Politiskt sammanhang

Ändra språk

Sida Senast ändrad 2017-02-21

Topics: Markanvändning

This page was archived on 2017-02-21 with reason: Content is outdated

Den fysiska planeringen och markanvändningen är väsentliga för att markanvändningen ska bli mera förenlig med miljöhänsyn. Det är en utmaning som omfattar olika politiska nivåer och sektorer. Att övervaka och ingripa mot markanvändningens negativa konsekvenser för miljön och samtidigt stödja produktionen av väsentliga resurser är en viktig prioritet för beslutsfattare världen över.

Markanvändning

Menu

1999 resulterade den regionala utvecklingsplaneringen i ett europeiskt perspektiv (ESDP) i politiska riktlinjer i Europa för territoriell balans och sammanhållning, förbättrad konkurrenskraft, tillgång till marknader och kunskap samt klokare förvaltning av natur- och kulturtillgångar. På senare tid har integrerad regional utveckling tagits upp genom EU:s territoriella agenda, som syftar till att mobilisera de europeiska regionernas och städernas potential för hållbar ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.

Beslut om den fysiska planeringen och markanvändningen fattas vanligtvis på lokal eller regional nivå. Dock har Europeiska kommissionen en viktig roll att spela när det gäller att säkerställa att medlemsländerna tar med miljöhänsyn i beräkningen i sina utvecklingsplaner för markanvändning. Målen är att

analysera miljöpåverkan av föreslagen utveckling,
förbättra det geografiska informationsflödet när det gäller markanvändningsfrågor,
utforma och genomföra den europeiska strategin för stadsmiljö samt
förbättra planeringen, förvaltningen och användningen av Europas kustområden.

De europeiska ekonomierna är beroende av naturresurser, bl.a. råvaror och rymd (markresurser). EU:s temainriktade strategi för ett hållbart nyttjande av naturresurser innefattar rymd som en resurs. Den gäller för landarealer och havsområden som behövs för produktion (t.ex. mineraler, timmer, livsmedel) och för olika socioekonomiska verksamheter. Dessa intressen konkurrerar ofta om samma territoriella resurs.

Bland insatserna för att anpassa metoderna för markanvändning för att minska icke-punkt-utsläpp till luft och vatten finns integrerad förvaltning av avrinningsområden och framför allt nitratdirektivet. Översvämningar som orsakats av anläggningen av ogenomträngliga underlag (t.ex. byggnader och vägar) och vållats av extrema väderförhållanden tas upp i ett nytt europeiskt översvämningsdirektiv. Markanvändningens övergripande karaktär framhävs också genom EU:s politik för landsbygdsutveckling och regionalpolitik.

Kyotoprotokollet till FN:s ramkonvention om klimatförändringar stöder bland annat metoder som minskar utsläppen av metan och dikvävedioxid från jordbruksmark. EU:s politik för anpassning till klimatförändringar är av direkt betydelse för nuvarande och framtida metoder för markanvändning och därav beroende ekonomiska sektorer.