Pressmeddelande

Idag har Europeiska miljöbyrån (EEA) i Köpenhamn offentliggjort läges- och utsiktsrapporten om EU:s miljö: "Miljön i Europeiska unionen vid sekelskiftet". I rapporten tillhandahålls för första gången en bedömning av utvecklingen av miljöns kvalitet inom EU i den närmaste framtiden, dvs. fram till år 2010¹.

De viktigaste rönen i rapporten

Trots över tjugofem år av europeisk miljöpolitik – som har varit framgångsrik på sina egna villkor – återhämtar sig den allmänna miljökvaliteten i EU inte avsevärt. Verkliga framsteg har gjorts på vissa områden, t.ex. vad gäller vattenkvalitet i vattendrag och försurningsfenomen, men situationen har också försämrats på andra områden, t.ex. vad gäller avfall. Utan hjälp kan miljöpolitiken inte skapa den hållbara utvecklingen som fastställts som mål i Amsterdamfördraget. De ekonomiska sektorerna måste sadla om och ta på sig sin del av ansvaret för att uppnå en hållbar utveckling.

Föreliggande rapport analyserar denna situation och dokumenterar den aktuella och den framtida ohållbara utvecklingen inom vissa ekonomiska sektorer, t.ex. transport, energi, jordbruk, konsumtion i hushållen och turism. Denna utveckling utgör det största hindret för en förbättrad miljö, även med beaktande av gällande riktlinjer eller sådana som var under utarbetande fram till 1997.

Om inte ytterligare åtgärder vidtas kommer miljön i EU även i fortsättningen att allvarligt belastas av en rad verksamheter, varav flera förväntas expandera (t.ex. transport, industri och fritid), och även av individuellt beteende. Eftersom dessa verksamheter är hopkopplade kommer de att ha en kedjereaktionsliknande verkan på varandra:

* Den ekonomiska tillväxten i EU²: Trots vissa framsteg i eko-effektivitet (mindre förorening per BNP), kommer produktion och konsumtion i allmänhet att sätta större krav på naturliga resurser och skapa flera föroreningar och mera avfall. Avfallsproduktionsökningen med 10 % mellan 1990 och 1996 kommer troligen att fortsätta. Denna utveckling har redan börjat nöta på de framsteg som gjorts med miljöpolitiska initiativ (t.ex. direktiv om luftkvalitet) och det krävs en påskyndning av konstaterade insatser för att uppnå en större integration av miljöfrågor på samtliga politiska områden.

* Trots att enerigieffektiviteten förbättrats, kommer energiförbrukningen i EU att öka med 15 % mellan 1995 och 2000. Med flera hushåll, växande mobilitet och ökad transport förväntas persontransporter med bil att öka med 30 % och godstransporter med 50 %. Detta orsakar framför allt en ökning av koldioxidutsläpp, den huvudsakliga växthusgasen, vilket gör det svårare att behandla frågor om klimatförändring (EU:s mål att sänka utsläpp av växthusgaser med 8 % mellan 1990 och 2008-2012 kommer inte att uppnås med de åtgärder som antogs före Kyotomötet: i stället förväntas en ökning med 6 %). Andelen förnybar energi (6 % i nuläget) växer, dock endast måttligt (målet på 12 % inom år 2010 kommer troligen inte att uppnås).

* Turismverksamheten växer snabbt och markant (internationella turistbesök förväntas öka med 50 % mellan 1996 och 2010), vilket höjer transport- och energibehoven. Tillsammans med den fortlöpande urbaniseringen (markanvändningen förändras med upp till 120 ha/dag i vissa länder) utgör detta ett allvarligt hot mot landsbygdsresurser och känsliga arealer som kustområden, av vilka 85 % redan är utsatta för höga eller måttliga belastningsrisker.

* Kemikalieproduktionen i sin helhet tenderar att öka och för 75 % av de vanligaste kemikalierna på marknaden genomförs inte minsta riskbedömning. Utsläpp – från industri, vägtransport och jordbruk – av vissa kemikalier som kadmium och koppar och vissa bekämpningsmedel kommer att öka, andra – bly och dioxiner – kommer att minska.

* Integration av miljöfrågor i sektoriellt beslutsfattande och riktlinjer är en verklig men långsam process. Viktiga framsteg har åstadkommits inom industrin (miljöstyrnings- och miljöredovisningsordningar), miljökonsekvensutredning och ekonomiska styrmedel (som t.ex. miljöavgifter) tillämpas dock fortfarande endast på liten skala. Det finns en stor potential för att utvidga integrationsriktlinjer och –instrument till andra ekonomiska sektorer.

Vad har uppnåtts, på vilka områden och vilka är framtidsutsikterna?

Bedömning av framstegen under de senaste 5–10 åren och av trenderna fram till 2010 (fram till 2050 för klimatförändring och för ozonnedbrytande ämnen). Ansiktena i belastningskolumnerna avser utvecklingen för de faktorer som orsakar problemen – t.ex. föroreningsutsläpp och markanvändning. Ansiktena i tillstånds- och konsekvenskolumnerna avser den ändrade miljökvalitet som belastningarna ger upphov till.

BELASTNINGAR		Miljöfrågor	TILLSTÅND & KONSEKVENSER
Nu	Framtiden		Nu	Framtiden
		Växthusgaser och klimatförändring
		Nedbrytning av ozonskiktet
		Farliga ämnen		?
		Gränsöverskridande luftförorening
		Överbelastning av vattenresurser
		Markskador		?
		Avfall
		Biologisk mångfald		?
		Människors hälsa		?
		Städerna
		Kust- och havsområdena		?

