Personliga verktyg

nästa
föregående
poster

Gå till innehållet. | Gå till navigation

Sound and independent information
on the environment

Du är här: Hem / Miljösignaler - Varje andetag vi tar / Miljösignaler 2011 / Artiklar / Att dela natu rens rikedomar

Att dela natu rens rikedomar

Ändra språk
Av de 8,2 miljarder ton råvaror som konsumerades i EU‑27‑länderna 2007 svarade mineraler för 52 procent, fossila bränslen för 23 procent, biomassa för 21 procent och metaller för 4 procent. (SOER 2010)

 Image © EEA/John McConnico

Tusentals kilometer från Europa i staten Orissa vid Bengaliska viken rullar tusentals lastbilar förbi. Detta är östra Indien, den legendariska källan till Indiens mineraltillgångar och en viktig råvarukälla till världens tidigare industritillväxt. Mineraltillgångarna i denna del av Indien hör fortfarande till de mest värdefulla i världen och områdets industrirevolution befinner sig kanske bara i sin linda.

Stambefolkningen som lever i skogen här har mycket att förlora och lite att vinna. Skogens urbefolkning har inte mycket till skydd – deras rättigheter har aldrig fastställts eller erkänts ordentligt. I ett litet stamsamhälle djupt in i skogarna i distriktet Gajapati lever paret Gangi Bhuyan och Sukru Bhuyan tillsammans med sin familj i och av skogen.

Omkring fem månader om året livnär sig familjen på mindre än ett halvt tunnland som de odlar i randen av skogen som omger deras hemby Raibada. Samtidigt hämtar de också grönsaker, frön, frukt, medicin och byggnadsmaterial (till exempel gräs) från skogen. I ytterligare fyra månader är detta deras huvudsakliga födokälla. Utan skogen skulle de svälta. Under årets resterande tre månader tvingas de bege sig till storstadsområden som till exempel Bangalore eller Mumbai, där de gör dagsverken.

Rikedom under jord – fattigdom ovanför

Orissa ligger vid Bengaliska viken i den östra delen av den indiska halvön och är rik på en rad olika mineral. Staten betraktas som en av de resursrikaste staterna i landet. Kvalitetsmässigt anses mineraler från Orissa vara bland de bästa i världen.

Med sitt överflöd av huvudsakligen oexploaterade reserver av kol, järnmalm, bauxit, kromit, kalksten, dolomit, mangan, granit, tenn, nickel, vanadin och ädelstenar håller delstaten på att ta ett stort språng i sin industrialisering. För vissa mineraler står Orissa också för en betydande andel av världens reserver inte bara kvantitativt, utan även kvalitativt. Det är därför som internationella företag står i kö för att få tillgång till dem.

Vissa mineral används i Indien, men en betydande mängd exporteras. Bland köparna finns Kina, Japan, Sydafrika, Ryssland, Korea, Thailand, Malaysia, Indonesien, Ukraina, Nepal, USA och naturligtvis EU (Ota, A.B.,2006).

Skiljelinjer i vår globala värld

Med sin kombination av underjordisk rikedom och fattigdom ovan jord illustrerar Orissa flera skiljelinjer i vår globala värld. Här möts ojämlikhet, den oförsonliga jakten på naturresurser och påtvingade folkförflyttningar. Gruvbrytningen i Orissa medför visserligen ekonomiska fördelar för området, men dessa inkomster delas inte lika. För skogsbefolkningen är kostnaden hög eftersom deras hem är i riskzonen när gruvbolagen i ökad utsträckning försöker få tillgång till deras mark.

Sextio procent av Orissas stambefolkningar lever på mark där det finns underjordiska mineraltillgångar. Traditionellt har de inga papper på sin äganderätt till marken. Stamsamhällen har tvångsförflyttats för att bereda mark för ekonomiska utvecklingsprojekt, bland annat gruvbrytning. Den ekonomiska utvecklingen har inneburit att förflyttningarna ökat i både antal och omfattning sedan 1991 (Ota, A.B., 2006).

