer koncentrerar sin ekonomi på exploatering av naturresurser för att lyfta befolkningen ur fattigdom, vilket riskerar att skada de natursystem de är beroende av. Kortsiktiga lösningar undergräver ofta befolkningens välbefinnande på lång sikt. Kan regeringar hjälpa marknaden att sätta ”rätt” pris på naturens tjänster och påverka de ekonomiska valen? Här tittar vi närmare på vad vattenförbrukningen i bomullsproduktionen betyder för Burkina Faso.
Shopping trolleys

Shopping trolleys  Image © Shutterstock

99 % av världens bomullsodlare bor i utvecklingsländer. Det innebär att bekämpningsmedel sprids på fälten i länder där analfabetism är vanlig och där säkerhetsmedvetenheten år låg, vilket medför risker för både människor och miljö.

Steve Trent, direktör för Environmental Justice Foundation

Över en miljard människor i världen lever i extrem fattigdom enligt Världsbankens definition att överleva på mindre än 1,25 US-dollar per dag. Och även om andelen av världsbefolkningen som lever i fattigdom har sjunkit dramatiskt under de senaste 30 åren är det ett betydande antal länder – många av dem i Afrika – som knappt har gjort några framsteg.

I dessa länder är den ekonomiska aktiviteten ofta koncentrerad på exploatering av naturresurser – genom jordbruk, skogsbruk, gruvdrift osv. Följden är att ansträngningarna att öka den ekonomiska tillväxten för att tillgodose snabbt växande befolkningars behov kan medföra en stor belastning på ekosystemen.

I många fall odlas eller utvinns resurser, t.ex. bomull, i utvecklingsländerna och exporteras till rikare regioner som Europa. Denna verklighet ger konsumenterna i den industrialiserade världen en viktig roll: Man skulle kunna bidra till att lyfta den lägsta miljarden ut ur fattigdom, men samtidigt riskerar man att undergräva deras chanser genom att skada de natursystem som de är beroende av.

Det vita guldet

Copyright: ShutterstockI Burkina Faso – ett torrt, kustlöst och mycket fattigt land i Saharas södra kant – är bomull en storindustri. För att inte säga en enorm industri. Efter att i snabb takt ha ökat produktionen de senaste åren har Burkina Faso nu blivit Afrikas största bomullsproducent. Det vita guldet som det kallas i regionen stod för så mycket som 85 % av Burkina Fasos exportintäkter under 2007 och 12 % av landets ekonomiska produktion.

Viktigt att notera är att inkomsterna från bomullen sprids vitt. Sektorn sysselsätter 15–20 % av arbetskraften och ger direkt försörjning för 1,5–2 miljoner människor. Bomullsodlingen som har varit en viktig pådrivande faktor för ekonomisk tillväxt under det senaste decenniet har genererat skatteinkomster som kan finansiera förbättringar på områden som hälso- och sjukvård och utbildning.

För människor i Burkina Faso är fördelarna av att odla bomull uppenbara. Kostnaderna är ofta inte lika uppenbara.

En fjärdedel av invånarna har inte tillgång till säkert dricksvatten. Mer än 80 % är självhushållsjordbrukare som är beroende av vatten för att tillgodose sina grundläggande behov av mat och bostad. Enligt Meteorologiska världsorganisationen (WMO) överskrider den årliga efterfrågan på vattenresurser tillgången med 10–22 %.

I detta perspektiv verkar den stora ökningen av bomullsproduktionen under de senaste åren riskabel. Bomull är en törstig gröda – den kräver bevattning under de torra månaderna och förbrukar mycket mer vatten än andra grödor som ofta odlas.

Att anslå vatten till bomullsproduktion innebär att vatten leds bort från andra tänkbara användningar. Största delen av skörden exporteras, vilket innebär att stora mängder vatten används till att tillgodose efterfrågan från konsumenter i andra länder. Den här processen kallas ”virtuellt vatten”.

Hälften av Burkina Fasos bomullsproduktion exporteras till Kina där bomullen säljs till lokala spinnerier och därifrån vidare till fabriker som tillverkar kläder för världsmarknaden. I slutet av försörjningskedjan importerar de som konsumerar bomullsprodukter i praktiken betydande vattenmängder – ibland från de allra torraste delarna av världen. När det gäller bomull har en undersökning visat att 84 % av Europas vattenavtryck ligger utanför Europa.

För torra länder som Burkina Faso skulle det normalt sett vara bättre att importera produkter med hög vattenförbrukning, i stället för att exportera dem. Exporten av virtuellt vatten kan trots allt innebära att det inte finns tillräckligt med vatten kvar för lokalbefolkningen och de lokala ekosystemen. Det enda sättet att bedöma om det är en bra idé för Burkina Faso att använda vatten till bomullsodlingar är att utvärdera samtliga kostnader och fördelar jämfört med andra användningar. Begreppet virtuellt vatten kan inte i sig tala om för oss hur vi bäst ska hantera vattnet, även om det ger mycket användbar information om konsekvenserna av våra produktions- och konsumtionsval.