Teckenförklaring:

Från den sammanfattande tabellen ovan framgår att signifikanta och positiva nedskärningar skett för ozonnedbrytande ämnen och att försurande utsläpp och fosforhaltiga utsläpp i vattendrag reducerats. Framstegen med att lätta de övriga belastningarna på miljön har för det mesta varit otillräckliga. Sedan 1990 har en signifikant avkoppling från BNP skett endast för luftförorenande utsläpp. Däremot har avkopplingen för koldioxid och avfall varit relativt liten . Enligt prognoserna kommer dessa tendenser att bestå fram till år 2010 och framtida utsläpp att öka inom problemområden som visat sig svåra att lösa, som t.ex. växthusgasutsläpp, kemikalier och avfall.

I de huvudsakliga ekonomiska sektorerna har förorenande utsläpp minskat avsevärt inom energi-, transport- och industrisektorerna och i mindre utsträckning även inom jordbrukssektorn. Energiförbrukningen och koldioxidutsläppen har dock ökat i samma takt som utsläppen (transport och jordbruk) eller endast avkopplats minimalt. Det finns inga tecken på signifikanta förbättringar av eko-effektiviteten i dessa kritiska sektorer inom år 2010.

Dessa belastningar leder till en likaledes oroande bild av miljöns tillstånd år 2010. Framför allt förväntas effekterna av klimatförändring och växande avfallsmängder att försämras. Positiva utvecklingar förväntas vad gäller konsekvenser av gränsöverskridande luftföroreningar (ekosystem med nivåer av sur nederbörd över den kritiska gränsen kommer att sjunka från 25 % år 1990 till 7 % år 2010), vattenförorening (ytterligare minskning av utsläppen av fosfor och organiska ämnen) och luftkvaliteten i städer (ständig förbättring).

Graverande osäkerheter återstår dock. Beroende antingen på brist av uppgifter inom vissa områden (t.ex. mark, biologisk mångfald och bekämpningsmedel i grundvattnet) eller av osäkerhet vad gäller framtida socioekonomiska utvecklingar är det svårt att klart och tydligt bedöma riktningen vi har slagit in på. Det är särskilt svårt att bedöma framtidsperspektiv för viktiga frågor som uppstår och orsakar växande oro i samhället, som t.ex. frågor om människans hälsa (huvudsakligen luftrelaterade: partikulära luftföroreningar är involverade i ca 40 000 till 150 000 extra dödsfall av vuxna på grund av andningssjukdomar i städer/år), kemikalier (t.ex. dioxiner) och genetiskt modifierade organismer i livsmedel.

Det finns dock små, men snabbt växande positiva signaler i olika länder: utnyttjandet av vindkraft ökar, andelen cyklister växer i vissa städers trafik, områden och kommuner förklaras bekämpningsmedelfria, ekologiskt jordbruk ökar signifikant, många företag antar hållbarhet som en genomförbar och vinstgivande process och många kommuner utvecklar egna lokala Agenda 21-program.

Slutligen dokumenterar rapporten om utmaningar och möjligheter i samband med EU:s utvidgning. Vissa ansökarländer har ur miljösynpunkt en mer hållbar ekonomisk verksamhet, och dessutom större arealer med naturlig miljö. Det finns dock fara för att deras miljö skadas om de i övergången till EU-medlemskap följer samma utvecklingsväg som de femton EU-länderna. Om konvergens med nulägets EU innebär påskyndad ekonomisk tillväxt i ansökarländerna, är det viktigt att dessa ser till att inte samma miljöförsummelser upprepas som de som varade i tjugo år i Västeuropa, för att på 70-talet slutligen leda till ett snabbåtgärdsprogram på europeisk och nationell nivå.

"Miljöns tillstånd i EU och framstegen mot en hållbar utveckling är inte tillfredsställande och det kan även försämras innan vi har lyckats skapa de rätta villkoren för en förbättring. Det finns positiva men fortfarande små signaler som tyder på att en ändring är möjlig och lönande, att villkoren för att uppnå målet gror och likaså EU:s chanser, särskilt vad gäller minskningen av växthusgasutsläpp och utvidgningsprocessen. Låt oss klara dessa utmaningar." sade miljöbyråns direktör Domingo Jimenez-Beltran vid presentationen av rapporten inför EU:s miljöråd den 24 juni 1999.

Ytterligare information erhålls av:
Ronan Uhel, projektledare för rapportering om miljön, Europeiska miljöbyrån (tfn: +45/33367130)

¹ I rapporten "Miljön i Europeiska unionen in på 2000-talet" behandlas i första hand miljöns tillstånd i de 15 EU-medlemsstaterna. I diskussionen av frågor som har samband med utvidgningen av EU tas också läget i de 11 kandidatländerna upp (dvs. Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern samt Cypern. Dessutom berörs även Efta-länderna (Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz) i någon mån. I rapporten redovisas de senaste tillgängliga bedömningarna och mätningarna, och dessutom förutspås framtida trender – vilket innebär en bedömning av de framsteg som hittills gjorts och av dem som kan väntas i framtiden på vägen mot EU:s och andra internationella organisationers politiska och andra mål. I detta sammanhang beaktas de förväntade framtida belastningarna, inbegripet utvecklingen på bland annat det ekonomiska området. Syftet med rapporten är att ge viktig information till alla dem som utformar och genomför verkningsfulla miljöpolitiska åtgärder liksom andra åtgärder som kan inverka på miljöpolitiken.

²Rapporten stödjer sig på ett grundscenario (baserat på OECD:s och Europeiska kommissionens socioekonomiska "business-as-usual"-scenarion) enligt vilket den ekonomiska tillväxten kommer att öka med 45 % mellan 1990 och 2010 och ändkonsumtionen med 50 % mellan 1995 och 2010.