Europas resursanvändning får allt större konsekvenser

I Europa är vi starkt beroende av naturresurser som bränsle för vår ekonomiska utveckling och för vårt välstånd. Vi använder nu mer resurser än vad som finns tillgängligt lokalt och vi blir alltmer beroende av resurser från andra håll i världen.

Över 20 procent av de råvaror som vi använder i Europa är faktiskt importerade. Och vi använder alltmer råvaror indirekt, eftersom vi också importerar färdigvaror som tillverkats på annat håll.

Vårt beroende av import är särskilt starkt i fråga om bränslen och mineralprodukter. Men Europa är också nettoimportör av foder och spannmål för europeisk produktion av kött och mejeriprodukter. Och över hälften av EU:s fiskleveranser importeras. Efter att ha gjort slut på våra egna fiskbestånd gör vi samma sak på andra håll i världen.

Miljöpåfrestningarna vid utvinning av resurser och tillverkning av handelsvaror – till exempel det avfall som det ger upphov till liksom vatten- och energiförbrukningen – påverkar ursprungsländerna. Resurspåverkan kan vara betydande: för datorer och mobiltelefoner kan den vara flera gånger större än själva produkten. Trots sin betydelse avspeglas dessa belastningar sällan i priserna eller andra signaler som vägleder konsumenterna i deras beslut.

Ett annat exempel på en naturresurs som är inbäddad i handelsvaror är det vatten som krävs för tillverkning av många livsmedels- och fiberprodukter. Produktionen leder till en indirekt och ofta implicit export av vattenresurser. Exempelvis återfinns 84 procent av EU:s bomullsrelaterade vattenförbrukning utanför EU, huvudsakligen i områden med vattenbrist och intensiv konstbevattning.


Läs mer och se en fullständig referenslista i SOER 2010:
www.eea.europa.eu/soer/synthesis


Där naturens fördelar flödar

Användning av naturresurser hänger samman med en rad olika miljöproblem och socioekonomiska frågor.

TEEB (The Economics of Ecosystems and Biodiversity) är en viktig analys av den biologiska mångfaldens globala, ekonomiska betydelse där man belyser sambanden mellan förlust av biologisk mångfald och fattigdom.

TEEB-forskarna försökte identifiera vilka som är de omedelbara förmånstagarna av många av de tjänster som ekosystemen och den biologiska mångfalden ger. ”Svaret är att det huvudsakligen är de fattigaste”, skriver Pavan Sukhdev, chef för initiativet för grön ekonomi inom FN:s miljöprogram (UNEP). De försörjningskällor som påverkas mest är självhushållsjordbruk, husdjursskötsel, fiske och informellt skogsbruk – källor till försörjning som de flesta av världens fattiga är beroende av (Europeiska kommissionen, 2008).

Den förlorade biologiska mångfalden i Indien har också allvarliga konsekvenser för kvinnor, eftersom det har stora följder för deras roll som insamlare av skogens förnödenheter. Studier i stamområdena i Orissa och Chattisgarh har dokumenterat hur avskogningen har lett till förlorade utkomstmöjligheter. Kvinnorna måste gå fyra gånger så långt för att samla in skogsprodukter och kan inte längre samla in medicinalörter, eftersom de har uttömts. Denna förlust minskar inkomsten, ökar slitet och påverkar den fysiska hälsan. Det finns också belägg för att kvinnornas relativa status i familjen är högre i byar med god tillgång till skog. Något som sätts i samband med att deras bidrag till hushållsinkomsten är större än i byar som saknar tillgång till den naturresursen. (Sarojini Thakur, 2008)

I Europa är vi ofta avskärmade från de direkta konsekvenserna av miljöförsämringarna – åtminstone på kort sikt. Men för fattiga som är direkt beroende av naturen för mat och bostad kan effekterna bli svåra. De svagaste i samhället bär ofta den största bördan av förstörda natursystem samtidigt som de får få eller inga av fördelarna.

De årliga förlusterna av naturkapital brukar uppskattas till några blygsamma procentenheter av BNP. Men om vi formulerar om dem i mänskliga mått enligt principen om rättvisa och vår kunskap om vart naturens fördelar går – dvs. för fattiga – blir argumenten för att minska förlusterna betydligt starkare.

