Personliga verktyg

nästa
föregående
poster

Gå till innehållet. | Gå till navigation

Sound and independent information
on the environment

Du är här: Hem / Miljösignaler - Välbefinnande och miljön / Miljösignaler 2012 / Artiklar / Från gruva till avfall och därefter

Från gruva till avfall och därefter

Ändra språk
Praktiskt taget allt som vi konsumerar påverkar miljön. När vi gör våra dagliga val om vi ska köpa vissa varor eller tjänster tänker vi ofta inte på vilket avtryck de gör på miljön. Priserna i butiken avspeglar nästan aldrig de verkliga kostnaderna. Men det finns många saker som vi kan göra för att vår konsumtion och produktion ska bli mer miljövänlig.
Electronic waste in India

Electronic waste in India  Image © EEA/Ace&Ace

I maj 2011 var Apple Store på femte avenyn i New York fullpackad med människor från hela världen som ville köpa Apples senaste iPad2. Vad som än levererades den dagen såldes slut på ett par timmar. Butiken på femte avenyn var en av de lyckligt lottade. Många Applebutiker i världen kunde bara ta emot beställningar för leverans många veckor senare.

Förseningen berodde inte på bristande planering eller en ovanligt lyckad marknadsföringskampanj. Den utlöstes av en rad katastrofer på andra sidan planeten. Fem av de viktigaste komponenterna för iPad2 tillverkades i Japan när jordbävningen inträffade den 11 mars 2011. Produktionen av vissa av komponenterna kunde utan vidare flyttas till Sydkorea eller USA men inte den digitala kompassen. En av tillverkarna av nyckelkomponenterna fanns inom 20 km från Fukushimareaktorerna och var tvungen att stänga sin fabrik.

Resursflöden till tillverkningslinjer

I vår sammankopplade värld börjar resan för många elektronikkomponenter i en gruva, som oftast finns i ett utvecklingsland, och ett produktutvecklingscenter, oftast i ett industrialiserat land. I dag kräver produktionen av bärbara datorer, mobiltelefoner, bilar och digitalkameror sällsynta jordartsmetaller, bland annat neodym, lantan och cerium. Även om många länder har oexploaterade reserver är utvinningen kostsam, och ibland giftig och radioaktiv.

Efter utvinningen transporteras råvarorna i allmänhet till en bearbetningsplats och omvandlas till olika produktkomponenter, som i sin tur levereras till olika platser för montering. När vi köper vår enhet har många komponenter redan färdats jorden runt och i varje etapp av den resan lämnar de ett avtryck på miljön.

Samma sak gäller för maten på våra bord, möblerna i vårt vardagsrum och bränslet i våra bilar. De flesta råvaror och resurser utvinns och bearbetas till konsumtionsvaror eller tjänster och transporteras till våra hem, som oftast finns i städerna. Leveransen av exempelvis vatten till de europeiska hushållen innebär inte bara att vatten utvinns från en vattentillgång. För att bereda vatten för konsumtion behöver vi infrastruktur och energi för att transportera, lagra, behandla och värma upp vattnet. När vattnet väl har ”använts” behöver vi ännu mer infrastruktur för att göra oss av med det.

Copyright: ThinkstockFör att laga en vanlig kopp kaffe i Nederländerna går det åt ungefär 140 liter vatten. Den allra största delen behövs för att odla kaffeplantan. Ännu mer häpnadsväckande är att vi behöver i genomsnitt 15 400 liter vatten för att producera ett kilo nötkött.

Källa: Water Footprint Network

Rekordkonsumtion

En del av miljökonsekvenserna av vår konsumtionsnivå och vårt konsumtionsmönster syns inte på en gång. Framställningen av elektricitet för att ladda mobiltelefoner och frysa mat medför utsläpp av koldioxid till atmosfären, som bidrar till klimatförändringarna. Transport- och industrianläggningar släpper ut luftföroreningar som svavel- och kväveoxider som skadar människors hälsa.

När många miljoner människor reser söderut på sommaren medför det ytterligare belastningar på semesterorterna. Utöver utsläppen av växthusgaser från deras resa behöver de husrum, vilket bidrar till byggsektorns efterfrågan på råvaror och energi. Den säsongsberoende ökningen av lokalbefolkningen kräver att mer vatten utvinns för sanitära behov och fritidsändamål under de torra sommarmånaderna. Det medför också mer avloppsvatten, mer transporter av livsmedel till områdena och att större avfallsvolymer måste tas om hand.

