nästa
föregående
poster

Om politiska instrument

Sida Senast ändrad 2016-04-22
This page was archived on 2015-11-19 with reason: Content is outdated
Politiken har en nyckelroll för tillståndet hos miljön omkring oss. EU har 35 års erfarenhet av att utforma miljöpolitik, och under den tiden har gott och väl 200 rättsakter antagits och strategiska vägar definierats. Politiken var till en början inriktad på att fastställa tekniska standarder. Spektrumet av politiska instrument har gradvis vidgats, då man har insett att det inte finns ett enda politiskt universalverktyg som ger lösningen på alla problem. EU:s sjätte miljöhandlingsprogram stöder en blandning av instrument: rättsliga krav (åtgärder för "kontroll/styrning"), tekniköverföring, marknadsbaserade styrmedel, forskning, bestämmelser om miljöansvar, grön offentlig upphandling och frivilliga system och avtal. MIljöbyråns undersökningar av politikens effektivitet visar att den institutionella organisationen kan vara lika viktig som utformningen på själva politiken.

EU:s miljölagstiftningspaket erkänns som ett av de starkaste i världen. Det fungerar – när det är helt genomfört och efterlevnaden kontrolleras. Utan denna lagstiftning skulle vår miljö se helt annorlunda ut. Vi har sanerat vårt vatten och vår luft, avvecklat vissa ämnen som bryter ned ozonskiktet och fördubblat återvinningen av avfall. Föroreningarna från våra bilar har minskat; utan de förbättringar som katalysatorerna har medfört de senaste 20 åren skulle vissa utsläpp vara tio gånger så höga som de är nu.

Idag ger EU:s strategi för hållbar utveckling en övergripande långsiktig ram i strävan efter synergier mellan ekonomiska och social mål samt miljömål. Enligt EU-fördraget krävs det att miljöskyddskraven integreras i utformningen och genomförandet av all gemenskapens politik, t.ex. energi, jordbruk och transport. Denna "miljöintegrering" bidrar till att förhindra att problem uppstår vid källan i stället för att endast använda "ändlösningar".

EU arbetar med en bättre samordnad strategi för beslutsfattande, som bygger på principerna om konsekvensbedömning och bättre lagstiftning. Häri ingår också rekommendationer för att förbättra allmänhetens deltagande i hanteringen av samverkan mellan vetenskapen, tekniken och samhället, vilket är en nödvändig förutsättning för tillämpningen av försiktighetsprincipen.

Marknadsbaserade styrmedel som överlåtbara utsläppsrättigheter och miljörelaterade skatter blir allt viktigare på EU:s dagordning. Syftet med dessa är att ekonomiska verksamheters miljö- och hälsokostnader ska komma i nivå med marknadspriserna och att sätta ett pris på användningen av naturresurser som luft, vatten och mark. Aktuella exempel är EU:s system för handel med utsläppsrätter och harmoniserade miljöbeskattning, t.ex. direktivet om beskattning av energiprodukter och elektricitet och "Eurovinjettdirektivet" för godstransporter. Avskaffandet av bidrag som leder till negativa miljöeffekter prioriteras också. 2007 års grönbok om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och näraliggande politikområden lanserar på nytt tanken på en reformerad miljöbeskattning, dvs. en växling från skatt på arbete till miljöskatt.

"Socialismen misslyckades med att säga den ekonomiska sanningen. Kapitalismen kan misslyckas med att säga den ekologiska sanningen" (Lester Brown, Fortune Brainstorm-konferensen, 2006).

Permalinks

Dokumentåtgärder