Vattenbegrepp i korthet

Vattenavtryck och virtuellt vatten är begrepp som hjälper oss att förstå hur mycket vatten vi förbrukar.

Ett vattenavtryck är den volym sötvatten som används för att producera de varor och tjänster som en person eller ett samhälle förbrukar eller som produceras av ett företag. Det består av tre delar. Det blå vattenavtrycket är den volym ytvatten och grundvatten som används för att producera varor och tjänster. Det gröna vattenavtrycket är den mängd regnvatten som används i produktionen. Och det grå vattenavtrycket är den volym vatten som förorenas av produktionen.

Alla exporterade varor innebär också en export av ”virtuellt vatten” – det vatten som används för att producera varan eller tjänsten. Virtuell vattenexport inträffar när en vara eller tjänst konsumeras utanför det avrinningsområde där vattnet utvinns.

För de importerande länderna eller områdena gör importen av virtuellt vatten det möjligt att använda de egna vattenresurserna för andra ändamål, vilket kan vara till nytta i länder med vattenbrist. Tyvärr har många länder som exporterar virtuellt vatten vattenbrist men har ett soligt klimat som är lämpat för jordbruksproduktion. I dessa vattenfattiga länder innebär exporten av virtuellt vatten en extra belastning på vattenresurserna som medför sociala och ekonomiska kostnader därför att det inte finns tillräckligt med vatten för andra verksamheter och behov.

Källa: Water Footprint Network

Mer förorening, mindre skog

Vattenkonsumtionen är inte det enda orosmolnet i samband med bomullsproduktionen i Burkina Faso. I bomullsodling används ofta stora mängder bekämpningsmedel. Bomull står faktiskt för häpnadsväckande 16 % av världens användning av bekämpningsmedel, trots att den bara upptar 3 % av den odlade marken.

Konsekvenserna kan bli svåra för lokalbefolkningen och de lokala ekosystemen. Men eftersom de som fattar besluten om användningen av bekämpningsmedel inte märker deras effekter och kanske inte alls känner till dem tar de inte full hänsyn till konsekvenserna i sina beslut. Det kan därför vara viktigt att utbilda och informera de lokala odlarna om bekämpningsmedlen och deras effekter.

Vatten är inte den enda resurs som används. En annan viktig resurs är mark. Precis som på de flesta andra ställen kan marken i Burkina Faso användas på många olika sätt. Får burkinierna mer välfärd av att omvandla mark till bomullsodling?

Copyright: IHH Humanitarian Relief Foundation/TurkeyTrots att Modachirou Inoussa bara var åtta år gammal hjälpte han sina föräldrar på bomullsfälten. Den 29 juli 2000 hade Modachirou arbetat hårt och sprang hem för att han var törstig. På vägen hittade han en tomflaska och öste upp lite vatten att dricka från ett dike. På kvällen kom han inte tillbaka hem. Efter att hela byn hade gått skallgång hittade man hans kropp bredvid en tom Callisulfan-flaska.

Endosulfanförgiftning i Västafrika, rapporterad av PAN UK (2006).

Bra för en kanske inte är bra för alla

Det här är inte en betydelselös fråga. Burkina Fasos skogsareal minskade med 18 % under perioden 1990– 2010, delvis på grund av den ökade jordbruksverksamheten, och förlusten av skogsareal går allt snabbare. En privat skogsägare i Burkina Faso kanske föredrar att odla bomull därför att det är mer lönsamt att sälja timret (eller använda det som bränsle) och odla upp marken än att bevara skogen. Men detta är inte nödvändigtvis den bästa lösningen för Burkina Faso, dess befolkning och ekosystem.

Copyright: Pawel KazmierczykSkogar ger människor – nära och fjärran – många fler fördelar än bara värdet av timret. De ger en livsmiljö som är nödvändig för biologisk mångfald, de förhindrar jorderosion, de absorberar koldioxid, de ger möjlighet till friluftsliv osv. Om hela samhället skulle fatta beslut om hur marken ska användas – och kunde fatta det beslutet med full vetskap om kostnader och fördelar av olika alternativ – skulle det troligen inte välja att satsa all mark och allt vatten enbart på bomullsproduktion.

Skillnaden mellan fördelar och kostnader för enskilda individer och för samhället är en viktig fråga.

Genom att besvara nyckelfrågor – hur mycket vatten som ska användas för att producera bomull, hur mycket bekämpningsmedel, hur mycket mark – fattar jordbrukare i hela världen beslut som bygger på relativa kostnader och fördelar. Men samtidigt som jordbrukaren kan ta hem hela vinsten av att sälja bomullen bär inte jordbrukaren alla kostnader. Kostnaderna för att köpa bekämpningsmedel är ofta små jämfört med de hälsokonsekvenser som användningen av dem ger upphov till. Kostnaderna överförs alltså till andra människor, inklusive kommande generationer.

Problem uppstår därför att jordbrukaren precis som de flesta av oss fattar de flesta beslut utifrån sitt egetintresse. Och denna snedvridning förs vidare via globala marknader. De priser som betalas av grossister, klädtillverkare och slutligen av konsumenterna är missvisande när det gäller kostnaderna och fördelarna med att använda resurser och producera varor.

