nästa
föregående
poster

Ökande global efterfrågan hotar de naturliga system vi är beroende av

Detta är ett av huvudbudskapen i Miljön i Europa – tillstånd och utblick 2010 (SOER 2010), Europeiska miljöbyråns (EEA) flaggskeppsrapport.

I huvudsak bekräftar SOER 2010 att miljöpolitiken i EU och dess grannländer, och åtgärder inom berörda områden, har lett till påtagliga miljöförbättringar, men stora utmaningar återstår. Vi inser allt tydligare att naturkapitalet i våra ekosystem är nödvändigt för vår hälsa, vårt välbefinnande och vårt välstånd. Det ger oss tjänster som driver ekonomin och skapar de nödvändiga betingelserna för liv – rent vatten, pollinering av grödor, nedbrytning av avfall och reglering av klimatet, för att nämna några få exempel.

SOER 2010 visar att den långsiktiga efterfrågan på naturresurser för att föda, klä, hysa och transportera människor ökar på grund av det globala trycket. Vårt naturkapital berörs dessutom av efterfrågan på nya resurser, till exempel växtbaserade kemikalier och biomassa som ska ersätta fossila bränslen. Sammantaget innebär den ökande efterfrågan på naturkapital ett växande hot mot Europas ekonomi och sociala sammanhållning.

SOER 2010 visar på en ökande förståelse för sambanden mellan klimatförändringen, den biologiska mångfalden, resursanvändningen och människors hälsa – och ger insikt om att trycket på mark, vattendrag och hav blir allt större. Dessa komplexa samband – både inom Europa och globalt – innebär ökad osäkerhet och större risker för miljön.

Utmaningarna är stora, men det finns möjligheter för Europa att bevara sitt naturkapital. Vi måste så snabbt som möjligt öka vår resurseffektivitet och förbättra tillämpningen av Lissabonavtalets principer för miljöskydd. Ökade insatser behövs för att värdera miljön i pengar och se till att dess värde kommer till uttryck i marknadspriser, t.ex. genom användning av miljöskatter. Vi bör förbättra vår förståelse av miljöns tillstånd och framtidsutsikter. Och vi bör engagera olika grupper i arbetet med att bygga upp kunskapsbasen och i de miljöpolitiska processerna i stort. Alla dessa åtgärder är en del av en mer grundläggande omställning som leder vidare från en koldioxidsnål till en verkligt miljöanpassad ekonomi i Europa.

Vi måste anstränga oss mer inom alla områden

En granskning av EU:s strategiska prioriterade miljöområden visar på samma generella utveckling: vi gör framsteg men vi äventyrar nuvarande och kommande generationers välbefinnande om vi inte anstränger oss mer.

När det gäller klimatförändringen har vi minskat utsläppen av växthusgaser och är på god väg att uppfylla våra internationella åtaganden enligt Kyotoprotokollet. EU förväntas nå sitt mål: en minskning av utsläppen med 20 procent till 2020 om befintlig lagstiftning tillämpas. Vi använder dessutom förnybara energikällor i större utsträckning och är på väg att nå vårt mål för 2020 om att 20 procent av slutförbrukningen av energi ska komma från förnybara källor.

Men den viktigaste slutsatsen är kanske ändå att de internationella ansträngningarna för att minska utsläppen av växthusgaser är långt ifrån tillräckliga för att hålla den genomsnittliga globala temperaturhöjningen under 2 °C. Detta är av avgörande betydelse, eftersom en större höjning än så innebär en oerhört mycket större osäkerhet och risk när det gäller miljöförändringens karaktär och omfattning och skulle kräva en mycket mer omfattande anpassning.

Inom området natur och biologisk mångfald har Europa utökat sitt Natura 2000-nätverk av skyddade områden till att omfatta 18 procent av EU:s areal. Vi gör framsteg när det gäller att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Exempelvis minskar vanliga fågelarter inte längre. Kvaliteten på sötvatten har förbättrats generellt och lagstiftningen om utsläpp till luft och vatten har minskat hotet mot den biologiska mångfalden.

Men EU kommer inte att nå målet för 2010 om att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Havsmiljön påverkas starkt av föroreningar och överfiske. Som en följd av fisketrycket fiskas i dagsläget 30 procent av Europas fiskbestånd (de bestånd för vilka data finns) med större intensitet än de säkra biologiska gränserna, och fångsterna har minskat generellt sedan 1985. Mark- och sötvattensekosystem står fortfarande under ett hårt tryck i många länder, trots en minskande föroreningsbelastning. Skogarna, som är oerhört viktiga för den biologiska mångfalden och ekosystemstjänsterna, exploateras fortfarande intensivt, och ett allt intensivare jordbruk har haft stora konsekvenser för den biologiska mångfalden.

Inom området naturresurser och avfall har Europas avfallshantering stadigt utvecklats från deponier till återvinning och förebyggande av avfallsproduktion. Trots detta hamnade hälften av de sammanlagt 3 miljarder ton avfall som producerades i EU-27 2006 i deponier.

Resursanvändningen ökar men i lägre takt än BNP. Denna delvisa frikoppling är uppmuntrande, men Europas resursanvändning ökar fortfarande. I EU-12 ökade exempelvis resursanvändningen med 34 procent mellan 2000 och 2007. Dessutom konsumerar vi mer än vi producerar, i dagsläget importeras över 20 procent av de resurser som används i Europa (främst bränslen och gruvprodukter). Som en följd av detta ger den europeiska konsumtionen betydande miljöeffekter i exporterande länder och regioner. Vattenförbrukningen är generellt stabil eller minskande i hela Europa, men vattenresurserna överutnyttjas i vissa länder och avrinningsområden (och det finns risk för att problemet förvärras).