Detta gäller i hela världen. Det handlar om att världens fattiga ska ha rätt till försörjning från naturen som ger dem hälften av deras välfärd eller mer, flöden som de omöjligen kan ersätta med annan försörjning (Europeiska kommissionen, 2008).

ForestNaturkapitalet och ekosystemtjänster

Begreppen naturkapital och ekosystemtjänster står i centrum för diskussionerna om människans relation till naturen. För att förstå dem kan det vara lärorikt att fundera över vad natursystemen faktiskt gör för oss.

Vi tar skogarna som exempel. Skogarna kan ge mat av olika slag: frukt, honung, svamp, kött osv. Om skogarna förvaltas rätt kan de också ge ett hållbart flöde av resurser som ved. Men skogarna ger mycket mer än så. Träden och vegetationen bidrar till att bibehålla ett hälsosamt klimat lokalt och globalt genom att absorbera föroreningar och växthusgaser. Skogsmarken bryter ned avfall och renar vattnet. Människor reser ofta långt för att njuta av skogarnas skönhet och lugn, eller ägnar sig åt fritidssysselsättningar som jakt.

Alla dessa tjänster – som ger mat och fibrer, reglerar klimatet osv. – är värdefulla. Vi skulle betala mycket för maskiner som kunde göra samma sak. Därför bör vi tänka på ekosystemen som en form av kapital som tillhandahåller tjänster till ägaren, men även till andra människor när och fjärran (som klimatreglering). Det är mycket viktigt att vi bevarar vårt naturkapital – och inte överexploaterar eller förorenar ekosystemen – om det ska kunna fortsätta att förse oss med dessa oerhört värdefulla tjänster.

Värdet av biologisk mångfald i våra skogar

Den främsta anledningen till att vi inte bör låta skogarnas mångfald gå förlorad är att dess värde inte är särskilt väl känt. Beslutet att omvandla en hektar skog som är rik på biologisk mångfald till jordbruk eller bebyggelse grundas ofta på de omedelbara och kortsiktiga fördelarna. Föga uppmärksamhet ägnas åt de många icke-mätbara ekologiska tjänster som områdets ekosystem tillhandahåller.

Medicin i Indiens skogar

Utöver den rika floran och faunan har Indien också en av världens största resursrikedomar i form av medicinalörter. Inte mindre än 8 000 växtsorter används regelbundet av människor i Indien, varav 90–95 procent kommer från skogarna. Mindre än 2 000 av dessa växter är officiellt dokumenterade i det indiska läkemedelssystemet. De övriga är inte dokumenterade utan kunskapen om dem förmedlas genom muntlig tradition. Endast 49 sorter används inom modern medicin.

Den biologiska mångfalden är en form av försäkring mot sjukdomar, en kunskapsbank som innehåller potentiella botemedel mot sjukdomar som cancer eller aids. Barken från kinaträdet används till exempel som läkemedel mot malaria. Allt för ofta är vi okunniga om samhällets förlust när en art utrotas.

Detta avsnitt bygger på rapporten Green accounting for Indian states project: the value of biodiversity in India’s forests (Gundimeda m.fl., 2006).

Rätten att stanna

Globalisering kännetecknas ofta av rörelse, till exempel av människor, varor, rikedomar och kunskap. Att få lov att stå still eller stanna kvar brukar i allmänhet inte höra till de mänskliga rättigheter som vi prioriterar. Men skogsbefolkningen i Orissa och många andra ber ofta just om detta: att kunna stanna kvar där de är, där de har mat och bostad och kontakt med sin familj och stammen. Där de i generationer har känt sig trygga och säkra.

När en flodvåg av människor rör sig mot städerna och tätbebyggda områden borde vi tänka på att ge dem möjlighet att stanna kvar där de är.

Geographical coverage

[+] Show Map

Dokumentåtgärder

Kommentarer

Registrera dig nu!
Få anmälningar om nya rapporter och produkter. För närvarande har vi 32995 abonnenter. Frekvens: 3-4 e-brev/ månad.
Anmälningar arkiv
Följ oss
 
 
 
 
 
Europeiska miljöbyrån (EEA)
Kongens Nytorv 6
1050 Köpenhamn K
Danmark
Telefon +45 3336 7100