Copyright: ShutterstockTrots osäkerheten om den exakta omfattningen av vår miljöpåverkan är det uppenbart att de nuvarande nivåerna och mönstren för resursutvinning inte kan fortsätta. Vi har helt enkelt begränsade mängder av livsnödvändiga resurser som jordbruksmark och vatten. Det som oftast börjar som ett lokalt problem – vattenbrist, nedhuggning av skogar för att få betesmark eller utsläpp av föroreningar från en industrianläggning – kan lätt bli ett globalt systemproblem som påverkar oss alla.

Ett sätt att mäta resursförbrukning är det ekologiska avtrycket, som utarbetats av Global Footprint Network. Det är en uppskattning av ländernas konsumtion i termer av den globala markanvändningen, inklusive indirekt markanvändning för att producera varor och absorbera koldioxidutsläpp. Enligt den här metoden satte varje människa 2007 ett avtryck som motsvarade 2,7 globala hektar.

Det ligger långt över de 1,8 globala hektar som är tillgängliga för var och en av oss om vi ska kunna behålla vår konsumtion utan att riskera miljöns kapacitet att producera (Global Footprint Network, 2012). I industrialiserade länder är skillnaden ännu mer påtaglig. Länderna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) förbrukade 4,8 hektar per invånare trots en tillgänglig biokapacitet på 2,1 globala hektar per person (Global Footprint Network, 2011).

Men konsumtion betyder också jobb

Vår längtan efter och behov av att konsumera naturresurser är bara en sida av saken. Att bygga sommarbostäder i Spanien, odla tomater i Nederländerna, resa på semester till Thailand innebär också jobb, inkomster, levebröd och en högre livskvalitet för byggarbetare, jordbrukare och resebyråanställda. För många människor i världen innebär en högre inkomst möjlighet att tillgodose grundläggande behov. Men vad som utgör ett behov är inte enkelt att definiera och varierar betydligt beroende på kulturella uppfattningar och inkomstnivåer.

För dem som arbetar i de gruvor där sällsynta jordartsmetaller utvinns i Inre Mongoliet i Kina innebär mineralutvinningen mat på bordet för deras familjer och utbildning för barnen. För fabriksarbetarna i Japan innebär det inte bara mat och utbildning utan kanske också ett par semesterveckor i Europa. För folkmassorna som flockas i Applebutiken kan slutprodukten för vissa innebära ett nödvändigt verktyg i arbetet och för andra en underhållningsprodukt. Behovet av underhållning är också ett mänskligt behov. Miljöpåverkan beror på hur vi tillfredsställer det behovet.

Rakt ned i soptunnan

Den resa som våra elektronikenheter, vår mat och vårt kranvatten gör slutar inte vid våra hem. Vi behåller vår tv och vår kamera tills den inte längre är på modet eller är kompatibel med vår dvd-spelare. I en del EU-länder kastas en tredjedel av den inköpta maten i soptunnan. Och tänk på all mat som kastas redan innan vi köper den. Varje år slängs 2,7 miljarder ton avfall i soptunnan i EU:s 27 medlemsstater.

Man vart tar allt avfall vägen? Det kortaste svaret är: Utom synhåll. En del av avfallet köps och säljs faktiskt – legalt och illegalt– på globala marknader. Det långa svaret är mycket mer komplicerat. Det beror på vad som slängs och var. Mer än en tredjedel av det avfall som genereras i de 32 medlemsländerna i Europeiska miljöbyrån består av bygg- och rivningsavfall, som har ett nära samband med ekonomiska uppsving. En fjärdedel består av gruvavfall. Även om allt avfall uppkommer på grund av vår konsumtion är det bara mindre än en tiondel av hela avfallsvikten som kommer från hushållen.

Vår kunskap om avfall är lika ofullständig som vår konsumtionsstatistik men det är tydligt att vi fortfarande har mycket kvar att göra när det gäller avfallshanteringen. I genomsnitt använder varje EU‑medborgare 16–17 ton råvaror per år och mycket av den mängden blir förr eller senare till avfall. Den mängden skulle öka till ungefär 40–50 ton per person om outnyttjad utvinning (t.ex. avtäckning för gruvdrift) och ekologiska ryggsäckar (den sammanlagda mängden naturresurser som förstörs i sin naturliga omgivning) för importen beaktades.