Inom området miljö, hälsa och livskvalitet har föroreningen av vatten och luft minskat. Man har lyckats väl med att minska halterna av svaveldioxid (SO2) och kolmonoxid (CO) i luften, och halterna av kväveoxider (NOX) har minskat påtagligt. Dessutom har blyhalten minskat avsevärt i och med att blyfri bensin infördes.

Luft- och vattenkvaliteten är dock fortfarande otillfredsställande och föroreningarna har betydande hälsoeffekter. Alltför många stadsbor utsätts för höga halter av föroreningar. Exponeringen för partiklar (PM) och ozon (O3) är fortfarande en betydande hälsorisk som är kopplad till kortare förväntad livslängd, akuta och kroniska effekter på lungor och hjärt-kärlsystem samt försämrad lungutveckling och lägre födelsevikt hos barn. Den utbredda exponeringen för en mångfald föroreningar och kemikalier visar, i kombination med oron för långsiktiga skadeverkningar på människors hälsa, att det finns behov av fler storskaliga program för att minska föroreningen av miljön.

Europas miljöutmaningar är komplexa och kräver en helhetssyn

Vi lever i och är beroende av en värld som omfattar många olika system som i hög grad är sammankopplade: miljön, samhället, ekonomin med flera. Detta nätverk av samband innebär att skador inom ett område kan leda till oväntade konsekvenser inom andra områden som leder till att ett helt system skadas eller till och med kollapsar. I takt med den globala temperaturhöjningen ökar exempelvis risken för att tröskelvärden (”tipping points”) ska överskridas, vilket kan leda till storskaliga förändringar, t.ex. att Grönlandsisen börjar smälta snabbare så att havsnivån höjs. Finanskrisen nyligen och det flygkaos som följde på vulkanutbrottet på Island visar också hur plötsliga katastrofer inom ett område kan påverka hela system.

Europeiska politiker måste dessutom hantera komplexa systeminteraktioner utanför sin egen kontinent. Även globala drivkrafter till förändring förväntas inverka på Europas framtida miljö och många av dessa ligger utanför Europas kontroll. Exempelvis kommer jordens befolkning enligt prognoserna att överstiga nio miljarder 2050, och allt fler förväntas ta sig ur fattigdomen och vilja öka sin konsumtion.

Sådana trender har enorma konsekvenser för den globala efterfrågan på resurser. Städerna breder ut sig. Konsumtionen ökar allt snabbare. Världen förväntar sig fortsatt ekonomisk tillväxt. Nya tillväxtmarknader kommer att få ökad ekonomisk betydelse. Icke-statliga aktörer kan få större betydelse för globala politiska processer, och vi kan förvänta oss en allt snabbare teknisk utveckling. ”Kapplöpningen in i det okända" erbjuder möjligheter men för också med sig nya risker.

Passivitet kan få allvarliga konsekvenser, men det finns möjligheter att bevara naturkapitalet och ekosystemtjänsterna

Världens förråd av naturresurser minskar redan. Under de kommande åren kan ökande efterfrågan och minskande utbud intensifiera den globala konkurrensen om resurser. I slutändan kommer detta att öka det globala trycket på ekosystemen ytterligare och sätta deras kapacitet att leverera hållbara flöden av livsmedel, energi och vatten på prov.

SOER 2010 innehåller inga domedagsprofetior om en överhängande miljökollaps, men det påpekas i rapporten att vissa gränser är på väg att överskridas. Negativa miljötrender kan i slutändan leda till dramatiska och oåterkalleliga skador på vissa av de ekosystem och ekosystemstjänster som vi tar för givna.

Nu är det dags att omsätta de många tydliga ”tidiga varningarna” i handling. Den europeiska miljöpolitiken har inneburit många ekonomiska och sociala fördelar i många länder: bland annat har människors hälsa förbättrats, och man uppskattar att en fjärdedel av alla arbetstillfällen i Europa har en koppling till miljön. Ett fullständigt genomförande av miljöpolitiken i Europa är fortfarande av avgörande betydelse, eftersom många mål ännu återstår att uppnå.

Genom att visa på de många kopplingarna mellan olika utmaningar, både när det gäller miljön och inom andra områden, uppmanar SOER 2010 till en bättre integration mellan olika politikområden för att maximera nyttan av våra investeringar. Till exempel bidrar vissa åtgärder för att minska luftföroreningarna även till att motverka klimatförändringen, medan andra faktiskt snabbar på den. Fokus måste utan tvekan ligga på att maximera insatser med positiva bieffekter och undvika politiska åtgärder med negativa sådana.

Vi behöver dessutom bli bättre på att balansera behovet av att bevara naturkapital och av att använda det för att stimulera ekonomin. Här är en effektivare resursanvändning en viktig ”integrationsåtgärd”. Vi behöver inse att vår nuvarande konsumtionsnivå är ohållbar och att vi måste åstadkomma mer med mindre resurser. En uppmuntrande aspekt i sammanhanget är att miljöintressen och kommersiella intressen kan sammanfalla: ett företag blomstrar eller går dåligt beroende på sin förmåga att utvinna maximalt värde från tillgängliga resurser, liksom bevarandet av naturen och människors välbefinnande är beroende av att vi kan åstadkomma mer med ett begränsat flöde av resurser.

Permalinks

Dokumentåtgärder