Detta är ett allvarligt problem. I större delen av världen vägleds våra beslut av marknader och priser. Om priserna ger oss en missvisande bild av konsekvenserna av produktion och konsumtion kommer vi därför att fatta dåliga beslut. Historien säger oss att marknaderna kan vara en effektiv mekanism för att vägleda våra beslut om resursanvändning och kan maximera välståndet. Men om priserna är felaktiga, misslyckas marknaderna.

När marknaderna misslyckas: korrigeringar och begränsningar

Copyright: ShutterstockVad kan vi göra åt det? I viss utsträckning kan regeringarna vidta åtgärder för att korrigera marknadens misslyckanden. De kan införa lagar och beskatta användningen av vatten och bekämpningsmedel så att jordbrukarna använder mindre eller hittar mindre skadliga alternativ. De kan organisera betalningar till skogsägarna som avspeglar de fördelar som skogarna ger det nationella och internationella samhället – och därigenom ge en alternativ inkomstkälla. Lösningen är att få individens incitament att stämma med hela samhällets.

Det är också viktigt att ge konsumenterna information som kompletterar den information som ges av priserna. I många länder blir det allt vanligare med etiketter som informerar om hur varorna har producerats. Många intressegrupper bedriver också kampanjer för att öka kunskapen om och förståelsen av dessa problem. Många av oss skulle gärna betala mer eller konsumera mindre om vi förstod konsekvenserna av våra val.

I vissa fall behöver regeringarna gå längre än till att bara korrigera marknaden och faktiskt begränsa marknadens roll i fördelningen av resurser. Både människor och ekosystem behöver vatten för att överleva och frodas. Många skulle hävda att människor har rätt till tillräckligt med dricksvatten, vatten till mat, hygien och en hälsosam miljö. Regeringarna kan därför vara skyldiga att se till att deras behov tillgodoses innan marknaden får lov att fördela resten.

I Burkina Faso har regeringen och dess internationella samarbetspartner inriktat sig på att tillgodose det grundläggande behovet av att ha tillgång till säkert dricksvatten. Även om detta ännu inte är verklighet för en fjärdedel av invånarna är situationen i dag en stor förbättring jämfört med för 20 år sedan när 60 % saknade detta.

Ändrade incitament

Globalt pågår ansträngningar att korrigera och begränsa öppna marknader, samtidigt som man utnyttjar marknadernas många fördelar. För närvarande ger dock marknadspriserna ofta missledande information – och det leder till att både producenter och konsumenter fattar dåliga beslut.

Skulle Burkina Faso producera bomull om marknaderna fungerade korrekt och priserna avspeglade de fulla kostnaderna och fördelarna av våra åtgärder?

Det är svårt att veta säkert men det är mycket troligt att landet skulle göra det. För ett mycket fattigt, kustlöst och resursfattigt land som Burkina Faso finns det inte några lätta vägar till välstånd. Bomullssektorn erbjuder åtminstone betydande inkomster, som skulle kunna bli en plattform för ekonomisk utveckling och förbättrad levnadsstandard.

Men att fortsätta att odla bomull behöver inte innebära att fortsätta att använda produktionstekniker som kräver mycket vatten och bekämpningsmedel. Eller att fortsätta att minska skogsarealen. Alternativa metoder som ekologisk bomullsproduktion kan minska vattenförbrukningen och avskaffa användningen av bekämpningsmedel helt. De direkta kostnaderna för ekologisk bomullsodling är höga – vilket innebär att konsumenternas pris för bomullsprodukter är högre – men de uppvägs mer än väl av de minskade indirekta kostnaderna för bomullsodlarna och deras samhällen.

Du väljer

Copyright: ThinkstockBeslutsfattarna har helt klart en viktig roll att spela för att bidra till att marknaderna fungerar korrekt, så att prissignalerna ger incitament till hållbart beslutsfattande. Men det är inte bara politikernas sak – informerade medborgare kan också ge sitt bidrag.

Globala distributionskedjor innebär att de beslut som fattas av tillverkare, försäljare och konsumenter i Europa kan få stora konsekvenser för välbefinnandet för människor i länder så långt bort som Burkina Faso. Sådana konsekvenser kan vara att skapa sysselsättning och inkomster, men också att överexploatera begränsade vattenresurser och förgifta lokalbefolkningen och ekosystemen.

Det är konsumenterna som fattar det avgörande beslutet. Precis som politikerna kan styra vår konsumtion genom att påverka priserna kan konsumenterna sända signaler till producenterna genom att efterfråga bomull som har odlats på ett hållbart sätt. Det är något som är värt att tänka på nästa gång du köper ett par jeans.

Mer information

Geographical coverage

[+] Show Map

Dokumentåtgärder

Kommentarer

Registrera dig nu!
Få anmälningar om nya rapporter och produkter. För närvarande har vi 32961 abonnenter. Frekvens: 3-4 e-brev/ månad.
Anmälningar arkiv
Följ oss
 
 
 
 
 
Europeiska miljöbyrån (EEA)
Kongens Nytorv 6
1050 Köpenhamn K
Danmark
Telefon +45 3336 7100