Lagstiftningen, bland annat EU-direktiven om deponier, uttjänta fordon, batterier, förpackningar och förpackningsavfall, har hjälpt EU att dirigera en stor del av det kommunala avfallet från deponier till förbrännings- och återvinningsanläggningar. År 2008 återvanns 46 % av det fasta avfallet i EU. Resten skickades till förbränning (5 %) eller deponi (49 %).

Data on waste - SV

På jakt efter en ny typ av guldgruva

Elektriska hushållsapparater, datorer, belysningsutrustning och telefoner innehåller farliga ämnen som utgör ett hot mot miljön, men de innehåller också värdefulla metaller. År 2005 uppskattade man att el- och elektronikutrustningen på marknaden innehöll 450 000 ton koppar och sju ton guld. På Londons metallbörs skulle dessa metaller i februari 2011 ha varit värda ungefär 2,8 miljarder euro respektive 328 miljoner euro. Trots betydande variationer mellan länderna i Europa är det för närvarande bara en liten del av elektronikutrustningen som samlas in och återanvänds eller återvinns när den kasseras.

Ädelmetaller som kastas bort som avfall har också en global dimension. Tyskland exporterar ungefär 100 000 begagnade bilar via Hamburg bort från EU, främst till Afrika och Mellanöstern. År 2005 innehöll dessa bilar ungefär 6,25 ton platinametaller. Till skillnad från EU har de flesta importländerna inte lagstiftning och kapacitet att nedmontera och återvinna begagnade bilar.

Detta innebär en ekonomisk förlust och leder också till ökad utvinning och miljöskador som skulle ha kunnat undvikas, ofta utanför EU.

Bättre kommunal avfallshantering erbjuder betydande fördelar genom att omvandla vårt avfall till en värdefull resurs, undvika att skada miljön, bland annat på grund av minskade utsläpp av växthusgaser, och genom att minska efterfrågan på nya resurser.

Låt oss ta papper som exempel. År 2006 återanvändes nästan 70 % av pappret i det fasta kommunala avfallet, vilket motsvarar en fjärdedel av den totala förbrukningen av pappersprodukter. Om återanvändningen ökades till 90 % skulle vi kunna tillgodose mer än en tredjedel av pappersefterfrågan med återanvänt material. Det skulle minska efterfrågan på nya resurser och mindre pappersavfall skulle skickas till deponier eller förbränning, vilket minskar utsläppen av växthusgaser.

Hur kan vi gå vidare?

Det är inte konsumtionen eller produktionen i sig som skadar miljön. Det är miljökonsekvenserna av det vi konsumerar, var och hur mycket, och hur vi producerar. På global nivå måste politiker, företag och det civila samhället medverka till en miljövänligare ekonomi.

Tekniska uppfinningar erbjuder många lösningar. Ren energi och rena transporter ger mindre miljökonsekvenser och kan tillgodose en del av våra behov, om än inte alla. Men teknik räcker inte.

Copyright: Gülcin KaradenizVår lösning kan inte bara handla om att återvinna och återanvända råvaror så att vi utvinner mindre mängder resurser. Vi kan inte undvika att förbruka resurser men det vi kan göra är att förbruka dem klokare. Vi kan gå över till renare alternativ och göra våra produktionsprocesser mer miljövänliga och lära oss att förvandla vårt avfall till en resurs.

Bättre politik, bättre infrastruktur och mer incitament behövs helt klart men de kan bara ta oss en bit på vägen. Den sista sträckan beror på våra konsumtionsval. Vilken bakgrund och ålder vi än har påverkar våra dagliga beslut om att köpa vissa varor och tjänster vad och hur mycket som produceras. Butiksägarna kan också påverka vad som sätts på hyllorna och kan vidarebefordra efterfrågan på hållbara alternativ längre upp i distributionskedjan.

Ett ögonblicks eftertanke framför snabbköpets hyllor eller soptunnan är kanske en bra start för vår egen omställning till ett hållbart levnadssätt. Kan jag använda gårdagens rester i stället för att kasta bort dem? Kan jag låna den här maskinen i stället för att köpa en ny? Var kan jag lämna min mobiltelefon till återvinning? …

Mer information

Geographic coverage

Kommentarer

Europeiska miljöbyrån (EEA)
Kongens Nytorv 6
1050 Köpenhamn K
Danmark
Telefon +45 3336 7100